På tal om att känna sig eländig, så tycker jag det är riktigt okej att göra det ibland. Inte behöver man göra det i hemlighet heller. Inte behöver man skrika ut det till världen heller. Det är liksom helt naturligt att inte alltid vara på topp. Jag är inte rädd för det, för de goda nyheterna är ju att saker och ting vänder. Förr eller senare. Därför kan jag till och med gotta mig lite i dålig fiilis och självömkan ibland, för jag vet att det inte håller för evigt. Att jag är orkelös idag betyder inte att jag är orkelös imorgon. Tillfälliga känslor. Okej. Helt okej. För oftast, verkligen de flestamesta gångerna, handlar det för min del om en kväll eller så.
Det är nästan skönt att känna sig lite eländig ibland. Befriande på nåt sätt. Då behöver man inte prestera eller försöka längre. Inte den kvällen. Inte den stunden. Man kan bara vara och känna sig lite olycklig, kanske till och med gråta en skvätt. Imorgon tar man nya tag. För en ny dag är en ny möjlighet. Klyschigt kanske, men vad kan man? Jag är ändå en optimist i både hjärta och själ. Eller är det kanske samma sak, hjärtat och själen?
Det är nästan skönt att känna sig lite eländig ibland. Befriande på nåt sätt. Då behöver man inte prestera eller försöka längre. Inte den kvällen. Inte den stunden. Man kan bara vara och känna sig lite olycklig, kanske till och med gråta en skvätt. Imorgon tar man nya tag. För en ny dag är en ny möjlighet. Klyschigt kanske, men vad kan man? Jag är ändå en optimist i både hjärta och själ. Eller är det kanske samma sak, hjärtat och själen?
Kommentarer