Jan 26, 2017

Saker jag gjort

Vi kör ett klassiskt bloggtrick och räknar upp saker jag tagit mig för i veckan, för att fylla ut tomrummet mellan mina rediga tankar, som verkar blir allt färre och färre ju närmare (jobb)vernissagen kommer. Vi vet ju också alla att livet är vackrare (och redigare) i punktform, så varsågoda, i veckan har jag:


  • försökt lösa ut Natural High Healing Festivalens 4-dagars biljetter som jag vann strax före jul. Det visade sig att R-kiosken inte alls hittar mina biljetter för att, eheeemmm, jag hade inte fattat vad "du finns på gästlistan" betyder. Nå, det betyder att jag ska plocka upp mina biljetter där på plats och ställe på festivalområdet när jag kommer dit. Wooohooooo! Jag ser så fram emot denna festival!

  • yogat på morgonen. Bara 10 minuter men jag var ändå förvånad över att det blev av, hälsar zombiekaffemonstret från morgonkvisten.

  • yogat på kvällen. Förvisso inte alla kvällar som jag hade entusiastiskt planerat ännu i bilen på vägen hem och innan jag säckat ihop mätt och nöjd under en filt, men ändå.

  • haft en Snapchat streak med min lillasyster i 14 dagar i sträck nu. Wow!

  • skrivit ner och hängt upp mål och tankar kring 2017. Jag lägger upp listorna, orden eller visionboards eller vad man nu vill kalla dem innanför på garderobsdörren, så att jag ser dem dagligen, men inte hela tiden.

  • "räddat" en till måltid via ResQ och fick så mycket mat att det räckte till en liten lunch också (kokade dock mer ris).

  • handlat på REKO för rätt så dyra pengar, men fina grejer. Nu behöver jag i och för sig inte handla mat på några veckor igen. Färre men större köp?

  • imorgon ska jag gå på revy med killen jag är stödvän till. Jag är ingen stor vän av revyer, men loaklproducerat som det är så är jag ju såld.

  • gjort en ny header till bloggen! Jag är ju givetvis inget proffs när det kommer till grafisk design, men jag blev faktiskt riktigt nöjd. Vad tycker ni? Äääärligt talat alltså. 

Vad har ni gjort i veckan?

Jan 23, 2017

Miljövänlig tandborste - en recension av Monte-Biancos tandborste


Bra miljövänliga hygienprodukter är både viktiga och sällsynta. De är viktiga för att hygienprodukter kommer i kontakt med vår hud, våra slemhinnor och delvis får vi i oss en del av produkterna. Så för mig är det viktigt att produkterna är skonsamma mot både kropp och miljö.

Jag har testat på en tandborste som säljs som ett miljövänligare alternativ till den vanliga platstandborsten. Grejen med Monte-Biancos tandborste är att man endast byter ut huvudet, alltså själva bortsdelen, istället för skaft och allting när det är dags att byta tandborste. Man klickar bara loss borsten från skaftet och ersätter det med ett nytt borsthuvud.

Det här minskar alltså på mängden avfall och behovet av nyproduktion. Dessutom är hela tandborsten - skaft och borste - gjort av nedbrytbart plats som bryts ner i jorden efter 5 år eller så. Borstens hår är inte plast utan av svinhår. Alltså, det smakar inte svin och jag märker inte någon skillnad eller strävhet. Tandborsten har alltså många fördelar angående produktionssättet och materialet. Den finns att köpa i eko- och hälsokostaffärer, t.ex. i Ekosoppi i Vasa.

Användningen då? Funkar bra, precis som en vanlig tandborste. Ganska mjuk, vilket jag gillar, så är skonsam mot tandköttet. Det finns bara en stor nackdel, som gör att jag inte gillar borsten: huvudet som är fastklickat i skaftet blir ganska snabbt löst och glappt och börjar dingla lite hit och dit tills det lossar titt som tätt. Så står man där med ett skaft i handen och en borste dinglande runt i munnen.

Kanske jag bara borde ta det som ett tecken att det nu är dags att byta tandborsthuvud? Borsthuvudet brukar nämligen blir lösare och lösare efter ca. två-tre månader, och det sägs ju att man ska byta tandborste rätt så ofta.

Summasummarium:

+ miljö- och hälsovänlig: gjord av nedbrytbar plast vilket också högst troligen betyder att de små delar av plast som man får i sig är skonsammare än vanligt plast

+ miljövänlig: man byter ut endast borstdelen, inte hela skaftet vilket medför att mindre material går åt vid byte av tandborste(-huvud)

+ prisnivån är okej: kring 4-5 € för borsten + skaft och sedan extra borsthuvud (3 st) för ungefär samma peng

+ - mjuk, vilket kan vara ett plus för vissa (mig) och ett minus för andra

- borsthuvudet blir löst alldeles för snabbt!


