Feb 27, 2016

Skogtroll

Vi fortsätter i temat flödesblogg. Jag kom just hem från en skidtur i skogen och där halvvägs (innan jag hunnit bli allt för trött) så upplevde jag en sådan nöjdhet att jag log från öra till öra trots att snön börjat yra ner och då tänkte jag att den här känslan vill jag dela med mig!

Solen sken ju hela förmiddagen, men jag lullade* på här hemma i morgonrocken och drack kaffe tills klockan hann bli halv tre och ett snömoln sakta började dra in över ön. Jag tänkte att det gör inget för det betyder bara att det är mindre folk i spåret så jag knäppte på skidorna och stakade iväg i maklig takt. Jag hade inte bråttomt nånstans. Jag försökte hitta en passlig rymt och fick snart upp ett lämpligt flås. När jag kommit halvväg in i skogen där elljusspåret svänger upp för en backe och delar sig i två, vände jag in mot skogen, bort från elljusspåret och tog den längre banan på cirka 7 kilometer.

En bra bit in i skogen början snön yra ner från träden och himlen. Det susar i trädkronorna och snön faller i ansiktet och flingorna vill nästan pila in under min jacka och ner för min nacke. Men istället för att känna irritation känns det mer som om skogen, träden och snön omfamnar mig, tar emot mig, och leker med mig. Jag glider sakta vidare mellan de höga tjocka trädstammarna och ler. Jag tänker (igen en gång) att det här där jag ska vara. Det här känns som rätt plats på jorden. Skogen. Bland träd, mossa och stenar. Fast jag skidar ensam fram så känner jag mig allt annat än ensam. Där i skogen känner jag mig del av större helhet, del av ett fridfullt, ödmjukt och vänligt sammanhang. Där finns ingen stress, inga förväntningar, ingar dåliga vibbar (speciellt inte i äldre skogar), ingenting och ändå så mycket. Okej, jag inser ju att det låter fjolligt. Det är tydligen inte så lätt att förklara.

Men kanske ni också har sådana här speciella platser? För vissa kan det kanske vara på en klippa vid havet, på den mjuka sandstranden, på gården under äppelträden, kring bordet under en spelkväll eller varför inte i stan på den egna gatan eller på kvarterskrogen eller klubben som sjuder och pulserar av liv. Fattar ni alls vad jag dillar om?

*segade


Feb 19, 2016

Flödesbloggen: farligt, råddigt och ogenomtänkt

Jag har hört ryktas på internet att det är ibland bra att bara öppna ett nytt inlägg och sedan skriva det som ploppar upp i huvudet. Det låter farligt, råddigt och ogenomtänkt, så let's go!

Jag har äntligen (ikväll) sett dokumentären Cowspiracy om köttindustrins miljöpåverkan och min första reaktion var att nu banne mig ska jag bli vegan och sluta upp med fånigheter som kött, ägg och (snyft, snyft) ost! Mångden resurser som det går åt att producera kött är helt sinnessjuk. Vi måste sluta äta så här mycket kött. Ett annat bra dok-tips är Forks over knives med samma tema, men fokus på hälsan istället för miljön. Men att bli vegan är inte nåt som kommer att hända lätt, eftersom jag nämligen älskar ost. Pondera följande: jag måste välja EN enda sorts mat att äta resten av livet och jag skulle utan tvekan och inom 0,2 sekunder välja ost. Vardagsköttet avstår jag redan ifrån rätt så ofta, men visst, ett sting av dåligt samvete sticker i mig när jag tänker på min diet. Jag kunde göra mycket bättre och köpa mindre pålägg, mindre ost och mer grönt. Nåväl, ALLA borde se Cowspiracy! Och ALLA borde bli veganer! Skoja. Men jag rekommenderar absolut filmen! Ha bara lite tålamod med filmens sega början. Den tar sig efter cirka 15-20 minuter. Jag lovar.

