Trotsåldern som fortsatte i vuxen ålder...

Hanna skrev ett bra inlägg om hur vissa reagerar på köpfria dagen, bilfria dagen och energispardagen med trots och provokation. Jag förstår inte riktigt poängen med att ha en taskig attityd gentemot dylika dagar, vars syfte är att uppmärksamma - inte konkret åtgärda - våra miljöproblem. Vad vinner man med att racka ner på det? Bevisar man någonting? Att dagen inte fungerar? Är onödig? Att miljöproblem inte är ett problem? Nej, säger jag. Det är bara attitydproblem och missförstått syftet med dagen.

Knappast blir "vanligt folk" omvända och plötsligt byter ut alla elektriska apparater till energisnåla eller köper hädanefter allt på loppis, men kanske man ägnar ens en tanke åt det som vi tar för givet. Det är en självklarhet att vi har el, men hur ofta funderar vi på hur mycket vi förbrukar eller varifrån elen kommer. Få ändrar ändå sitt beteende just för den här ena dagen (myself included), men det är inte heller poängen. En dag gör varken till eller från, men det är reflektionen och attityden som ska sporras. Kanske inte just DU reflekterar, men det betyder inte att någon annan kanske inte gör det och kanske så småningom försöker minska på konsumtionen/bilkörandet/elförbrukningen.

Att tända alla lampor, köra mer bil än vanligt eller shoppa mer än vanligt är att trotsigt opponera sig mot att andra bryr sig om miljön (vem är det som initierat dessa dagar?). Tänk er att man skulle vara lite extra elak mot barn på Internationella barndagen, framhäva extra mycket hur trevligt hem man har på de hemlösas dag eller vara lite extra hetero och homofobisk på internationella dagen mot homofobi. Hur skulle det tas emot? Okej, det sista exemplet kanske inte var så bra, eftersom det faktiskt kanske händer...

Kommentarer

[...] poängen med att klanka ner på en dag som för med sig någonting positivt.  Lite sådär som bilfria dagen. Även om inte du uppskattar dagen, så tillåt andra att göra det utan att regna på deras parad. [...]