Staten betalar, men var blev självinsikten?

Nu tänkte jag diskutera ett lite kontroversiellt ämne, nämligen rätten till vård och gastric bypass operationer. Vem ska ha rätt att vårdas med hjälp av statens pengar och vem ska inte det? När en människa hamnar ut för en olycka, en medfödd eller kronisk sjukdom, ett sjudomstillstånd som man inte själv kan rå över, då är det självklart att man ska få vård. Även om lunginflammationen, cancern eller dylikt är självförvållad ska man få vård. Så fungerar det i vårt samhälle och de ger oss trygghet. En bastrygghet.

När man vill t.ex. operera sig istället för att ta tag i sina viktproblem genom kost, motion och Personal Trainer/rådgivning/pykolog/whatnot, så ställer jag mig dock lite fundersam. Var går gränsen för vad samhället ska betala för att folk inte sköter sin hälsa? Man kan ju dock ställa samma fråga till rökare som fått lungcancer eller en person som skadat sig i en bilolycka för att den kört för fort. Kanske man borde se på fetman som vilken annan sjukdom som helst. En sjukdom som går att kontrollera och bota genom egen aktivitet, men som många väljer att inte ta tag i. Man kan ju fråga sig varför vi ska betala för andra misstag och ovilja att ta tag i sina problem, men det är så som välfärdsstaten fungerar: på gott och ont. Jag kommer säkert att vara jäkligt glad den dagen som jag måste få vård och att jag faktiskt har råd med det.

På Terveystalo kostar en gastric bypass operation ca. 9000€. Den summan ersätts till största delen av vården - d.v.s. samhället - om man har ett BMI över 35 eller 40, beroende på grundhälsan. Priset är säkert billigare än att vårda sviterna av övervikt, såsom högt blodtryck, diabetes eller hjärtsjukdomar. Men ändå. Jag undrar vad det kostar att involvera en PT/kostrådgivare/psykolog/whatnot för att försöka få ner fetman på ett mer pro-aktivt sätt än att lägga sig på operationsbordet. Problemen av en ohälsosam kost och leverne försvinner inte med en operation!

Man torkar så att säga bara upp vattenfläcken, utan att kolla varifrån vattenläckaget kommer. En operation på 9000 euro är faktiskt enbart en tillfällig lösning för 40% av patienterna. Endast 60% av gastric bypass patienter har hållt borta vikten ännu efter 10-14 år. Här ser man tydligt att livsstilsförändringen som måste höra till en sådanhär operation faller bort i 40% av fallen. Senast här borde vården ta i med hårdhanskarna när det kommer till kosthållning och motion. Gör man ingen förändring så kommer kilona smygande ett efter ett igen. Men man kan inte tvinga någon till förändring. Det gör också att samhället betalar för sånt som man kunde ändra på om patienten bara ville det. Såklart finns det säkert undantag och goda orsaker till varför det inte funkar med alternativ viktnedgång/med att hålla vikten efter en operation.

Jag tror en operation är lättare - trots den fysiska ansträngningen och den långa processen med väntetider och undersökningar - än en djupdykning i varför man äter som man gör. Få vill väl kika in i djupet. Själv vet jag att jag äter mycket sämre under stress. Mat är med andra ord en stressdämpare för mig och jag torde inte vara ensam om detta och det kan väl t.o.m. bortförklaras med biologi och de ämnen som utsöndras i kroppen vid stress. Det behöver med andra ord inte vara så skrämmande saker som man upptäcker när man grundar på varför man äter dåligt. Det kan även vara dåliga mönster hemifrån, utan några psykologiska trauman, och helt enkelt ovanor eller okunskap. Därför skulle jag så gärna se att läkare/vården uppmuntrade och verkligen försökte övertyga patienter till "den långa vägen" till hälsa, än quick-fixet med en operation. Å andra sidan kan väl en operation fungera som en kick-starter till ett mer hälsosamt liv. En extrem och dyr kick-starter förvisso.

Vad tycker ni om gastric bypass operationer? Vem ska betala för dem och hur mycket? Är fetma en likställbar sjukdom med t.ex. lungcancer hos en rökare?

EDIT jag tror inte att det någonsin är lätt att lägga sig under kniven, men för somliga och speciellt för läkare är operation en enklare väg att gå. Många har säkert fötsökt många alternativ före operation.

Kommentarer

Cat sa…
jag känner att dethär problemet börjar redan när det i samhället säljs en massa ohälsosam mat som är billigare än den hälsosamma och att det servaras mat av dålig kvalité i skolor och på t.ex. sjukhus. Kanske man borde börja redan i lågstadiet med någonslags utbildning inom "bra" mat-alla får de som du sa inte hemifrån

Ett annat problem är ju att vi sitter stilla för mycket. Det är också någonting som både skola och arbetsplatser skulle kunna vara mera aktiva med att ta tag i.
Du har så rätt, så mycket av vårt samhälle och vården borde ändra riktning. Den förebyggande vården (både den man själv ansvarar för, arbetsvården och sjukvården) släpar efter. Men det är kanske också människans natur, man gör det inte förrän man måste. Man tar inte de där stegen mot förändring förrän man måste göra det och då kan man ha hunnit ganska långt åt ett extremt leverne - det kan ju vara antingen extremt smal eller fet . Jag säger inte att man måste vara smal, absolut inte, men det är en stor skillnad mellan rund och fetma. Så nu undrar jag om den besvärliga och dyra operationen verkligen åtgärdar problemet eller om den bara döljer det verkliga problemet...?