Efter en exceptionellt och hittills tidigare oskådad seg och tung vinter med blytunga steg, noll motivation, stort sömn- och ensambehov och en allmän känsla av att livet borde vara mer än den gråa nyans som allt verkade skifta och vara insyltad i, så har min energi äntligen börjat återvända. Så länge kände jag, nej skrek mitt hela väsen efter att få ro. Lugn och ro. Ro i själen. Det var allt jag krävde och önskade. Så även om jag fortfarande törstar efter detta lugn och ro, så har det dämpats en hel del och det känns underbart att äntligen känna att jag vill göra förenings-eller välgörenhetsabete frivilligt, att jag vill träffas och umgås, att jag själv vill organisera den ena idén efter den andra och att jag vill ta tag i yogan, receptexperimenten och egna projekt igen.

En del av min iver beror kanske på att dagsljuset helt enkelt är tillbaka, men också för att jag upptäckt hur fina eller passliga människor det finns omkring mig. De kommer in i mitt liv för att jag (och kanske de) har nåt att lära sig. Ibland blir de så tydligt att de finns i mitt liv för en orsak och jag ser så tydligt hur "Aha, det var så där som det var när jag var där på den sidan av situatonen. Nu förstår jag varför det kändes så för den andra personen". Eh, typkanskenifattarväl? Dessutom pratade jag just med en vän om attraktionslagen, law of attraction, och hur det funkat för både honom och mig. Men också om hur det känns som en jättehemlighet som man nyss upptäckt och inte riktigt ännu vågar tro på. Fast vi ju båda egentligen vet att det funkar.

Till sist råder jag er att ta en tittdenna eminenta kattbild om Nanó nyss länkade till. Känner att det är ett snällt (och jobbmiljövänligt) alternativ till denna.

Tack, godnatt och förlåt som man säger i vissa kretsar!

Hoppas på att snart få förtära veckas bästa måltid: lördagsfrukosten!


Feb 13, 2016

Intervjuer med Bonderöven Frank

Nu finns alla intervjuer med Bonderöven, tanskalainen maajussi, 100 % bonde, den danske bonden, Frank, Frank, Frank (!) samlade i en spellista på min YouTube-kanal som jag använt i Slow Food Ostrobothnias namn. Gå in och kolla och låt  dig inspireras!



Efter en något stressig vecka på jobbet där en teknikleverans haverade två dagar före vernissagedagen och det är frågan om en videokonstutställning där tekniken är av största vikt, så har jag sovit i nästan 13 timmar och är nu redo att flytta långt, långt ut på landet och bara rå om mig själv och mina höns, squashplantor och nässlor i ett självhushållande liv. Nå, allt inom sin tid, nog har ju ett arbete inom kulturbranchen också sina goda sidor. 

Feb 8, 2016

Heta tips

Alla goda, heta tips äro tre. Så vassegoda.

1. Ni minns väl att den danska TV-bonden
Frank Erichsen var här i höstas och jag blev heeelt kä... eh, begeistrad och inspirerad av honom? Visst, visst? Nå, nu har vi i Slow Food Ostrobothnia tillsammans med Ekotanterna och Maria Österåker sammaställt en liten miniserie med intervjuer med Herr Bonderöven själv som publiceras under denna vecka måndag-fredag. Så in och kolla på SFO's hemsida eller på vår Facebooksida.

2. Med hjälp av Marthorna kan du bli Mathantverkare. Nu frågar du kanske dig själv vad i hela hel...eh, är det då? Mathantverkare arbetar fram en matprodukt av lokala, färska råvaror. Ofta är det nåt typiskt lokalt eller traditionellt som får en ny tvist. Det handlar om småskalighet och kvalitet samt en hel del utmärkt bränding. Jag förutspår att det här sååå är den nya yrkesnischen!

3. En intressant artikel och hur frånkopplad den moderna människan är från maten vi äter. Att odla ekologiskt är bättre än konventionellt, men det är ändå inte bra, eller tillräckligt bra. Snubben snackar om en diversiv odlingskultur med flera olika sorter som stödjer varandra och efterliknar naturens egna "vilda" system. Kött är även en del av det hela!


Bubblare: tipsa MIG om du råkar sitta på (tips eller kontakter till) en gammal österbottnisk bondgård som saknar kärlek, omvårdnad och husmor. Här finns nämligen en frivillig husägare! Tänk er nåt i den här stilen, men förutom att den inte ska finnas i Närpes. Vackra gårdar där, men långt borta och flakt landskap.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...