Springer iväg

"Never run faster than your guardian angel can fly"

Istället för att slå mig ner och skriva några texter i jobbets tecken gick jag ut på en promenad som senare blev en länk. Lite frisk luft rensar hjärnan och gör mig gott, tänkte jag. Jag förstår inte varför jag skapar sådana här onödiga to-do's. Här kunde jag ha njutit av en ledig lördag, men så hade jag bestämt mig för att jag nog måste jobba lite hemifrån för att hinna få färdigt allt före årskiftet. Nåja, inte har jag stressat nämnvärt över det faktum att jag inte ens tittat på dokumentet ännu, men ett "borde nog" har gnagt lite grann i bakhuvudet. Jag har vanligtvis inga problem med att syssla och pyssla ensam med någonting eller att hitta på saker att göra. Så varför tar jag på mig sådana här onödiga måsten då? Jag som dessutom avskyr tanken på att överskrida gränsen mellan arbete och privatliv. Hmpf.

Nå, det blev en 2 km promenad och en 3 km länk istället. Jag promenerade via Marthornas julbasar och hittade de ljuvligaste ljusstakarna. Tur hade jag inga pengar med mig. Den estetiska och stilrena aspekten får falla lite i skymundan för en något kitchig, men förtjusande utformning. Jag kan se det framför mig. Hur man springer och springer och hur ängeln lekfullt springer med. Det kan vara på blodigaste allvar. Men man hinner aldrig springa för långt. För så lär det vara. De lämnar aldrig en.

Äh, det blir lika fånigt och blåögt varje gång jag försöker prata om det där. Ni vet, de där änglarna. Jag vet hur man skrattar, fnissar och tycker lite synd om dom där som tror på övernaturligheter, spöken, magi eller änglar. Istället ska man se på världen med en cynisk och sober blick. "De där humanisterna och hummflummarna, de stackrarna lever i en desillusionerad värld. Det är fakta som styr världen och man måste ju vara realist" tänker jag mig att man skrockar. Frågan är väl varför jag bryr mig om vad någon annan tycker.


PS. Kolla in Vivian Österberg blogg för mer vackra hantverk.