Stormhjärta

Idag har stormat riktigt ordentligt. Det blåste 24 m/s vid Replotbron och snön bara yrde. Jag gillar att vara mitt i stormen. Det har jag alltid gjort. När vi var yngre brukade jag, min syster och min mamma koka te, vira in oss i filtar och gå ut på terrassen och titta på åskvädret. Ända tills det small till ordentligt och vips så var vi inomhus igen. Vi var som små upprymda hattifnattar.

Med risk för att dra en kliché, så känns det som om man blir mer medveten om naturen när det stormar. Man får känna på naturkrafterna, till skillnad från när man är ute och promenerar och allt ligger där så vackert, fint och passivt. Inte är det alls en negativ sak egentligen, men man är väl bara så van med vackert eller mediokert väder, så det är spännande med någonting avvikande kan jag tänka mig.

När stormen river och sliter och man till och med blir lite rädd så känner jag som en del i någonting större, det blir så konkret att det finns så mycket mer än de tankar som snurrar på i mitt huvud. Och så är det ju helt enkelt spännande (så länge inget allvarligt händer). Gärna skulle jag sitta och titta på vinden, snöyran och kaoset med en kopp te hela kvällen, men det finns vänner att träffa och filmer att se!

Så här såg det ut på väg ut till skärgården idag.
Trevligt veckoslut!

Kommentarer