Jestas ändå. Här satt man och längtade efter ljus i både stearin- och i glödande-klot-form och så vips, plötsligt så fanns solen där. Istället för att gå på kaffe-/terast där kring klockan två tog jag istället en promenad längs med stranden och kring kvarteret. Ljuvliga, ljuvliga sol. Både min bleka nuna och mina kisande ögon vittnar om att det varit en lång väntan till detta kära återseende. Nåja, nu ska jag sluta prata som den tant jag klär mig som. Jag ska istället ta en sherr... nej, ett glas vin. Ett hippt glas vin.
Kommentarer