Jan 22, 2017

Rapport från soffan


Här ligger jag i kökssoffan med yllesockor och långkalsonger, lyssnar på eldens sprakande och läser i en trädgårdsbok, eeh, och mobilbloggar. Här känner jag mig lugn, avslappnad, harmonisk och trygg. Och därute verkar världen brinna. Den brinner på grund av att världen - förhoppningsvis - är i förändring. 

Det känns som att jag inte kan låta installationen av Trump som USAs nya president gå okommenterat förbi. Samtidigt vill jag bara hålla händer för öronen och knipa ihop ögonen för jag orkar inte ta in världens smärta och frustrationer nu, förundras över Trumps lögner och frukta vad hatpratet kommer att leda till eller ens dras med i känslor av kämparglöd och vacker solidaritet. Varken det negativa eller det positiva orkar engagera mig just idag. Som sagt tankar jag energi i stillhet om helgerna just nu för att orka med rätt så stressiga veckor framöver. 

Jag vill vara som den där buddhisten som står i floden och känner och uppskattar strömmarna, men inte låter sig svepas iväg eller som kämpar motströms mot floden eller drunkar i vattenvirvlarna. Inte vara oberörd, men inte heller slukas. Börjar jag fundera och analysera världen utanför min tomtgräns börjar blodet ganska snabbt koka i mig och det börjar klia i fingrarna för att hjälpa till på nåt vis som jag kan - förmodligen förhastat i vredesmod. 



Det viktigaste just nu är att folk går samman i kärlek och solidaritet, ifrågasätter sina egna privilegier och konsumtionsmönster (av både liv och världsliga resurser) och börjar jobba - på riktigt jobbar och aktiverar sig - för att bygga en bättre värld. Det är så som jag ser på Trump. Han är en katalysator som för oss framåt. Hoppas jag i alla fall. Det finns nog en gnutta rädsla i mig för att mörkret istället kommer att ta över, men jag hoppas ju att det inte är så. 

Jag känner att min plats inte är där i demonstrationsledet just nu trots allt, trots att det var min första reaktion på hur jag vill bidra till förändringen. Där kanske jag redan varit, eller i alla fall snuddat därvid. Mer engagerade, välformulerade folk får vandra där denna gång. Min plats just nu är att förbereda och lägga grunder för att nya värderingar ska kunna slå rot. Vara med och skapa nätverk och modeller för hållbarare konsumtion av liv.

Och som vanligt måste man ju göra som Michael Jackson säger: I'm starting with the man in the mirror. Därav detta soffhäng och filosoferande denna söndag. 

Jan 21, 2017

Vår i sinnet med frösortering


Snön började just falla där ute, men här inne i stugan råder det redan vår. I alla fall i mitt huvud för tillfället. Jag har idag plöjt igenom relevanta stycken i olika trädgårdsböcker och börjat drömma om vår och odlingsplantor.

Jag tog fram lådan med frön - en hel del med bäst före datum som redan kommit och gått, men äääh, jag prövar i alla fall - och började fundera på vad jag har och vad jag borde beställa ännu. Jag vill odla såväl kryddor, grönsaker som blommor. Mest sånt som går att äta.

Varifrån får man beställa frön som är ekologiska, gärna kulturhistoriska (alltså sådana som funnits och odlats i våra trakter sedan länge) och som inte på nåt vis överhuvudtaget är kopplade till fröjättarna Monsanto eller Bayer? Dessa frömonopoljättar är oetiska, kör med oschyssta metoder, försöker skapa en marknad där odlare är beroende av deras produkter och så vidare och så vidare. Monsanto står ju bakom den miljö- och hälsofarliga ogräsprodukten "RoundUp". Fy och tvi!


Följande kryddor tänkte jag försöka mig på: dill, persilja, gräslök, mynta, krasse (inomhus), chili och kanske basilika.

Följande grönsaker och rotfrukter tänkte jag också mig: spenat, frilandsgurka, squasch (både grön och gul), pumpa (Halloween!), turkisk turban pumpa, rädisa, bönor (både gula och gröna), bladselleri, grönkål, trädgårdsportlak, sallat, romersk sallat, tomat, okra, morötter, lök, vitlök (sådde i höstas), purjo, sockeräter och evetuellt palsternacka.

Och så lite blommor på det ännu: ringblommor, vallmo, lavendel, tagetes och wistera (som jag fått av syrran).

För att inte missa startskottet för förkultivering (såsom jag alltid brukar göra) gick jag igenom alla fröpåsar och ordnade upp dem enligt månad då jag ska börja ta tag i saker. Ännu är dagarna för korta och mörka för att börja odla (utan extra ljuskällor). I min odlingskalender av Inge Löök ska jag skriva upp när jag sått vad och hur det går under odlingens gång.

