Apr 25, 2016

Mycket snack och lite verkstad?

Kossor äter inte träd, men de betar på gräsfält, som delvis tillkommit genom att man hugger ner skog för att få mer betesmark. 

Först skrev jag om hur vi finländare har förbrukat vår andel av jordens förnybara resurser och att vi därför borde äta mindre kött och i nästa inlägg dillar jag om hur underbart det är att köpa bacon, saltat kallrökt nötkött, nötlever, yoghurt och råmjölk. Ologisk och på gränsen till hysterisk kvinna kunde någon påstå?

Eftersom jag dock egentligen är en balanserad och harmonisk typ så ska jag försöka jämna ut det moraliska balansbrädet med ett smaskigt lättlagat och snabbt recept på en köttfri*rätt, nämligen linssoppa! Denna mustiga soppa serverade jag på helgens talko här i byn.

Recept på linssoppa

2 stora gula lökar
1 liten till medelstor squasch
1 msk rypsolja
1 vegetarisk buljongtärning (ekologisk finns också!)
1-1,5 L vatten beroende på hur fast eller lös man vill ha soppan
1 burk (400g) tomatkross
1 burk (20g?) tomatpuré
3 dl röda linser
salt
peppar
1 tsk spiskummin
1-2 lagerblad
1 tsk paprikapulver
1 krm ingefärapulver
färsk gräslök

Så här gör du:
Finhacka löken och squaschen. Bryn lätt i olja i en kastrull. Tillsätt vatten och buljongtärning, tomatkross, tomatpuré och röda linserna. Krydda enligt smak. Låt puttra i minst 10 minuter, men gärna ännu längre på svag värme. Servera med hackad gräslök och färskt rågbröd.

Bånn apetitt!




*även kallat "vegetariskt" i vissa sektliknande kretsar, tvi tvi!

Apr 20, 2016

Reko-love

Kalvdans med rårörda jordgubbar. Och kaffe, alltid nattsvart ekokaffe.
Det här med att handla mat direkt från bonden är bara så bra. Okej, det där är en pinsamt undermånlig beskrivning. Jag försöker på nytt. 

Mitt hjärta tar ett litet extra skutt av lycka när jag svänger in på den vanligtvis rätt så tomma och helt klart överdimensionerade butiksparkeringen. Mitt hjärta skrattar och ler eftersom parkeringen undantagsvis idag sjuder av liv och är på gränsen till fylld. Under en halv timmes tid får (ett av) hjärtat i byn en injicering av liv i form av REKO: paketbilar och bakluckor packade med matvaror, bönder och odlare och ivriga men småyra kunder. Med tomma tygkassar och fylld av förväntan stiger jag ur bilen och styr stegen mot matproducenternas bilar som står på rad med bakluckorna gapande efter kunder och kontakt.

Jag tar fram min lista och börjar pricka av den ena beställningen efter den andra. Jag yrar runt lite, spanar efter logon, skyltar eller bekanta ansikten, planerar vilka produkter jag ska hämta först så att det är möjligt att bära allt till bilen under max två rundor (ta alltid äggen till sist). Jag byter några ord med bekanta bybor och med producenterna som säljer. Väder och vind är alltid ett säkert kort. Pengarna fladdrar i den kyliga vårvinden och jag tycker lite synd om producenterna som måste stå där ute, även om det bara är en halv timme.

Väl hemma tycker jag om att rada upp alla mina inköp på köksbordet för att ta en närmare titt på mina nyinköpta produkter. Nöjd plockar jag upp det ena paketet efter det andra. Ibland doftar det, ibland väger tunga påsar förnöjsamt mycket, ibland hugger jag in på en pirog eller ostbit direkt. Jag känner mig nöjd och hoppas att bönderna och producenterna känner sig lika nöjda.

Bättre så med mer fiilis i beskrivningen? Och känner någon igen sig?

Av råmjölken har jag gjort en traditionell finländsk, eller kanske snarare nordisk efterrätt: kalvdans. Mycket enkelt. Följde "i princip" detta recept. Omnomnomnoms, även om konsistensen på min kalvdans blev lite för lös. De rårörda frysta jordgubbarna är från mammas land.

Ett halvt kilo rökt bacon, kallrökt nötkött, picklad rödkål, 1/2 kg mald lever, en liter råmjölk, 1/2 kg lingonyoghurt, 1/2 kg jordgubbsyoghurt, en stor vitkål, burek-prioger med ost och en med kött och så ett flak med ägg. 
Den malda ekologiska levern blev till (finsk) leverlåda här om dagen.

