Att unna någon en kakbit

För att fortsätta mitt gormande (eng. rant), så blir jag så less på människor som inte kan unna andra glädje. Sådana som låter avundsjuka och missunnsamhet ta över när en vän, kollega, släkting eller whoever berättar om någonting som gjort dem lyckliga eller helt enkelt någonting bra har hänt.

Det känns som om det där kakbits-tänkandet spökar igen. Tanken om att det bara finns en viss mängd lycka och goda saker och om någon annan får en bit av det så lämnar det mindre kvar åt mig. Hen har ju redan så mycket bra på gång, varför kan inte jag istället få lite av det där goda? Alla kan vi känna ett sting av avundsjuka ibland. Men går det inte att vara lite avundsjuk och glad för någon annans skull på samma gång? Eller tar de ut varandra?

Genom att inte glädjas med andra, skulle jag vilja påstå att den egna lyckan blir desto mindre.

För att citera karaktären Toulouse-Lautrec från Moulin Rouge
The greatest thing you'll ever learn, is just to love and to be loved in return.

Nu ska jag försöka anamma det och älska mer och gorma mindre. Jag ska älska dessa rawfood chokladbollar riktigt extra mycket tillsammans med ett avsnitt av Desperate Housewifes (sista säsongen!).

Inget socker, smör eller vitt mjöl och supergoda!

Kommentarer

Peppe sa…
Bra rutet! talade om precis samma sak med Magnus. när man är avundsjuk och missunnsam skadar mig sig själv mest.
Tack! Mindre avundsjuka, mer kärlek, säger jag.
H. Hippien ;)