Åh vad jag väntar efter våren! Om vi faktiskt hade riktig vinter med snö och kyla, istället för detta av och an slask, glashala vägar, snöyra, slaskregn-skitväder så skulle jag vara nöjd med vinter, men just nu så längtar jag nog efter vår.

PS. Sorry för oskarpa mobildbilder. Jag var för upptagen med att frösortera och -fundera för att hämta systemkameran.


Jan 16, 2017

ResQ - ett första försök



Jag testade på ResQ häromdagen. Det är alltså en app för att hitta och "rädda" restaurangportioner som blivit över under dagen. Man köper portionen för en lite billigare peng och restaurangen slipper kasta bort maten (vilket ju även kostar för dem) samt får de i alla fall produktionskostnaderna täckta.

Man betalar på förhand via telefonen och hämtar portionen inom utsatt tid. Oftast är det en kvart innan stängingsdags ungefär. Det finns många ställen i Vasa som deltar och erbjuder "överbliven" mat via ResQ. Jag köpte en portion chicken med chashewnötsås från Kaavya för 6 euro.

Jag tyckte det var superbehändigt! Perfekt de dagar då man jobbat länge och inte skulle orka ställa sig i köket när man kommer hem. Det brukar jag förresten inte heller alltid orka när dagarna varit för långa och nätterna för korta. Det är inte bara en eller två gånger som jag ätit smörgås och frukt till middag.

Själva appen ResQ skryter om att "räddningen" av en måltid motsvarar en handling som minskar ens eget koldioxidavtryck med motsvarande mängden utsläpp från en bil under en dag. Det låter ganska otroligt och jag har ingen aning om hur dom har räknat ut det. Jag tycker inte heller egentligen att det spelar nån större roll - att räkna ut koldioxidavtryck är alltid väldigt knepigt och beroende av olika tolkningar - för det räcker för mig att veta att man tagit tillvara någonting som annars skulle ha hamnat på soptippen. Win-win för alla inblandade.


Jan 15, 2017

Söndagssvammel om fiilis och is

 



Just nu är det extra viktigt för mig att koppla av och bort. Jag har nämligen lite för mycket på jobbet och jag hinner inte riktigt med allt som borde göras och som jag borde minnas och komma ihåg att fixa. Jag har två vernissager lite för nära inpå varandra och stressen med att få planeringen att klaffa äter på mig. Det är inte bara jag, utan många andra verkar lida av liknande dilemman. 

Jag misstänker att det är universala energier i göringen. Planeter och sånt som rör på sig, roterar och skiftar, ni vet. Energier som gör att saker inte går så smidigt, för högst troligen har man nåt att lära sig. Det gör det också lättare att stå ut.  




Grejen är ju bara den att jag helst inte vill "bara stå ut". Helst vill jag ju att livet spritter i en, glädjen fladdrar i hjärtat och fiilisen* är god i huvudet. När jag gjorde årsresumen så insåg jag att mörket alltid tär på mig. Varje år en liknande visa. Så jag borde faktiskt göra någoning åt saken och kanske skaffa en BrightLightWakeMeUpCheerioChapHeyHeyMacarena-lampa eller vad de nu heter som har en luxfaktor som får solen att blekna (nåh, det är ju inte så svårt den här tiden om året). 

Även denna insikt gör det lättare att stå ut. Jag kan faktiskt göra någonting konkret för bättre fiilis. Eller ja, det finns ju massor som man kan göra för att sluta känna att man går på tomgång, t.ex. gå ut i naturen. Det balanserar en människa (som mig). 

*feeling, slangord



I helgen har jag därför tagit det riktigt, riktigt, riktigt lugnt. Sovit, ätit frukost länge, eldat i spisarna, hälsat på hos folk med goda hjärtan och bra fiilis, gått ut och promenerat och fotat. Jag vågade mig till och med en liten sväng ut på isen med sparkstöttingen. Inte allt för långt, bara en liten bit från stranden, och i andra människor spår (hur smart nu det sen är vet jag inte, de kan ju vara precis lika clueless som följande människa, alltså jag). Packade en väska med kamera och varm (havre)mjölkchoklad.

Det var fiilis



Så underbart fridfullt, stilla, tyst, lågmält, vilande och rofyllt sådana här vindstilla, klara kalla vinterdagar. Det där var väl alla synonymer jag kunde för "is + vintertid". Hela min del av internet hade också lagt märke till samma sak och sociala medieflödet flödade över av bilder på vinternöjen, is och gnistrande solsken idag. Skönt! Mer friluft åt folket! Mer fritid åt folket! Mer is till folket!