Apr 18, 2016

Deppig måndag och finländarnas Overshoot day

Eftersom det ändå är måndag så kan vi börja med lite deprimerande nyheter. Ni vet hur världen på en global skala förbrukar mer än vad naturen hinner återgenerera? Det finns en dag då vi i princip har förbrukar våra resurser för det året, efter det så lever vi på lånad tid och lånade resurser. Dagen kallas Overshoot day  eller överkonsumtionsdagen och flyttas för varje år lite framåt. År 2014 inföll dagen 19:e augusti, år 2013 inföll dagen 20:e augusti , år 2003 den 22:e september och år 1993 den 21:a oktober.

Drygt fyra månader in på det nya året har vi finländare förbrukat vår andel av jordens förnybara resurser. Igår inföll alltså finländarnas Overshoot Day. Att ett västerländskt samhälle som Finland har konsumerat upp sin andel av jordens resurser redan i mitten av april visar på hur konsumtionsdrivet vårt samhälle är, hur slösaktiga vi är med det vi är förunnade och hur orättvist världen resurser är fördelade.

Vem lånar vi resurser av nu då? Jo, delvis av moder jord som naggas allt mer i kanterna för var dag som går och delvis av (än så länge) mindre konsumtionsdriva samhällen på jorden. Förenklat kan man påstå att vi lånar av fattiga länder just nu. Kanske vi trodde att läget var tvärtom? Att det är vi som bistår dem med hjälp? Nja, riktigt så enkelt är det inte.

Vad kan vi göra? Ett enkelt och effektivt sätt för var och en är att äta mindre kött. Man behöver inte göra det svårare än vad det är. Fundera t.ex. igenom frukostpåläggen och se om det inte finns alternativ till slentrianskinkan* eller ät kött bara fem/två dar i veckan. Man kan också försöka låta bli att förnya sin garderob/inredning/teknikpark varje säsong med nyproducerade prylar. Att göra långsiktiga inköp, medvetet begränsa mängden prylar i hemmet och shoppingkassen och att kolla på ursprunget och produktionssättet där det är möjligt gör många bäckar små till en stor å. Second hand och loppis är bra alternativ till nyproducerat.

Ni vet, same old, same old, ansvaret som ligger på konsumenterna.

Vi borde förstås också kräva av politiker, beslutsfattare och företag att de arbetar för hållbarare samhällsstrukturer och ser till att alternativa, nya sätt att bedriva t.ex. jordbruk eller andra industrier görs möjliga. Vi borde prata om, fråga efter och kräva att de arbetar mot den ökande inkomstklyftorna och klassamhället, eftersom en jämlik och rättvis värld  är förutsättningen för att vi ska överleva. Och nej, det är ingen utopi, jag tror ärligt talat att vi kan hitta ett sätt att leva i harmoni med både oss själva, andra och omgivningen.

Peace out, från eder lokala hippie.

*Psst, visste ni förresten att ost inte är ett klimatsmart val som ersättning för kött? Ost och skinka ger upphov till ungefär lika stor klimatpåverkan. Dock har nötkött cirka tre gånger större klimatpåverkan än griskött. Dagens fakta.

Uppdatering av inlägget. Nu med bild.

Apr 14, 2016

De är som vi, de bara jobbar mer, sover mindre och dör yngre

Snubblade över dokumentären Sweat Shop som är producerad av svenska skvallerblaskan Aftonbladet. Jag som skulle gå och lägga mig. Förlagan är norska Aftonposten och kan ses här. Oj, oj, oj vad denna dokumentär tog i mitt hjärta. Jag kände sorgen och ilskan över orättvisorna i världen och min egen maktlöshet medan tårarna rann ner för kinderna.

Den handlar om textilarbetare och lågpriskläder. Två svenska bloggare åker till Kambodja för att bekanta sig med hur deras kläder blir till. De upptäckte att en textilfabriksarbetare inte tjänar mycket. Det är knappt så de har råd att äta. Ännu mindre kan de spara inför framtiden eller försörja en familj. Ändå har kvinnorna i fabrikerna samma drömmar som oss: hon längtar efter att få leva sitt liv med en själsfrände, skaffa barn, öppna en egen frisörsalong, bo i ett hus, resa och se världen.

