Voine, voine, att läsa på sidan "Academic Men Explaining things to me" är lite ledsamt. Mansplaining betyder inte att det är en man som förklarar, utan att man förklarar för att man antar att man vet mera för att man är en man. Usch så många exempel där smarta, högtutbildade kvinnor blir tillrättavisade och "undervisade" av män som antar sig veta bättre.
Unga kvinnor, eller alla kvinnor, bör veta att orsaken till att de förringas eller nedvärderas inte är deras eget fel, utan det beror på dessa uttjatade könsrollerna och vilka egenskaper man tillskriver könen. Det är viktigt att veta att man inte själv kan välja att inte behandlas nedlåtande. Det nedlåtande beteende ligger för det mesta utanför ens eget ageringsområde. Av berättelserna på Mansplaining framgår att kvinnors trovärdighet överlag är mindre än männens. Ni minns väl HBL:s artikel om antalet manliga experter i dagstidningen?
Jag kan själv komma på ett antal gånger då jag fått lilla-gumman-behandlingen. Där har min ålder givetvis spelat in och jag inser också att jag som 24-åring kanske inte hade riktigt lika bra koll på helheten eller lika mycket erfarenhet som 20-25 år äldre kolleger. Eller är det bara en invand könsroll som pratar nu? Ibland är det ju förstås lite skönt att vara den där unga, oerfarna kvinnan som inte behöver ta lika mycket ansvar eller vara så insatt ännu, men å andra sidan känner jag att jag då gräver en grop för både mig och andra kvinnor. Förutom att stå på sig som en trovärdig och kunnig kvinna, känner jag även att jag måste stå på mig som humanist. En gång när jag löneförhandlade fick jag responsen "Jag trodde inte humanister var så brydda om pengar!". Jag är kanske inte professionellt intresserad av pengar, men jag är intresserad av att man betalar mig det jag är värd för min kunskap och den utbildning jag har.
Jag kan tänka mig att männen upplever ett liknande fenomen när det kommer till barn och vård. Där antar man (som kvinna) ofta att mannen inte riktigt vet vad det handlar om trots att han t.ex. har varit hemmapappa i ett år eller två. Eftersom kvinnor har ju det där magiska bandet till barnet. Eller hur var det nu igen? Men det är en helt annan diskussion.
Läs Rebecca Solnits text om hur hon hanterat dessa män - inte alla män i hela världen, utan vissa - som förklarar saker till henne som hon redan vet eller vet bättre.
Unga kvinnor, eller alla kvinnor, bör veta att orsaken till att de förringas eller nedvärderas inte är deras eget fel, utan det beror på dessa uttjatade könsrollerna och vilka egenskaper man tillskriver könen. Det är viktigt att veta att man inte själv kan välja att inte behandlas nedlåtande. Det nedlåtande beteende ligger för det mesta utanför ens eget ageringsområde. Av berättelserna på Mansplaining framgår att kvinnors trovärdighet överlag är mindre än männens. Ni minns väl HBL:s artikel om antalet manliga experter i dagstidningen?
Jag kan själv komma på ett antal gånger då jag fått lilla-gumman-behandlingen. Där har min ålder givetvis spelat in och jag inser också att jag som 24-åring kanske inte hade riktigt lika bra koll på helheten eller lika mycket erfarenhet som 20-25 år äldre kolleger. Eller är det bara en invand könsroll som pratar nu? Ibland är det ju förstås lite skönt att vara den där unga, oerfarna kvinnan som inte behöver ta lika mycket ansvar eller vara så insatt ännu, men å andra sidan känner jag att jag då gräver en grop för både mig och andra kvinnor. Förutom att stå på sig som en trovärdig och kunnig kvinna, känner jag även att jag måste stå på mig som humanist. En gång när jag löneförhandlade fick jag responsen "Jag trodde inte humanister var så brydda om pengar!". Jag är kanske inte professionellt intresserad av pengar, men jag är intresserad av att man betalar mig det jag är värd för min kunskap och den utbildning jag har.
Jag kan tänka mig att männen upplever ett liknande fenomen när det kommer till barn och vård. Där antar man (som kvinna) ofta att mannen inte riktigt vet vad det handlar om trots att han t.ex. har varit hemmapappa i ett år eller två. Eftersom kvinnor har ju det där magiska bandet till barnet. Eller hur var det nu igen? Men det är en helt annan diskussion.
Läs Rebecca Solnits text om hur hon hanterat dessa män - inte alla män i hela världen, utan vissa - som förklarar saker till henne som hon redan vet eller vet bättre.
Kommentarer