Jan 14, 2017

Kurser i naturens vilda skafferi

ICKE-ätbara ängblommor. Giftigt värre. Hm, med nämare eftertanke inte världens mest lyckade bildval denna gång...
Förresten, jag drar samma kurser som jag drog förra året i naturens skafferi både i Vasa och Jakobstad. Det är samma koncept som förra året med tre olika helheter: 1) sprängticka 2) nässla, björk, gran 3) ängens blommor och gräs.

Kursen handlar alltså om hur man kan dra nytta av de vanligaste ogräsen och växterna/träden som vi har: maskros, gran, björk, nässlor, klöver, harsyra, rölleka, kirskål med mera.

Kursen består av en teoretisk del och en praktisk del. Först berättar jag om dagens tema och sedan tilllagar vi nåt med den eller de ingredienserna. Inga exkursioner i naturen, eftersom det är lite för omständigt. Jag samlar istället in det vi behöver på förhand. Kanske jag kunde ordna en naturvandring också i nåt skede, utanför kursens ramar.

Platserna till Jakobstadskursen är visst fyllda redan, men i Vasa finns det ännu rum.

Jan 9, 2017

Lycka i en burk


Det är många som pratar om att år 2016 varit ett bottennapp, men skulle man ha gjort denna grej så skulle kanske balansen ändå varit lite jämnare. Jag scrollade på internet här en kväll (som vanligt istället för att lägga mig i tid) och hittade ett fantastiskt tips hos IVAR Energy

Det handlar om att skapa en burk av goda minnen. En burk av lycka, men inte lyckopiller på burk. Eller i mitt fall en gammal hattask full av lyckor samlade på lappar. Det blev min vackra hattask eftersom jag blev för snål med mina stora glasburkar med tanke på sommarens kommande skörd av vilda växter som ska torkas och "burkas". 

Så här gör du:

I början av januari tar man fram en burk och penna och papper. Varje vecka skriver du ner någonting bra som hänt den veckan. Ha pennan och pappret nära burken så att det i alla fall inte faller på nåt så banalt som brist på verktyg. Fyll på burken varje vecka under hela året. På nyårsafton 2017 tömmer du burken och läser om det fina året du har bakom dig. 

En bekant kommenterade på Facebook att hon gjort detta för några år sedan och att hon rekommenderar det!

Tjoff!
Likt Kakmonstret kommer hattasken att sluka mina lappar! Mwuhahahahaaa!

Kuriosa nummer 1: hattasken är köpt i Danmark på ett loppis någontans på landsbygden på väg söderut på ön Fyn. Det fanns två av dessa fina dyrgripar men vi hade bara handbagage så jag fick bara rum för en. Jag undrar vem den tillhört och vilka hus den bott i... är den ens dansk!?

Kuriosa nummer 2: positivitetshandlingar som denna har jag sysslat med tidigare i en "glädjens bok". Ehumm, har ju sen ingenting med glädjeflickor att göra. Jag skrev upp 3-5 goda saker nästa varje dag i en rätt så läng tid. Månne jag skulle kunna hitta den kalendern igen någonstans...


Jan 8, 2017

Intentioner, eeh, nyårsmål för 2017


Förra året hade jag ett enda mål för 2016: att hitta en plats som känns som mitt eget hem. Det lyckades. Jag hittade ett gammalt stockhus med sprakande eldstäder, ett (ja, tyvärr bara ett) fönster med svajiga, bubbliga fönsterglas, en trädgård med ett äppelträd och några vinbärsbuskar, invid skogskanten men utsikt över åkrarna och bort från trafiken något så när. Ibland hörs billjudet ganska bra vissa dagar och en eller två väglampor på andra sidan åkrarna lyser ibland i mitt synfält. Men i det stora hela känns det rätt, hemma och bra. Jag vet inte ännu om det är här jag vill stanna, men jag tror jag vet det tids nog. Nu behöver jag inte veta det. 


Nästa steg just nu blir att konkretisera ett mer självhushållande och jordnära liv. 

  • skapa en trädgård: vända jorden, räfsa, rensa, byta ut och hämta till jord, så och plantera, vattna och sköta om. Skörda. Förvara. Njuta.
  • skaffa höns: huuua, det känns lite skrämmande. Men det skulle vara ett "enkelt" sätt att göra nåt konkret utöver odlingarna. Jag behöver i så fall ett litet hus åt dem och ganska mycket kunskap. Tur har jag många amatörfarmare i bekantskapskretsen.
  • det vanliga: yoga, gå ut i skogen, yoga, äta raw food och ogräs, yoga och meditera. Same old, same old. Allt detta för att blir bättre på att höra och lyssna på min intuition och magkänsla. För att vara en balanserad och skön människa. 

Vad ska ni hitta på under 2017?