H&M har faktiskt försökt att svara på kritiken, men jag tycker inte att de gör tillräckligt. Att leva under så slavliknande förhållanden som dessa arbetare gör är inte acceptabelt. Sova, jobba, äta, jobba, dö. Det går inte att hänvisa till att det är bättre nu än för några år sen. Det räcker inte.

Efter resan shoppar bloggarna inte lika friskt längre. Sarah lusläser nuförtiden tvättlapparna för att ta reda på var kläderna har sytts.
"Som konsument kan man ställa frågor om klädernas ursprung till butikerna, för att de ska veta att kunderna bryr sig om var kläderna kommer ifrån."
Att dokumentären gjorts i reality format, med korta avsnitt och aktuella huvudrollsinnehavare gör att målgruppen - unga modeintresserade människor - säkert berörs. Genialt.

Själv har jag nästan gett upp att vara arg över det här. Jag känner sorg och avsmak, men kanske jag glömt bort hur jag kände när jag först fick reda på om den här problematiken. Jag minns när jag bojkottade H&M under och en tid efter gymnasietiden. Men efter några år kändes min kamp som en droppe i havet. Jag slutade att proklamera att man inte ska köpa överbilliga kläder, för jag kände att jag lade skulden på de som shoppade. Skuldbelade dem som hade ont om pengar. Det kändes fel.

De är ju företagen och myndigheter som måste ta ansvar och det mycket mer än konsumenterna. Men vi som konsumenter bär ju också vårt ansvar och vi kan vara aktiva, fråga, fråga, fråga och berätta vad vi vill ha. Visst kan man rösta med plånboken om man har råd, men jag är långt ifrån den svartvita tonåringen / tjugoåringen som jag var då när det brann som mest. Idag talar jag mig varm - eller brännhet - för second hand, byteshandel och loppisar. Dyra märken i all ära - de kanske har längre livstid - men tillverkningsförhållandena kan vara precis lika usla som för billiga märken.

Men vad händer när loppisarna svämmar över av billiga kläder? Rotationen av kläder förlängs kanske något, men kvinnorna i Kambodja måste ändå sitta och sy dagarna i ända. I Phnom Penh, där jag var förra året och såg människorna, en liten del av misären och kände så mycket. Äh, åh, all denna jäkla konsumtion! Jag blir galen. Vi. Måste. Sluta. Konsumera. Så. Huvudlöst. Nu. Eller hur tänker ni?

Apr 12, 2016

Vad händer?

Jag vet inte riktigt vad som hände. Jag hamnade väl i en bloggsvacka. Jag har suddat på, jobbat som vanligt, yogat men inte joggat, gått möten av diverse frivilligt slag, angstat över att veckorna rusar fram och allt går framåt men utan mig, aldrig haft riktigt tillräckligt med tid eller ork att hinna med allt jag vill pyssla med/skapa/organisera/läsa/ringa/laga, men har distraherat mig med goda vänner och sköna typer. Jag har varit rädd för min egen medelmåttighet och trött på människors förutsägbarhet. Vaccindebatt efter förlossningsdebatt har susat förbi utan att jag förmått att formulera mig eller bry mig tillräckligt.
Det är inte så att jag inte skulle ha haft tankar att skriva ner. Det är bara att det inte blev så. Ingenting blir. Jo, nu händer det i alla fall nåt här. Jag tycker ju om att skriva och ska kickstarta igång det med göra en blogglista! Det började med ett igenkännande inlägg av Linnea och jag tänkte först kopiera hennes Ratata-lista, men insåg snabbt att jag kommer att gå samma öde till mötes: det kommer att ta en vecka tills jag får ihopplitat både text och bild. Så jag sköt upp "projektet" tills ikväll när jag gick in på Peppes blogg nyss och hittade en till kul lista. Jag tog det som ett tecken och ska låta bli att göra det så omständigt. 
Eftersom en blogglista utan bilder är lite som knäckebröd utan Kalles kaviar, så tänker jag slänga in slumpmässiga bilder från mitt bildarkiv. Bilder helt utan relevans för texten. Mwuhahaa! (Det blir ungefär lika äckligt som randig Kalles kaviar.)
Mitt "lejon" på Pampasslätten, 2011.

