Fastan är över sedan en vecka tillbaka och då är det väl passligt att utvärdera upplevelsen.
Fasta är en storstädningen av kroppen. Man avgiftar kroppen, samtidigt som den får vila, återhämta sig och reparera sig. Tarmarna, som annars jobbar nästan 24/7 alla dagar i året, får ett tillfälle att hela sig själv och läka. Immunförsvarets celler finns ju till 80% i tarmområdet! Det är en av orsakerna till att jag fastade.
Hur kändes det då? Denna fasta var motigare än den första som kändes rätt så enkel, förmodligen för att mina förväntningar förra gången var att det skulle vara svårt. Nu var mina förväntningar att det skulle gå rätt så enkelt, men jag fick kämpa med snålvattnet och suktandet efter mat och smaker. Jag låter mig dock inte avskräckas, utan nästa vår blir det en ny fasta. Under fastan kände jag mig lättare och fräschare. Nu efteråt när jag äter bröd, känns det väldigt tungt i magen och inte på ett bra sätt. Jag var ganska trött under fastan och jag sov tyvärr inte riktigt tillräckligt såsom man borde ha gjort. Jag försökte att ta det lugnt, vara hemma och rikta blicken innåt.
Fastan handlar inte heller bara om en fysisk rening, utan med hjälp av fastan kan man också få mentala förändringar eller livsstilsförändringar till stånd. Det är ett bra sätt att hitta tillbaka till ett mer vegetariskt/veganskt/rawfood ätande igen och det är en av orsakerna till att jag fasta.
En tredje orsak, som är lite mer diffus, är att inte bara fasta bort ohälsosam mat eller leverne, utan också negativitet. Jag har funderat och beslutit mig för att försöka få bort negativa saker i mitt liv, saker som suger mig på energi utan att ge nåt tillbaka eller sånt som inte får mig att må bra och ersätta dom med saker jag tycker om och blir glad av. Det kan vara någonting så enkelt som att man fastnar för länge framför TV:n eller nåt svårare såsom karriärsval. Jag har även bestämt mig för att säga ifrån om någon inte behandlar mig med respekt eller om trampar på mig. Jag är värd mer än det. Det är du också. Varför ska man utsätta sig för tråkigheter bara för att vara snäll? Eller för att man inte vet vad som händer sen? Lite mera mod kanske ännu krävs, man kan inte göra allt på en gång, men några vacklande steg på vägen har jag väl tagit. Alla kan vi väl ha måndagsangst ibland, men visst ska väl livet för det mesta kännas lätt och kul?
Fasta är en storstädningen av kroppen. Man avgiftar kroppen, samtidigt som den får vila, återhämta sig och reparera sig. Tarmarna, som annars jobbar nästan 24/7 alla dagar i året, får ett tillfälle att hela sig själv och läka. Immunförsvarets celler finns ju till 80% i tarmområdet! Det är en av orsakerna till att jag fastade.
Hur kändes det då? Denna fasta var motigare än den första som kändes rätt så enkel, förmodligen för att mina förväntningar förra gången var att det skulle vara svårt. Nu var mina förväntningar att det skulle gå rätt så enkelt, men jag fick kämpa med snålvattnet och suktandet efter mat och smaker. Jag låter mig dock inte avskräckas, utan nästa vår blir det en ny fasta. Under fastan kände jag mig lättare och fräschare. Nu efteråt när jag äter bröd, känns det väldigt tungt i magen och inte på ett bra sätt. Jag var ganska trött under fastan och jag sov tyvärr inte riktigt tillräckligt såsom man borde ha gjort. Jag försökte att ta det lugnt, vara hemma och rikta blicken innåt.
Fastan handlar inte heller bara om en fysisk rening, utan med hjälp av fastan kan man också få mentala förändringar eller livsstilsförändringar till stånd. Det är ett bra sätt att hitta tillbaka till ett mer vegetariskt/veganskt/rawfood ätande igen och det är en av orsakerna till att jag fasta.
En tredje orsak, som är lite mer diffus, är att inte bara fasta bort ohälsosam mat eller leverne, utan också negativitet. Jag har funderat och beslutit mig för att försöka få bort negativa saker i mitt liv, saker som suger mig på energi utan att ge nåt tillbaka eller sånt som inte får mig att må bra och ersätta dom med saker jag tycker om och blir glad av. Det kan vara någonting så enkelt som att man fastnar för länge framför TV:n eller nåt svårare såsom karriärsval. Jag har även bestämt mig för att säga ifrån om någon inte behandlar mig med respekt eller om trampar på mig. Jag är värd mer än det. Det är du också. Varför ska man utsätta sig för tråkigheter bara för att vara snäll? Eller för att man inte vet vad som händer sen? Lite mera mod kanske ännu krävs, man kan inte göra allt på en gång, men några vacklande steg på vägen har jag väl tagit. Alla kan vi väl ha måndagsangst ibland, men visst ska väl livet för det mesta kännas lätt och kul?
Kommentarer
Är det nån du känner?