Jan 6, 2017

Att bo på landet i ett gammalt hus när det är kallt


Det här med att bo ute på landet är så min grej. Sovmorgonen idag började med att jag lullade upp från sängen efter klockan 11 och gick direkt för att göra eld i övre våningens underbart effektiva och fina murade spis. 

Lullade vidare till nedre våningen med tandborsten i munnen och kattor strykande farligt nära snubblingsgränsen kring mina ben. Gick till kaffekokaren och började tappa upp vatten och då märkte jag att jag bara fick varmvatten ur kranen. 

Besynnerligt, tänkte jag, vattnet hade ju funkat bra i övre våningen. Testade en gång till och då fattade jag att kallvattenröret i köket hade frusit. Det går nämligen genom den rätt så kalla farstun / trapphuset. 

Ingen panik. Kollade på nätet om någon annan hade samma problem här i närheten och hoppades i hemlighet på lite tips och trixs eller bra telefonnummer att ringa till. Och internet levererade nog. Hyresvärden ringde också och gav råd, eftersom jag inte tidigare behövt fundera på var vattenrören i huset riktigt går. 

Det fixade sig genom att öppna dörrarna till trapphuset för att föra dit värme från batterier och öppna spisen i nedre våningen samt lite hjälp av en hårtork på rätt ställe på väggen. 


Nu har jag eldat hela dagen. Och myyyyyst av eldens värme och sprakande. Gick ut och högg lite mera tändved och städade upp lite kvistar från gården. Njöt av vinterkylan fast den biter i ansiktet. Hämtade in några lådor ved och fyllde på vedkorgarna. Veden hinner passligt torka upp i värme tills jag fortsätter eldandet imorgon. 

Alla gånger tar jag minusgrader och snö framför det ändlöst djupa mörkret och fukten som kommer med plusgrader under vintermånaderna. 

Nu ska jag iväg och planera vänners kärleksfest. Eh, det är oskyldigare än det låter. Det vankas nämligen bröllop nästa höst, men ikväll blir det planeringsfest. 

Ha en skön helg mina små vinterloppor!

Den här bliden är förvisso från nyåret, men jag ser nu ganska likadan ut fortfarande. 

Jan 3, 2017

Årsresumé av 2016

Vad är mer passande på årets första dagar än en årsresumé av 2016. Jag har gillat att läsa bloggvärldens summeringar av det gångna året den senaste tiden. Det är någonting i ritualen och återblickandet som är så fint. Att man stannar upp och reflekterar. Själv känner jag ofta att livet susar på i en hiskelig fart. Pauserna som högtider såsom nyår ger är värda att ta vara på.

Dessutom ger det här mig en chans att ge er en inblick "bakom kulisserna". Året 2016 är nämligen året då jag bloggat minst like eeveerhh.

Vi kör igång!


VINTER

Vintern 2016 var seg, tung och mörk. Jag ville helst vara ensam och längtade efter lugn och ro. Jag led kanske av någon mild variant av kaamos depp, vem vet. Lite halvtama försök till att hitta glädje och blogginspiration hittade jag i recept från naturens skafferi och lite ekotips. Ett annat försök till positiva rutiner var att jag tog tag i yogande igen och fortsatte med ashtanga yoga på på Wasa Yoga Center (som nu igen lämnat bort på grund av följande -->), men började samtidigt prenumernera på OneOeight med Yoga Girl. Jag lovade ju att berätta vad jag tyckte om OneOeight, men inser att jag aldrig riktigt gått in på det desto vidare, men kort sagt så är det toppen! Jag prenumerar än idag, men kan skriva lite mer ingående om det någpn annan gång.


Trots mina försök till glädjeämnen så vill jag ändå minnas att vintern kändes himla trög och jag hade en allmän känsla av att livet borde vara mer än den gråa nyans som allt verkade skifta i. Men så kom snön och ljuset, och humöret blev bättre. Vi skidade i Replot skogarna och avslutade med öppen eld vid villan och vintern var så vacker! Och maten var så god.

Jag fick insikter om mitt dåvarande och rätt så färska förhållande; om hur det finns nåt av lära av alla möten och situationer samt om mig själv, om hur jag är eller tidigare varit i ett förhållande. Värdefullt. Jag kunde spegla mig i våra knyckar och svängar och reflektera det i mitt förflutna. Och förhoppningsvis även släppa taget om gamla mönster.




Samma vårvinter blev jag nästan vegan! Nånej, skoja bara. Men jag kollade på Cowspiricy och blev djupt berörd. Nu minns jag knappt några detaljer alls från filmen, men känslan av den kanske nog var ganska häftigt vinklad har lämnat kvar. Samtidigt som jag tror att den var väldigt viktig för att få en bred massa att ifrågasätta sitt kött och sin köttkonsumtion. Jag är alltså fortfarande pro-minsking av köttkonsumtionen.

