Apr 12, 2012

Att trivas på gravgården

I boken Änglar i mitt hår av Lorna Byrne läste jag om hur kyrkor ofta ser folktomma ut, men att de egentligen är fyllda till bredden med färggranna änglar som väntar på människorna att be dem och hjälp. Vilken härlig sinnesbild! Där går man omkring i stillheten och beundrar det vackra ljuset medan hela salen egentligen fladdrar av färger från alla änglar som ljuder, sjunger och prisar "Gud". Inte undra på att så många, även jag tycker om stämmningen och energin som finns i de flesta kyrkor. Det samma gäller förresten även gravgårdar.
  
Jag är som sagt inte speciellt religiös, inte i alla fall i traditionell mening, så jag skriver "Gud" för jag vill inte att associationerna direkt går till kristendomen utan att begreppet även är öppet för andra tolkningar.

En gravgård på Irland som vi besökte 2009. Åh, vad vackert jag tyckte att det var!
Om man bara ber änglarna om hjälp så hjälper de, men de kan inte hjälpa utan att bli ombedd. Därför kan det vara bra att säga "Jag ber att änglarna är med mig i allt jag gör".

4 comments:

Hanna said...

Vi gick också på gravgårdar då vi var i Skottland i somras! Det var ganska häftigt med gamla gravstenar från 1600- och 1700-talet. Spännande att fundera på vem som låg där under, och hurdant liv månne de hade levt.

Maggie said...

Åh, Skottland vill jag också till... Fina landskap och fina whiskyn ;)

Jaa, så häftigt med de där gamla gravarna. Det blir så konkret att livet har funnits så länge och varit så annorlunda.

linnea said...

Jättevackert foto. När vi skulle bestämma vad våra barn skall heta gick vi mycket på gravgården. Fin stämning

Maggie said...

Tack. Ingen dum idé alls att "shoppa" namn på gravgården.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...