Nov 26, 2015

Dagen då kvinnor också slår

Igår var den internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor. Finland toppar våldsstatistiken och nästan hälften av kvinnorna i Finland har blivit utsatta för psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld. Mäns våld mot kvinnor är ett globalt problem och det finns ett tydligt strukturellt problem som bottnar i könsroller och maktförhållanden. Inte i gener eller alkoholbruk.

Det var också nyligen den internationella mansdagen. Ett ypperligt tillfälle att diskutera mansrollen, hur den ser ut och vilka begränsningar den sätter på till exempel männens emotionella uttryck. En dag att lyfta fram ojämställdheter i samhället som drabbar männen (och i förlängning även kvinnor, liksom vice versa).

Men kanske hade mansaktivisterna den dagen så involverande och uppslukande diskussioner och kanske de skred till aktiva förebyggande åtgärder och kanske de rent av höll dagslånga seminarier om mansrollens avigsidor, så att de helt enkelt inte hade tid att spotta ur sig de nätkommentarerna som istället dök upp en vecka senare på dagen då även kvinnor slår, nej förlåt, dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor.

För minns kära läsare, att det faktiskt är synd om männen också. Välkommen till kapplöpningen i lidande.

Nov 24, 2015

Etiska julklappar

Ungefär ganska exakt nu börjar folk på allvar fundera på julklappar. Jag tycker så om att få ge presenter som hittat rätt. Själv älskar jag också överraskningar, så att få en present som jag inte har kunna räkna ut på förhand och att få titta, känna och fundera lite grann innan jag öppnar är också ett stort nöje.

Men så finns det dem som väljer bort julklappar. Inte alla julklappar, men de som innehåller kemikalier, exempelvis platsleksaker, parfymer eller flamsäkra dynor. Med dokumentären Underkastelsen i bakhuvudet ska jag försöka minimera kemikalierna i mina gåvor.

Tillåt mig komma till inläggets egentliga poäng nu.

Min främsta strävan i årets julklappsjakt kommer att vara att försöka hitta lokalt producerade gåvor eller någon sorts tjänst. Det gäller att kolla i små affärer, hos lokala hantverkare eller designföretag på nätet då jag köper julklapparna.

Karkki tipsade redan år 2013 om att man rent konkret helt enkelt undviker köpcentrum och hon ger andra bra tips om hur man går tillväga här Peppe listade nyligen sina förslag här och bad även läsarna fylla i med egna tips i kommentarsfältet.

Varför shoppa lokalt? Jo, för att du då stöder din egen närekonomi, ditt eget lilla samhälle, kretsloppet som finns omkring dig. Den där 20-lappen som du sätter på en gåvan har enormt mycket större betydelse för en småföretagare än för storföretag som H&M. Är produkten dessutom tillverkad av ekologiska och/eller lokala material har ju även det konsekvenser för miljön och/eller sysselsättningen. Om lokala råvaror har använts så belastar produkten inte heller miljön genom långa transporter.

För den som inte kittlas av materialismens glans så kan man alltid satsa på att ge presentkort till en tjänst eller upplevelse av nåt slag. Bio- eller teaterbiljetter, eller varför inte en brunch tillsammans med dig.

Skål på det!


EDIT: På tal om skål och materialism, så fick jag bland annat denna underbart förtjusande termosmuggen i GULD(färg) i goodiebagen på lördagens bloggala där jag beblandade mig med andra glittriga bloggvarelser. En superb kväll där jag fick träffa många bra typer, både nya, såna som jag bara sett på nätet tidigare och sådana som jag träffat i bloggsammanhang förr. Det här var egentligen bara en sidoparentes för att få med en bild (på en termosmugg i GULD!) i inlägget och för att få nämna att jag också var på bloggalan! (Även om jag stupade in i sista minuten strax före sju typ samtidigt som Nadia och jag totalt saknar bildbevis för min existens där) Annat kul under kvällen var att få träffa den alltid lika coola och välformulerade Linnea, dansade med två nya bloggkamrater och en knasig kram-stand-off med Nicke Aldén.

Nov 17, 2015

Recept på snabb vegetarisk soppa


En kollega delade här om dagen med sig av ett fantastiskt lättlagat sopprecept till mig och nu delar jag det vidare till er!

Vegesoppa

1 squasch, medelstor 
2 gula lökar
1/2 smältost, typ Koskenlaskija
1 buljongtärning
1 liter vatten ungefär
smör att steka i

Gör såhär: hacka löken och stek gyllene genomskinlig i en kastrull. Hacka squaschen i grova bitar och släng med ner i grytan och stek lite grann i några minuter. Häll på vatten, låt koka upp och sätt i buljongtärningen. Låt koka på låg värme tills squaschen är passligt mjuk men ännu al dente. Lägg i ungefär hälften av osten i bitar och rör om för att den ska smälta. Servera med groddar eller grynost och (frö)knäckebröd (samt med ett slockat ljus och en uttorkad blomma).