Efter den danske bondens Frank Erichsens besök till Österbotten tidigare i höst fortsatte jag att allt intensivare drömma om ett mer självförsörjande liv och ett eget hem och hus hela vårvintern, nej hela året.

Vårvinter var fylld med jobb och jag producerade den första utställningen som var min egen som jag faktiskt var genuint stolt över och hade samtidigt ett annat jobbprojekt som hotade med att havera. Båda sakerna sög mycket energi och det tog ganska länge innan jag hade kraft övers för att producera text. Det resulterade i tre futtiga inlägg under marsmånad, men jag hängde desto mer på det Instagram med kravlösa hashtags och färdiga filter.

Utöver Instagram, så hängde jag även med vänner och gjorde små utflykter med pojkvännen. Betydelsefulla möten ägde rum och jag träffade bl.a. personen bakom Vallnika under en Må Bra-dag i Veikars. Jag tillverkade för första gången en egen teblandning av mina torkade örter. Oj vad roligt det var att sitta och provsmaka och komponera ihop olika örtblandningar!



Året 2016 var förresten också året då jag skaffade Snapchat. I början stalkade jag bara folk, men började så småningom även snappa själv. När jag sen upptäckte att min telefon inte kan hantera alla de häftiga filterna som finns på andras telefoner (främst Iphones) så tappade jag ganska snabbt intresset. Enstaka meddelande till Väder-Bosse på Radio X3M kanske, men inte mer än så. Nu har jag igen plockat upp Snäppis, eftersom min tonåriga lillasyster nämligen snappar en hel del. Och man vill ju vara en av de coola, unga kidsen. Eller hur? Eller huur???

Feminismen var en fortsatt del av min vardag och mina tankar. När våren närmade sig funderade jag tydligen på det där med orakade ben, sådär i vårsolen.
Feministen Fanny är konstnären.


VÅREN

Jag försökte kickstarta det tröga bloggskrivande genom att fylla i en klassisk blogglista. Jag tyckte faktiskt den var sjukt underhållande att läsa nu! Kickstarten lyckades sisådär, men jag har alltid gått enligt principen att jag bara skriver då jag har nåt att säga eller vill skriva. Hinner jag inte riktigt, så får det bli en hastig bild eller kanske tips om andra som skriver klokt, men aldrig skriva ett inlägg bara för "bloggens skull". Det är ju inte för den som jag bloggar. Jag bloggar och skriver för mig och för er. Skriver jag utan hjärta så tror jag nog att ni - och jag - blir besvikna. Alla inlägg är jag inte stolt över - en del är trevande och halvhjärtade - men jag påstår att de ändå är genuina.

Om Cowspiricy inte lyckades lämna permanenta märken i mina tankar så gjorde nog dokumentärserien Sweat Shop det istället. Som jag bölade när jag kände sorgen och ilskan över orättvisan i världen över våra ojämt fördelade resurser. Jag försökte ta mitt ansvar för en hållbar matproduktion och handlade via REKO, och skrev en liten kärleksode eller hyllning till REKO. Av böndernas produkter lagade jag bland annat kalvdans och leverlåda. Till ett vasstalko i byn gjorde jag en mustig linssoppa.

Kalvdans, kaffe och linssoppa.

Jag gjorde en till rolig blogglista, även den kul såhär i efterhand att läsa. Denna gång med GIFs! Jag ska nog fylla i mer listor i framtiden. Det är ju superkul att blicka tillbaka och se hur man tänkt!

Ljuset, ljuset, vårjuset. ÅH, vad jag njuter varje vår av det! Den där första frukosten på terrassen, iklädd vinterjacka och mössa, men ändå, utomhus i vårsolen. Eller promenaderna till havet och det äntligen är öppet vatten så långt ögat kan nå och det intensiva ljuset sticker i ögonen.

I versaler ropade jag ut min kärlek till våren. Min energi, entusiasm och fiilis var någonting helt annat än i vintras. Vi myste med pojkvännen med god mat i värmen på terrassen och gjorde utflykter och min födelsedag firades i vitsippornas landskap i söder. 




Kurser i Naturens skafferi drog igång i maj och jag drog runt i byn på min cykel som ett jehu. Björksaven blev det lite av iår, men jag lovade dyrt och heligt att sätta igång med samlande i god tid nästa år. Mwuhahahaa! Jag älskade att dra kurserna och hittade glädje och inspiration i det, men det var också intensivt och energikrävande att dra tre kurser parallellt. Att föreläsa är definitivt en sak jag gillar att göra.

En recension av min Fairphone var ett uppskattat och välläst inlägg. Jag har i alla fall testa den väl innan jag yttrade min åsikt. Recensionen skedde två år efter ibrukstagning...



