Hål i magen

Det där med intervallöpning som är på tapeten nu, jag testade på det igår. Först lunkade jag iväg för att värma upp. Sen sprang jag varannat mellanrum mellan lyktstolparna snabbare och varannan vanlig takt. Sen prövade jag på att successivt öka takten för varje lyktstolpe som jag passerade. Sen kollapsade jag. Eller okej, det var en överdrift. 

Men fatta, jag måste stanna för jag fick stygn (sting? hål i sidan? Vad heter det?) i magen! Inte i sidan, utan mitt på magen, strax under bröstet. Hahaha! Hur är det ens möjligt? Nåja, jag promenerade vidare och kom till vårt hus där jag tömde savflaskorna, gick in och hälsade på grannen ett snabbt varv och fortsatte sedan joggningsrundan. Saven sjunger förresten på sista versen nu, så jag plockade bort flaskorna.

Jag gav inte upp ändå. Jag lunkad vidare och fortsatte att springa lite hårdare och hårdare för varje lyktstolpe som jag passerade och sen joggade jag sakta en stund igen. En runda på 4km på 35 minuter. Jag är nöjd trots att jag gick en del av rundan.

Kommentarer

Henrik sa…
Jag har alltid kallat det att man får håll. Men om det heter samma sak när man får det i magen har jag ingen aning om.
Malin sa…
Jag brukar prata om stickningar, men jag tror att den korrekta termen är håll. Håll i sidan. Typ.
Hanna sa…
Hemma kallar vi det sting, och dom som är konstiga säger stygn. Att sånt i Åboland alltså.
Å jag sku också vilja bo på landet, det känns mera lockande att fara ut på länk längs en landsväg än här i stan längs gatorna. Fast man kan ju förstås ta gatorna som uppvärmning/promenad å sen springa när man kommr till promenadvägarna längs stranden.
Jaa! Håll heter det ju! Lustigt hur man kan ha ett ord på tungan, men inte få fram det. Tack!

Hanna: jag har kallat det båge sting och styng. Sånt i Östnyland. Det värsta med att jogga i glesbygden är nog det att det är så få förunnat att se mitt vackra rödsprängda, svettiga och flåsande anlete... nej, vänta nu, eller var det det bästa?