Tog seriöst inte mer än 15-20 minuter. Dessutom blev det kvar till lunch och middag ännu till följande dag. Fenomenalt för en som inte orkar koka mat varje dag! 


Nov 12, 2015

Edward Snowdens och Harry Potters gemensamma nämnare

Om ni ska läsa bara EN artikel om Snowden så läs DN:s intervju med mannen. Om inte för annat så för att den är så genialt gjord med en levande bild á la Harry Potters värld! I vissa delar av texten kan man också lyssna på när Snowden talar! Framtiden är här! Halleluja! Praise the Potter! (Ojdå.)

Tankar som lämnade kvar hos mig efter att jag läst artikel - obs ganska sent igår natt - var hur modig Snowden har varit, hur övertygad han måste vara över att han handlat rätt och vilket gott exempel för mänskligheten jag tycker att han är. Han har stått upp för det han tror är gott och sant. Vågat och gjort någonting istället för att bara mumla en klagosång i kulisserna. Jag tänkte också på hur lite vi vet om vad som händer bakom kulisserna och hur skör vår demokrati är. Eller kan man ens tala om en demokrati när:
"Guardianpersonalen [den brittiska tidningen The Guardian] fick sedan turas om att slå sönder datorer, minneskort, chips och hårddiskar i källaren under Hobbitarnas [två män från den brittiska underrättelseorganisationen GCHQ] överinsyn. Alltihop tog tre timmar.

I dag arbetar många grävande journalister i västliga demokratier med handskrivna lappar, utomhuspromenader, krypterad kodad korrespondens och mobiltelefoner som placeras i mikrovågsugnar när man hanterar känsligare material. ”Som under kalla kriget”, som en toppreporter på New York Times har sammanfattat det."
Jag blev chockad och äcklad av att läsa att stater utpressar, trakasserar och begränsar yttrandefriheten för så kallad fri media och vanliga medborgare. Men Snowden poängterar att det inte handlar om enskilda onskefulla individer, utan om folk som också tror eller intalar sig själva att de handlar rätt "for the greater good". Få har en överblick över helheten av vad alla dessa intrång på integritet har för konsekvenser. Intressant tanke. Det är så svårt att sätta sig in i en sådan tankegång, men jag antar att det är möjligt att vara så övertygad om någonting (till exempel statens säkerhet) så att ändamålet helgar medlen. Farobilder, rädsla, terroristhot och skrämseltaktik är effektiva när det kommer till att övertyga.

I grund och botten läste jag in i texten att Snowden hade följt sitt hjärta, sin inre röst. Jag tror han kände att han inget annat kunde göra. Personligen tror jag att världen skulle vara en lite bättre plats om fler lyssnade inåt efter den där magiska magkänslan och handlade utifrån den. Men läs själv artikeln. Jag avslutar med ett sista citat:
"Jag såg någont och insåg att man måste tro på något. Och om du tror på något så måste du också kunna stå för det. Jag tror inte på självuppoffring som ideologi. Om ett sahälle förväntar sig att folk ska sätta eld på sig själva så kommer de väldigt snart att upptäcka att det är svårt att hitta frivilliga."

Kuriosa: Snowden är lika gammal som jag, 32 år. Jag fascineras alltid av att stöta på likgamla eller yngre typer som verkar ha åstadkommit såna storheter som jag inte ens nuddat vid med tanken. Det ger mig en boost och kick att "tammitusan jag kan, vill och ska också!". Exakt vilka storheter jag ska göra är ännu lite oklart, men det kan vara en så liten storhet som att tillföra liv, ljus och godhet i min omgivning. Bonuskuriosa: Ted och Kaj är också av samma ädla årsgång som Snowden och jag. Vilken jackpot det där året 1983 ändå var!

Nov 10, 2015

Linneas lista

Istället för att gå och lägga mig i vettig tid igår svarade jag på Linneas frågeformulär. Hon är en av mina favoritskribenter när det kommer till feminism och samhällskritik. Hon har nyligen bytt bloggadress och vill hälsa på läsarna på ett ömsesidigt sätt. Först läste och begrundade jag hennes svar och sedan gav jag mina egna på hennes blogg, men jag ska även publicera dem här så att som Linnea sa "att [också] era besökare kan joina festen!" Jag tänkte att det kan ju vara en kul grej även för mina läsare, eftersom jag sällan desto vidare presenterar mig.

1. Sammanfatta din dag och ditt humör i en mening.
Förvånansvärt social och trevlig måndag och jag känner mig mer förnjöd än vad jag väntat mig. 

2. Tipsa om två kulturgrejer (litteratur/film/musik/konst et.c.) som du nyligen uppskattat.
Eija-Liisa Ahtilas två videoverk 1) horisontala gran (minns inte det riktiga namnet) 2) "Fiskare" i hennes pågående utställning i Tavastehus. Verken överraskade med sin starka närvaro, känsla, eeh, nåt. Och så älskar jag ju skog och hav. 

