Jag tänkte spinna lite vidare på inlägget nedan om våldtäkt.
Det är oroväckande att alla faktiskt inte "vet" att det är våldtäkt att ha sex med någon som är för berusad för att säga nej. Det här gäller så väl kvinnor som män och här ingår även tafsande och pussande på en halvt medvetslös person. Alla har rätt till sin egen kropp och oinbjudet tafsande är aldrig rätt, hur väl man än känner personen. Inte för att jag tror att någon av er underbara läsare går omkring och gör någonting sådant. Men helgen och lillajulfesterna närmar sig så om man råkar se att nåt sånt sker är det viktigt att man säger till. Jätteviktigt.
Jag tycker att vi människor ibland är lite för dåliga på att ryta till, säga ifrån och stå upp för rättvisan. Man vill inte lägga näsa i blöt där den inte hör hemma. Speciellt här i Norden är vi ganska försiktiga och försynta. Ni vet det där med att det krävs hela byn att uppfostra ett barn, men om man skulle tillämpa det även på vuxna. Jag kan själv tänka mig tillfällen då jag borde ha sagt till när jag bevittnat eller varit med om en orättvisa av nåt slag. Borde inte ha tolererat och varit tyst. Försiktigheten hör kanske till den mänskliga naturen eller nån sorts överlevnadsinstinkt där man försöker att inte sätta sig i en utsatt position? Jag tänker mig alltså att vara utsatt för mothugg (eller andra konsekvenser) efter att man ifrågasatt någon annans agerande.
Men även medmänsklighet och solidaritet är en viktig del av att vara människa. Solidaritet. Att säga ifrån när orättvisa sker och stå upp för den utsatta (som förvisso ibland är en själv: vem ställer sig upp då?). Inte bara tänka "Äh, låt gå", "Det där berör inte mig" eller "Jag tänker inte beblanda mig i andras angelägenheter". Ibland bör man beblanda sig och stoppa tåget. Nå, nu har jag ju kommit ganska långt från de inledande funderingarna, så bäst att avsluta tankeflödet här.
PS. För att lätta upp stämningen lite grann här lägger jag med ett foto på en bukett vackra blommor, som jag fick av tjejerna förrförra helgen. Vackra saker skapar bra stämning, så det så.
Det är oroväckande att alla faktiskt inte "vet" att det är våldtäkt att ha sex med någon som är för berusad för att säga nej. Det här gäller så väl kvinnor som män och här ingår även tafsande och pussande på en halvt medvetslös person. Alla har rätt till sin egen kropp och oinbjudet tafsande är aldrig rätt, hur väl man än känner personen. Inte för att jag tror att någon av er underbara läsare går omkring och gör någonting sådant. Men helgen och lillajulfesterna närmar sig så om man råkar se att nåt sånt sker är det viktigt att man säger till. Jätteviktigt.
Jag tycker att vi människor ibland är lite för dåliga på att ryta till, säga ifrån och stå upp för rättvisan. Man vill inte lägga näsa i blöt där den inte hör hemma. Speciellt här i Norden är vi ganska försiktiga och försynta. Ni vet det där med att det krävs hela byn att uppfostra ett barn, men om man skulle tillämpa det även på vuxna. Jag kan själv tänka mig tillfällen då jag borde ha sagt till när jag bevittnat eller varit med om en orättvisa av nåt slag. Borde inte ha tolererat och varit tyst. Försiktigheten hör kanske till den mänskliga naturen eller nån sorts överlevnadsinstinkt där man försöker att inte sätta sig i en utsatt position? Jag tänker mig alltså att vara utsatt för mothugg (eller andra konsekvenser) efter att man ifrågasatt någon annans agerande.
Men även medmänsklighet och solidaritet är en viktig del av att vara människa. Solidaritet. Att säga ifrån när orättvisa sker och stå upp för den utsatta (som förvisso ibland är en själv: vem ställer sig upp då?). Inte bara tänka "Äh, låt gå", "Det där berör inte mig" eller "Jag tänker inte beblanda mig i andras angelägenheter". Ibland bör man beblanda sig och stoppa tåget. Nå, nu har jag ju kommit ganska långt från de inledande funderingarna, så bäst att avsluta tankeflödet här.
PS. För att lätta upp stämningen lite grann här lägger jag med ett foto på en bukett vackra blommor, som jag fick av tjejerna förrförra helgen. Vackra saker skapar bra stämning, så det så.
Kommentarer