En fastares betraktelser

Det är urtråkigt att gå på möten när man inte dricker kaffe och äter bulla. Nåväl, jag drack en kopp te. Samtidigt oroade jag mig för att dom - tre herrar och en dam (som förövrigt bara drack kaffe) - skulle tro att jag är ett "såndänt fruntimmer som vaktar vikten". Det är inte alls vad jag ville signalera! Men det känns lite överkurs att förklara att jag fastar och därför inte vill ha kaffe eller Fazers choklad eller lunch. Så jag sa bara nej tack.

Kommentarer

Hanna sa…
Och så är frågan: Är det värre att tas för "ett fruntimmer" eller en som vaktar vikten? Jag tycker nästan det förstnämnda!
Jag tänkte det mera som ett helt paket: ett fruntimmer är ett sådant väsen som vaktar sin vikt och är mån om att se behagande ut. Dvs. jag oroade mig för att vara stereotypiskt kvinnlig. Att vakta sin vikt borde väl inte per se vara nåt dåligt. Eller?