Jag har ju
funderat på det där om negativa människor även tidigare. Hur ska man göra?
Fortsätta vara peppande och glad, inte kommentera eller säga så mycket för att
inte generera mera nedskjutningar eller ska man bara kallt räkna bort dem. Utesluta de människor som inverkar negativt på ens livskvalitet. Callisto menar det på Bitcha.se i sitt inlägg Boost eller sänk? och även Blondinbella har skrivit om det.
Vill man leva i en liksinnad, positiv bubbla?
Jag är inte helt säker på det. Ibland behöver man lite motstånd. Jag lever till en stor grad i en bubbla och blir alltid lika förvånad när till synes intelligenta, jämngamla invidiver slänger ur sig homofobiska, rasistiska eller chauvinistiska kommentarer. Inte för att påstå att jag själv är perfekt heller. Negativitet stöter man på lite varstans, ibland är det jag själv som genererar negativiteten, men man måste väl försöka låta det passera en oberörd, låta den rinna av en som en gås. Men det är så svårt. Att inte ta illa upp eller bli illa berörd.
Att försöka omvända en negativ person med pepp och positivitet verkar inte funka så bra. Eller så gör jag det fel. Man kan kanske försöka hålla det/den negativa på en armlängds avstånd. Visst vill man umgås med människor som får en att må bra, men att drastiskt "resa bort" personer låter alldeles för dramatiskt. Att sluta ringa och ta kontakt, sätta lite avstånd mellan dig och den andra personen tror jag räcker mer än väl. Det kan till och med vara en sorts nystart för förhållandet sen efter att en tid har gått. Jag tror inte det behöver vara så dramatiskt.
Och att faktiskt diskutera igenom saker och ting är väl ett säket kort. Ibland är man ju inte medveten om hur man uppfattas av andra.
Jag lämnar er med ett citat från Callistos inlägg.
Vill man leva i en liksinnad, positiv bubbla?
Jag är inte helt säker på det. Ibland behöver man lite motstånd. Jag lever till en stor grad i en bubbla och blir alltid lika förvånad när till synes intelligenta, jämngamla invidiver slänger ur sig homofobiska, rasistiska eller chauvinistiska kommentarer. Inte för att påstå att jag själv är perfekt heller. Negativitet stöter man på lite varstans, ibland är det jag själv som genererar negativiteten, men man måste väl försöka låta det passera en oberörd, låta den rinna av en som en gås. Men det är så svårt. Att inte ta illa upp eller bli illa berörd.
Att försöka omvända en negativ person med pepp och positivitet verkar inte funka så bra. Eller så gör jag det fel. Man kan kanske försöka hålla det/den negativa på en armlängds avstånd. Visst vill man umgås med människor som får en att må bra, men att drastiskt "resa bort" personer låter alldeles för dramatiskt. Att sluta ringa och ta kontakt, sätta lite avstånd mellan dig och den andra personen tror jag räcker mer än väl. Det kan till och med vara en sorts nystart för förhållandet sen efter att en tid har gått. Jag tror inte det behöver vara så dramatiskt.
Och att faktiskt diskutera igenom saker och ting är väl ett säket kort. Ibland är man ju inte medveten om hur man uppfattas av andra.
Jag lämnar er med ett citat från Callistos inlägg.
När det känns som att du förlorar lite gnista som aldrig kommer igen när du umgås med vissa. När du gång på gång önskar att ”någon” ville lyssna lite mer på dig. Det är viktigt att den första ”någon” som lyssnar är du själv, så att du inte viftar bort din känsla av obehag. Livet kan bjuda på utmaningar utan att vi behöver hänga på oss människor som dränerar oss.
Kommentarer