Vill du åka karusell eller tekopp?

...och är valet ens ditt?


Nu blev jag uppjagad om genus. Hittade en fin bild och en ledsam anekdot hos bloggen Vår förskola.
"Idag utspelade det sig ett intressant scenario på min arbetsplats. Följande diskussion ägde rum under mellanmålet:
Pojke fem år (P) - "När vi blir stora så kommer vi skaffa barn. En bäbis."
Flicka fem år (F)- "Ja. Då ska vi tillsammans gå på tivoli."
P: - "Ja! Då ska jag och P2 åka en jättekul karusell. Men inte du! Då kan bäbisen trilla av."
F: - "Men bäbisen kan väl ha bälte?"
P: - "Nej, han kan ändå trilla ner. Ni får åka något annat."
F: - "Ja... Vi får åka tekoppen!
P: - "Ja, det kan ni!" 
Jag säger då att P kan ju visst vara den som passar bäbisen så får F också åka den roligaste karusellen. Att de kunde turas om att åka den. Det blev tyst och jag har ingen aning vad som for runt i deras huvuden. [...] Hur som helst, det som jag började tänka på efter arbetsdagen var såklart varför pojken på fem år antog att flickans roll i besöket på tivolit självklart var att bära bäbisen medan han och hans killkompis roade sig. Varför såg även flickan det som en given uppdelning?"

Att barn ska få vara barn är självklart. Varför håller genusmotståndarna så hårt fast i barn ska vara flickor eller pojkar istället för barn? I samma andetag påstår de att genusmänniskorna försöker begränsa barnen och ändra dem till någonting onaturligt. Vem är det som egentligen förespråkar onaturliga roller? Ska barnet verkligen och naturligtvis åka tekoppen istället för karusellen?

Kommentarer

Christina sa…
Åh nej! Allt detta prat om genus hit och dit, om pojkar och om flickor om hen, hon och han. Urgh! säger jag och ignorerar allt. barn är barn!
pia sa…
jag är ganska tudelad med denna genusfråga. samtidigt som jag vill lära mina barn att vara toleranta individer som inte bryr sig om andras sexuella läggning detstu mera, vill jag nog ändå att de ska veta om de är flickor eller pojkar och nget där emellan. jag köper kläder i alla de nyaner och lter honom själv få välja, likaså finns det köksleksaker, dockor och traktorer blandat. däremot ser man mycket tydlig skillnad i vad barnen sist och slutligen dras till för leksaker, vår pojke på tvåår, leker allra helst med traktorer, bilar och tåg. Däremot min kompis flicka som är ganska exakt i ålder, har från början dragits till att koka mat, sköta dockor och just lite flickigafe, lugnare lekar.
jag tycker det är viktigast att man erbjuder möjligheter och låter barnen själv välja vad de vill leka med eller vad det nu sen handlar om. och inte styra deras val. det är så vi får toleranta individer som accepterar såna som skiljer sig ur mängden.
Christina: javisst, men tyvärr får inte alla barn vara barn.

Pia: självklart ska man göra så som det passar ens egen familj bäst, eftersom alla invidider är så olika. Vad roligt att höra att ni gör så många möjligheter och val för barnen. Vissa gillar det ena och vissa det andra. Genusmedvetenhet handlar inte om att man ska vara osäker på om man är flicka eller pojke, absolut inte. Men det handlar om vad det betyder att vara flicka eller pojke, vilka gränser det finns, vilka roller som finns (lätt)tillgängliga och att ifrågasätta stereotyperna. Är det verkligen tekoppen som gäller för flickorna och karusellen för pojkarna? Eller kan det vara annorlunda? Man kan ju jämföra det lite grann med uppfattningen som fanns om skillnader mellan vita och mörkhyade på 50-60-talet. Idag tycker vi att det är nonsense att mörkhyade skulle ha det svårare att lära sig läsa eller att de är mer ohygieniska än vita människor. Men det ansågs vara en biologisk sanning. Det är eventuellt en lite liknande situation med iaf en del av könrollerna som vi har idag. Oj, sorry för bautasvaret. Tack för din kommentar! Du har en väldigt bra poäng det där med vikten att uppfostra toleranta små människor.