Inte Guds bästa barn

Hehe, jaa-a mina matinköp i inlägget nedan visar ju hur skenhelig jag är. Ekologiskt och närproducerat my ass liksom.

På tal om att handla mat, så blev det en intressant diskussion hos SivÖ, om konsumtion och  hur vi förväntar oss sparris i november, nypotatis i mars och frukter året om. Som ni ser är jag ingen mönsterelev när det kommer till sägongsinköp. Frukter - speciellt bananer som är ack så dåliga för miljön har jag hört - äter jag gärna året om. Vatten på flaska köper jag för att jag bor i ett gammalt hus ute på landet och vattnet både ser och smakar lite konstigt ibland (jag tror det är nåt fuffens med de järnåldersgamla rören).

Vi kan alltså välja vad vi äter och välja bara en liten del av utbudet. Vi kan kalla oss priviligerade. Men, om vi har valet, varför inte göra det? Varför inte välja just det som du vill ha och tror att är hälsosamt? Problemet är att valet ofta bara skiftar belastningen till en annan del av världen, ett annat utsatt folk eller ett annat etiskt dilemma. Äter du vegetarisk så blir det obönhörligen också många exotiska grönsaker och frukter. Utesluter du den kolhydratrika potatisen ur din diet och erätter den med biff/bacon/avocadoröra så har även det konsekvenser.

Så länge vår matproduktion ser ut som den gör, så är det svårt att leva gott. Leva gott på god mat som inte belastar miljön menar jag ju förstås. Jag försöker, men lyckas inte nära på ens alltid att uppleva till mina ideal. Inte vill jag gå tillbaka till "förr i vääden", men att året om skeppa och flyga matprodukter (och processerad mat) kring världen är inte hållbart. Men någon lösning har jag inte. Har du en? Berätta gärna.

Kommentarer

SivÖ sa…
Så glad att du bloggar, Magda - det känns som om jag har åtminstone en lite besläktad själ här ute i bloggosfären!
Maggie sa…
Jag har just börjat, så få se vart det bär hädan ;)