ALLMÄNT KÄNSLOLÄGE, APRIL 2016
Tvära kast mellan eufori över vårljuset och mellan melankoli över att det redan är vår (eftersom mitt mentala jag ännu lever i slutet av februari). Vacklar mellan besutsamhet och tilllit inför framtiden och mellan att jag tvivlar och överanalyserar. Inte riktigt mitt vanliga stabila jag, men vettja he rejder se.
BÄST JUST NU PÅ TV
TV? Eh, Netflix menar du väl? Kollade nyss igenom serien Brooklyn 99 och tyckte den var väldigt underhållade, men kunde inte riktigt sätta fingret på nåt litet som störde mig. Var det kanske den klassiska sköna snubben som bara glider igenom livet genom att skoja och genom att folket (kvinnorna) runt omkring honom "håller reda" på honom? Annat bra är den nya dokumentären om Janis Joplin: Little Bird Blue.
MÖTER VÅREN MED LÄPPSTIFTET
Inte bara våren, hela året med Marvelous Moxie Lead the Way i olika intensiteter. 
Jag och Mama Sue i Guangzhou, Kina, 2014.
ÄR BESATT AV
Bejewled Blitz, så jag måste avinstallera det på telefonen. Det gick så långt att jag såg färggranna diamanter på rad när jag slöt ögonen. Att hitta ett hus och hem att slå mig ner i. Att hitta rätt på alla plan. 
BOK I BOKHYLLAN JAG SER VÄLDIGT MYCKET FRAM EMOT ATT LÄSA
Frank Erichsen Det enkle liv och Maria Österåkers Självhushållning i praktiken.


Bagan, Burma, 2015.
ETT ORD/UTTRYCK JAG VILL FÖRBJUDA
"VI/jag blev med..." och det inte fortsätter med "barn". Om inte den där Ipadden, kameran, gardinen eller passionsfrukten ploppade ut från nåns vagina så säg införskaffade, köpte, fixade eller vad som helst, för det enda man blir med så är med barn! KsdKFjdjfidshsjdkfhs... *tuggar fradga*
HIT GÅR JAG OCH ÄTER OM JAG FÅR BESTÄMMA
I Österbotten: frukost/bruch på Astor (drömmer jag i alla fall om, men har ännu inte prövat) eller 1r+k, lunch och eftermiddagskaffe på Sweet Vaasa, middag på Friends & Burger i Jakobstad och som kvällssnack nåt från Raawka eller vårrullar från Tom Yum Thai. En drink på Maitolaituri eller Strampens terrass (sommartid) eller Fondis (vinter).
Raw food lasagne, 2012.
BÄSTA LIVSMEDLET
Ost i alla dess former och färger (förutom brun). 
MIN OUTFIT EN BRA DAG
En svart A-formad kjol som är hög i midjan, färggranna strumpbyxor, en enfärgad (gul/grön/turkos eller grå eller vit) enkel långärmad skjorta/tröja. Designsmycke med coolt och ovanligt motiv. Allt inhandlat på loppis eller ärvt av/bytt med kompisar, utom smycket som är en souverir från nån av mina resor. Givetvis. *bugar sig för att ta emot min präktighetsmedalj nu*
LYSSNAR PÅ
Folkmusik från Amirikat med aukustiska gitarrer, drömska texter och mycket feeling. Slumpmässiga listor från Spotify. Ted & Kaj, Ted & Kaj, Teeed & Kaaaj. Peppe och Magnus podd. 
En av mina själsvänner, sommaren 2015. Kvinnan alltså, inte ölen.
VILL BÖRJA
Leva autentiskt. Allt från jobb, mat, fritid till vardag ska genomsyras av att jag vill vara där, göra det och känner att det är rätt. Ooooooch på ett lite mindre seriöst plan, så vill jag lära mig att ordentligt stå på händer och huvud i yoga. Men jag är så jäkla skraj. 
FAVORITSKÅDESPELARE
Johnny Depp. Och Leonardo DiCaprio. Och Ewan McGregor. Och Kate Winslet.

Vintern som aldrig tog slut, 2013.
IRRITERAR MIG PÅ
Den våta, mjuka nästa geleaktiga marken som gör att jag bara kan promenera på hårda, tråkiga asfalterade ytor, istället för små sandvägar och i skogar. Att jag nästan aldrig går och lägger mig i tid. Att folk har så svårt att se saker ur andras perspektiv än sitt eget. 
DOFT I MIN NÄSA
Eldad ved. Svagt av kaffet jag kokade för några timmar sen.

Space. The final frontier.

Okej, jag inser såhär i efterhand att ett sammelsurium av bilder blir ganska oroligt att titta på. Nåväl, det är som det är. Ödmjuka hälsningar från eder lidande konstnärssjäl.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...