 |
| On my way home. |
Medan jag cyklade hemåt med Lana Del Reys släpiga röst i mina öron, med den ändlösa vidden av väg framför mig och dammande väggrus bredvid mig, så föreställde jag mig att det var så här som det kändes för cowboysen på prärien. Så här ändlöst långa vägar utan slut vankade dom fram på sin lilla Pålle-häst. Dammet yrde kring den väderbitna hatten och solen började gå ner. Han drog en suck för han visste att han inte kommer att nå målet, varken idag, imorgon eller nästa vecka. Färden fortsatte.
Kommentarer