Sep 28, 2015

Alive

Jag har varken gått under jorden, flytt till Sydamerikas indianer (min nya dröm!) eller blivit uppäten av vargar. (Kan ens en Sibbovarg bli det...?) Jag har bara varit extrem upptagen och trött. Den danske bonden kom, såg och segrade och jag ska rapportera lite inside information åt er senare. Stödvänsträffar, flyktinghjälp, styrelsemöten, REKO-utdelningarna i Replot har börjat rulla på allt medan jag har jobbat som ett litet djur med utställningsplanerade på jobbet och däremellan jobb, fritid och galenskap försökt koordinera lite mer än vad jag tycker att är kul.

Men nog gnisslat på min fiol av självömkan! Här kommer några tankar och tips i punktformat:

  • att ogräsgift (glyfosat) lagras i kroppen presenteras som en nyhet av YLE. Och myndigheterna förnekar. Åhhåjajja. Bort med Roundup! Bort med Monsanto!
  • att jag - och underförstått även alla läsare av denna blogg - ska se filmen Cowspiracy
  • att yoga är en helt fantastisk motionsform (för mig)
  • att det ibland skulle vara skönt att bo på en öde ö borta från ljud och ljus. Fy vad trött jag är på allt surr omkring mig ibland! 
  • att jag samtidigt suktar efter att ordna en Halloweenfest av gigantiska kaliber...
  • att jag därmed inte alltid är helt konsekvent och lätt att förstå
  • att män inte heller är så lätta att förstå
  • men att jag ändå nyss varit på en väldigt, väldigt romantiskt dejt
  • att det snart blir bloggala i Österbotten!

Eftersom det här blogginlägget har varken huvud eller fötter så avslutar jag med en tokig gif och ett dialektalt ordspråk från mina hemtrakter: He va he å vi ti grina.



Sep 6, 2015

Hitta katten, del 33

Jag har hittat på ett kattsäkert ställe att torka mina vilda örter såsom nässlor, rölleka och hallonblad.

Sep 4, 2015

Om jag hade en bucket list

Om jag hade en så kallad bucket list så skulle festivalen Burning Man finnas på den listan. Kolla bara på dessa otroligt häftiga och fascinerande bilder som Trey Ratcliff har tagit. Håhhå. Verkar helt surrealt. Som taget ur en tavla av Dalí. 
Trevlig helg gott folk!

Wanderlust continues...



Sep 2, 2015

För ett år sen...



Bloody hell! som man skulle säga om var engelsman. 
Det är precis ett år sedan jag begav mig iväg på min Asien-resa
Ett. Helt. Jäkla. År. Sen. 
Tiden går så fort. 
För fort.

Visst känns det avlägset, men ändå, inte så avlägset som ett helt år är. Okej, det där halva året var ju så långt och fyllt av äventyr, sol, sköna dagar, långa dagar, tågresor som aldrig tog slut, svett, saknad, öl, nya vänner, gamla tempel, sanslöst vackra landskap, sanslöst vackra själar, mer svett, hjärteskärande grymhet, historia, damm, "no thank you"'s, sunkiga hostell, prutande, handgestikulerande, mer sol, regniga dagar, kalla hostell, instant-kaffe, svett, oförklariga pauser, misstänksamma situationer, heta bussar, långa bussfärder, sköna ensamheten, ännu mera svett, sandstränder, backpackers, skratt, nya perspektiv, turkosa hav, palmer, risfält, "allright"'s, lugn i själen, nya erfarenheter, fallerade planer, ändrade planer, bergsvandringar, självförtroende, djungelresor, landskap som fick mig gråtfärdig, ljus, ljud, människoliv. Ja, ni fattar. Jag kunde hålla på tills internet tog slut. 

Att resa iväg var ett av de bästa besluten jag någonsin har tagit. Uppe där på topplistan bland beslutet att flytta till Åbo och studera, att bli ihop och sen att separera med mitt ex och beslutet att börja yoga. För att ta några exempel på gånger då jag faktiskt tänkt rätt.  

Jag vill bort igen. För just känns det som om jag står stilla i hundra kilometer i timmen. Det så mycket på gång med olika projekt både på jobbet och på fritiden att jag knappt hinner andas, klappa om mina katter eller diska. Jaa-ja, det där sista kunde jag ju ha fixat istället för att sitta här och blogga. Och ändå känner jag att jag knappt kommer nån vart. Bara små myrsteg mot ett hållbart liv, ett hem på jorden, kärlek, gemenskap och godhet och ro i själen. Hej hippie! 

När min kompis sade att jag efter den här resan alltid kommer att ha en fot i kappsäcken, så trodde jag inte riktigt på honom. Inte skulle jag drabbas av Wanderlust. Jag hade ju ett klart mål. There and back again. 

Man undrar ju hur livet kommer att se ut om ett år framåt? Jag farar för att det kommer att se likadant ut som nu. Det vore ett stort misslyckande. Så jag försöker minnas att ha mod, att våga och att testa nytt. Med ett sånt recept kan väl bara gå framåt. I alla fall inte ändå bakåt, välan?



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...