Flanerar i stan

Det här har ingenting med bloggens tema att göra nu, men jag sitter på ett café och väntar på min skjuts hem och odlar en ovana: tjuvlyssning! Alltså jag älskar att tjuvlyssna på folks konversationer, i smyg observera dem och fundera på vem de är och var de bor. I smyg (hoppas jag) kollar jag in vad de beställt och ibland kastar jag ett öga ut genom fönstret. Just idag har horderna med gulisar gått förbi på stadsrundtur med sina tutorer och i hörnet satt ett väldigt förälskat medelålders par som satt nästan i famnen på varann och bara tittade varann djupt i ögonen och pratade. De har en intressant historia, i alla fall i mitt huvud.

Om man vill vara fin kallas det kanske flanör, men är man lite ofin så är det väl tjuvlyssning.

Så, vilka laster och ovanor har ni?


Nu diskuterades Jerusalem syndromet i bordet bredvid. Jag måste googla det och nu har jag lärt mig nåt nytt. Säg nåt dåligt som inte för nåt bra med sig.

Kommentarer

Linnéa sa…
;) jag tycker oxå om att flanera. Hi-hi.Bara man kan låta bli att kommentera är det väl ok?
Hehe, jaa det skulle kanske bli lite pinsamt om man plötsligt började flabba med i bordsgrannens skämt.
Charlotte sa…
Jag älskar också att bara sitta och lyssna på folk omkring mig. Men som sagt, det gäller att hålla sig för skratt ibland...
Heidi sa…
Haha, nu måsta jag också googla jerusalem syndromet.. Intressant! :D