Vackra människor. De är de där som säger det som behövs säga, som står för det, som inte säger mycket alls när tystnaden behövs, som säger ingenting speciellt men ändå allt. De där som säger emot mig och inte håller med, som diskuterar och tänker med mig. De där som är vänliga, leende, kramande, uppmuntrande. De där som skrattar och ler med mig, som är arga och gråter med mig. De där som är mina vänner, min familj. De där som jag ringer allt för sällan. Förlåt, jag ska bättra på mig. Imorgon. Jag lovar.
Kommentarer