Lätt som en...

Efter min inte så hurtiga start på dagen igår, fick jag i alla fall en liten länk till stånd på kvällen. Jag passade samtidigt på att föra det ekologiska Mörbyköttet till frysen som vi har i huset några kilometer bort. I kassen fanns ungefär 3 kilo kött och det var förvånansvärt tungt att jogga med det i handen. Ännu i början av det här året bar jag de där 3 kilona på kroppen. Det är ju förstås en annan sak att bära vikten jämnt fördelat på kroppen, än i en plastpåse i handen, men det fick mig i alla fall att fundera lite grann. Tänk så mycket onödigt man går och bär på. Eller onödigt och onödigt. Ofta fungerar ju de där kilona som en skyddsmur. De har dämpat livets stötar. De tjänar ett syfte. Nå, ibland är det nog också bara lathet och min förkärlek till god mat och livets njutningar, hehe. Likadant går man och bär på en hel del funderingar och tankemönster, sådana som om man släppte taget om dem kanske skulle göra att man känner sig lättare. Fast i mörkret är det inte lätt att känna sig lätt. Kom julljus, kom vinter, kom solen.

Kommentarer