3. Ge varsitt exempel på nånting du är rädd för, retar dig på och ser fram emot.

Jag är rädd för att missa vägskälen i livet/tecknen/utropsteckena och att jag någon dag kommer att blicka tillbaka och inse att jag varit alldeles för långsam och försiktig.
Jag retar mig på folk som inte klara av att se bortom sina egna komfortzoner typ i stil med "jag äter kött för jag tycker det är gott" eller "för oss funkar det bäst att göra enligt traditionella stereotypier" och sen vägra medge eller inse att dessa komfortabla val har konsekvenser för strukturella problem i samhället. Alla får välja att leva som de själva vill, men jag vill att man också medger sin delaktighet i helheten eller av konsekvenserna av ens individuella val. Att stå för sitt kast liksom och inte skylla ifrån sig eller föra bort diskussionen till andra saker som "faktiskt är mycket värre". 

Jag ser fram emot att fira lillajul med en del av familjen.  (EDIT: Haha, inser nu att det lät tassigt. Jag menar alltså att bara en del av min kärnfamilj kommer att samlas, men jag kommer ju också att se fram emot att fira jul med den resterande delen av familjen lite senare.)

4. Berätta om fyra av dina intressen, hobbyer eller ämnen du gillar.
Jag gillar att laga mat och testa nya recept, vilket har lett mig till mina andra hobbyn som att blogga, fota och samla vilda örter. Ett annat intresse jag har är långa skogspromenader. Hej, jag är en kontaktannons. 

5. Beskriv dig själv med fem ord.
Tidsoptimist. Leende. Lugn. Fierce (bra svensk översättning?). Onoggrann.

Nåja, din tur!

Nov 8, 2015

Novembermörker



Det känns som om det enda jag bloggar om - eller orka blogga om - är att jag inte orkar med nåt extra just nu. Eller orkar och orkar. Jag orkar väl nog, men jag vill inte. Allt extra utöver äta, sova, ligga på soffan, dricka kaffe och se på Netflix känns som en kraftansträning i maratonskala. Till och med att umgås och prata med folk känns ofta som en ansträngning.

Men som tur gnatar vardagen på i alla fall. Måndag kommer, måndag går, det blir plötsligt torsdag, fredag och sen efterlängtad helg. Och så flyter vi in i nästa vecka igen. Om och om igen. Jag tvingar mig själv att ta tag i möten, talkon, fester, träffar, protokoll, projekt, planeringar och allt möjligt som ska vara kul. Alltså, jag är inte olycklig. Det finns många saker i min vardag och på speciellt helgerna som jag stormgillar, njuter av och är tacksam över. Men det finns en känsla av "blaaargh" inom mig som inte orkar anstränga sig extra alls. Inte det minsta. Eller vill inte. Ska vi skylla på novembermörkret? 

Jag försöker hitta den där känslan som jag hade när jag var ute och reste i Asien i ett halvt år. Den där ivern, nyfikenheten, orket att se, höra och ta till sig människor och omgivningen. Det där livet som fladdrar till i hjärtat. Men november för med sig stillhet, inte fladder. 

För att det här inte ska vara internets mest deprimerande ändstation så tar vi några suveräna länktips och sen lite novemberbilder på det. 

- Anne skriver om lycka. Jag är inte vanligtvis en själ som går i moll, men jag förstår vad hon menar.

- i Sibbo testas skogen som medicin för diabetiker och deprimerade. Det finns så många bra saker med det här.

- Carola Ekman skriver om hur kampanjer om kroppsbehåring på män funkar, men att det inte skulle funka på kvinnor. Ni kanske minns vilket ramaskri det blev med Melodifestivaltjejen med orakade armhåla? Suck.

- och sist, på tal om farsdag och diskussionen om dens varande eller icke-varande, så måste ni kolla in Twitterkontot "the Man who has it All".









Nov 3, 2015

Mitt bästa lästips


Jag förnyade nyligen min prenumeration på tidningen Kloka hem. Det är en sorts inrednings- eller hustidning men med fokus på hållbara lösningar. Det kan handla om hur du bygger ett hus av halm eller av lera, om solpaneler, om inredningsdetaljer, om smarta lösningar, om plastfria alternativ, om folk som bor på en gård och lever ett självförsörjande liv, om biodling, om brödbakning, om ett liv på landet i kombination med ett jobb i stan, om sommarstugor, om skärgårdshuset, om folk som växlat ner och sadlat om. En tidning full av inspiration. Jag vill klippa ut och tapetsera väggarna med dessa vackra bilder och hem och tankesätt, som små memos till mig själv om att jag också ska ha nåt sånt en dag. En dag snart, inte sant.

Kuriosa: båda österbottningarna Aja Lund och Husmor Anna har figurerat i tidningen och Aja knäpper en del av bilderna, t.ex. pärmbilden där är tagen av Aja.

Varsågoda, ta det som ett (icke sponsorerat) tips.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...