SOMMAREN


Under hela det första halvåret av 2016 laggade jag konstant en-två månader. Det kändes jämt som om tiden gick för snabbt och jag kunde inte fatta att det redan var vinter, vår, fredag eller vad som nu var aktuellt. För att få ett bättre grepp om Tiden och Lifvet som Är funderade jag på vad en värdefull vardag är och hur man kommer dit. Mitt svar var, eller är ju fortfarande kortare arbetsdagar och göra mer från hjärtat och mindre av pliktskyldighet.

Jag fortsatte ändå slira runt med tygkassen i högsta hugg för att samla örter och sånt från naturen, när självvållande plikter från olika föreningar och fritidsaktiviteter samtidigt naggade mig i fållarna. Trots att det tar en hel del tid i anspråk att samla, sortera, rensa, preparera, torka och lägga på burk så är det en sorts meditativ avkoppling för mig. Att sitta ute i solen och metodisk dra loss kronbladen från maskrosblommor är min sorts lycka.



Hela juni snöade jag in mig på maskros, både i form av marmelad och kapris. Fick även till stånd ett hyfsat inlägg om sprängtickans olika användningsområden.

I början av sommaren gjorde jag ett fint bloggsamarbete med New and Old by Maena i Norra Vallgrund. De mjuka sköna plagg som kom med mig hem har varit i flitig användning. Speciellt rävtröjan har fått fina kommentarer. Butiken har förresten delvis flyttat in till Vasa och finns nuförtiden i Little Room. Ta det som ett tips.




Midsommaren firades i klassisk stil i goda vänner sällskap ute på en ö i den österbottniska skärgården. Så som midsommar bör firas. Så här strax efter en nyårsfest med samma härliga gäng så känner jag hur hjärtat svämmar över av tillgivelse och ömhet för dessa människor av guld som finns i mitt liv - i vått och torrt. Ynnesten att få dela denna vänskap.

När det blev semester i juli checkade jag ut från internet och bloggade bara två gånger. Men vilka gånger! I alla fall inlägget om när jag besökte Natural High Healing Festival i Narvilinna! Jag var där med min kompis bara två dagar men det kändes som en vecka. Lugnet som jag så innerligt längtat efter hela året hittade äntligen fram till mig. Förresten, ett litet sidospår, nu strax innan jul deltog jag i en utlottning på Facebook och vann en 4-dagars biljett till årets festival! Woohooo! Vi ses i Nystad(-s åkerlandskap)!

Natural High Healing Festivalen.
Sommarlov.

Semestern gick ut på lata dagar, jordgubbar och sällskapsspel och jag drog från sommarstuga till sommarstuga. Vi gjorde en liten miniroadtrip med pojkvännen och vi var lyckliga, solbrända och spontana. En väldigt fin sommar.

Inga sommarbröllop fick jag gå på, men två goda vänner gifte sig i smyg och mitt ex gifte sig långt borta i Amirikat och det kändes fint att jag kunde vara genuint glad för hans skull.

Det bästa var nog ändå att jag ÄNTLIGEN hittade ett eget hem som känns rätt! Under sista vecka i augusti flyttade jag in och både jag och katterna har trivts jättebra på vårt nya lilla ställe. Äntligen kändes det som om saker och ting gick framåt, lossnade och löstes upp. Äntligen, jag säger då det.

Trots en fin och energisk sommar där jag verkligen vilade upp mig så hade jag också klimatångest ibland. Klimatångesten var speciellt stor på Overshoot Day den 8:e augusti. Det är otrevligt, men jag tycker ändå inte att det egentligen är så farligt att känna denna hopplöshet och maktlöshet ibland. I alla fall jag sporras till handling och ett tammigodmorgon-nu-kavlar-vi-upp-ärmarma-fiilis när jag tänkt tillräckligt länge på världens orättvisor.

På trappan till mitt nya hem.

HÖSTEN

Flytten tog sin beskärda del av min energi så det blev inte mycket skrivet i bloggen under hösten. Dessutom satte jag så gott som all min energi på att medarrangera Slow Food Ostrobothnias Transition Week.  Det blev en hel vecka av olika aktiviteter varav mina personliga favoriter var skogsstunden och matbuffét på Karperö.

Jag bjöd in mamma och min äldre syster till besök till mitt nya hem och passade samtidigt på att fira min mammas jämna år med teater och buffën ovan. Vi träffas inte så ofta eftersom de bor i Södra Finland och jag i Österbotten, men det var så mysigt att ha dem här och roligt att få visa dem mitt nya hem och mina hoods.

Under hela året har jag fortsatt agera stödvän till min stödisvän, som har ett funktionshinder. Jag bloggar sällan om det, eftersom jag inte vet hur mycket jag riktigt ska och kan skriva. Men när jag tänker på det nu, så ser jag faktiskt inga hinder för att dela med mig lite mer av just den delen av livet.

David Jonstad under Transition Week Ostrobothnia
Inspirationsböcker.
Mellan varven hann jag samla in lite nypon (och humle). Jag donade och fixade på gården i frenetisk takt. Radade ved, byggde kompost, krattade löv, röjde upp, preparerade kommande odlingar, klippte häck och fällde träd (med "lite" hjälp eftersom motorsåg är ett redskap som jag inte ännu behärskar). Det var så roligt med egen gård!

Vi firade årsdag med pojkvännen och åt på pop up restaurangen Villd den - helt oskojat - nyansrikaste maten jag någonsin ätit!  Så gott! Det var spännande kombon av finkött, ogräs, skräpfisk och lokala produkter. "Mmmmhmmm oh Mama!" säger foodien!

Jag var exhalterad och lite stolt (trots att jag hade nada att göra med praktiska arrangemang) över att österbottningarn ordnade en egen liten variant av Burning Man på Malakta i Malax en septemberkväll. Tänk att det finns varma, öppna och, i ordest positivaste och kärleksfullaste bemärkelse, flummiga människor i kalla, lilla Finland. Jag hämtade en ask med minnen från kärleken som gick förlorad och satte med den i elden. Ett lite känslosamt och fint ögonblick som handlade om att släppa taget av allt det gamla. En gång för alla. Igen.

Jag hade inflyttningsfest och Halloweenfest med ett brokigt gäng fina människor. Jag lagade snacks som gick emot alla mina principer och preferenser, men roliga former och figurer i socker och vetemjöl vann över hälsosamma snacks nästan hela vägen.


Det har överlag varit ett väldigt dåligt år för raw food och annat hälsosamt för min del. Jag vill skärpa mig, för jag vet ju att jag känner mig bättre och vågen visar mindre när jag äter mindre vetemjöl, mjölk, socker och E-ämnen. Det finns ju så mycket gott som är hälsosamt! Jag anar ett nyårslöfte på kommande, hehe...

Istället för att fylla i en färdig listalistade jag saker som irriterar mig för att igen en gång kickstarta bloggandet, Att just det här ploppade upp i min hjärna strax efter att Trump blivit vald till president ser jag inget samband med aaaalls. Ajajaj, det var så många som grät krokodiltårar den veckan. HELT PÅ FEL SÄTT! Jag hittade ändå nåt positivt i att Trump vann - förändringen kommer snabbare med honom än med Hillary. För status quo kan vi inte ha. Det håller inte världen för.


EN TILL VINTER

Sista delen av detta år präglades av toner i moll. Mörkret pressade på och jag längtade efter världen, frihet och exotik. Vi gick skilda vägar med pojkvännen strax innan lilla jul. Jag känner att jag - eller egentligen vi båda - hade mycket att lära av varandra och gjorde det också, men att djupet aldrig riktigt kom emot. Men nog om det, för det är ju bara en av oss som väljer att skriva blogg öppet.

En teaterföreställning som berörde mig på djupet var Ramy - in the frontline av Teater Viirus. Eller egentligen var det ingen teater, det var en berättelse. En sann historia om en man som upplevt barrikaderna, våldet, kriget och orättvisorna i den arabiska våren. Inblicken och upplevelsen som han delade med sig och gav oss kommer jag aldrig att glömma.

Tursamt nog hittade ändå julstämningen mig ganska snabbt. Jag tog in en liten gran och pyntade den. Gjorde girlanger av frukt till den och dyrkade sat... neej, väntas nu. *omstart* Jag myste i min stuga, bakade julstjärnor, funderade på etiska julgåvor, återanvända gåvor, välgörenhetsgåvor och lekte kurragömma med mina katter. Eller egentligen leker de kurragömma med er i serien "Hitta katten".


Inte ett så pjåkigt år, men inte heller det bästa av bästa. Det finns många förändringar och energier i luften nu. Jag har känt av det speciellt nu i slutet av året och jag tycker mig uppleva att det är många som ondgör sig över hur mycket som kört ihop sig eller gått i kras. Skiftningar pågår och en era eller tidsperiod håller på att avslutas - både ur ett numerologiskt och astrologiskt perspektiv och säkert energifältsmässigt också. Ibland måste saker gå sönder för att ge rum för nytt. "Dirveldarvel" tänker väl många nu, men det bryr jag mig inte om.

Snart återkommer jag med planer kring vad jag vill manifestera och vilka intentioner jag vill sätta för iår. Eller som ni vanligt dödliga säger: nyårsmål och -löften.

Må gott tills dess!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...