Jan 30, 2013

Reko mat: direkthandel mellan dig och mig


Igår tog jag del av ett info- och diskussionstillfälle om möjligheten att som konsument köpa matprodukter direkt från producenten. Det handlar om att skapa ett nätverk av avtal mellan de som odlar och de som köper.

Avtalet är tidsbundet och produkterna betalas före första leveransen. Betalning på förhand gör att bonden har ett kapital att lägga ut för att få igång produktionen. I praktiken tror jag dock att det inte är speciellt relevant, för de flesta som ger sig med i leken har troligtvis redan någon sorts produktion på gång. Det är snarare praktiskt att ha betalat på förhand, så behöver man inte hantera pengar vid leveranstillfället. Som konsument kan man beställa t.ex. potatis en gång i veckan eller en grönsakskorg med olika grönsaker, ägg varannan vecka, kött någon gång i månaden osv. Produktsortimentet följer givetvis säsongen. Lite som en matring, men ändå inte. Här körs inga produkter ut. Istället träffas konsumenter och producenter en viss tid på en viss plats för leverans.

Förtroendet mellan kunden och producenten är viktigt. Ibland får kunden det som utlovats, ibland mindre, ibland mer. Man kan t.ex. inte veta på förhand om en produkt mognat tills den vecka som kunden gjort sin beställning. Ibland är morötterna större och fler, då får kunden mer för sina pengar och ibland kan en översvämning förstöra skörden och kunden blir helt utan just den produkten. Det verkar lite snedvridet att man inte får det som man betalat för och att det är främst producentens behov som ligger i fokus. Likaså är det tidsbundna systemet (avtal på 2-3 månader eller ett halvt år) och fasta mängden bättre för producenten är vad det är flexibelt för konsumenten. Hur vet man att bonden inte bara säger att skörden gått dåligt och kan därför leverera endast 70% av den avtalade mängden medan lagret egentligen är fullt? Hur går det om kunden råkar missa leveranstillfället? Blir kunden helt utan produkter då trots att man betalat? Därför är det viktigt att producenten kommunicerar varför det har gått som det gått och skapar ett förtroende till kunden.

Systemet passar små producenter och konsumenter som är måna om att veta varifrån produkterna kommer. Den stora partihandeln har egna logistiksystem och det krävs stora mängder för att en producent ska kunna leverera. REKO-systemet är inte heller nåt som bonden kan livnära sig på, utan det är mer som ett tillägg eller komplement till den vanliga produktionen. Orsaken är att systemet funkar bäst och är hanterbart i mindre skala. Blir det för stort blir logistiken svår.

För producenternas del är avtalen ett tidseffektivt sätt att få ut sina produkter. De behöver inte stå på torget och hänga hela dagen, köra hundratals kilometer för att leverera varorna till kunderna eller ständigt vara i standby om kunderna plockar upp produkterna direkt från gården lite när som helst. Dessutom undviks svinn. Bagaren vet på förhand hur många bröd hen ska baka eftersom beställningen gjorts på förhand. En annan positiv aspekt är att ingen förpackning behövs. Eftersom mellanhänderna klipps bort borde även produkten bli billigare för konsumenten.

Ett problem är dock organiseringen. Vem kordinerar och hur sköts betalningen? Ska bonden själv ta emot betalningen direkt till kontot eller ska det gå via en kordinatör? Kommer systemet att vara självuppehållande efter att det kört igång eller behövs det en eldsjäl som håller i trådarna även i fortsättningen? Hur är det med hälsoaspekten? Inget hygienpass behövs för att baka eget bröd i eget kök. Köttet måste dock gå via ett certificerat slakteri. Mycket att fundera på och utveckla, men ett superbra initiativ att återställa kontakten mellan konsumenten och speciellt mindre producenter.

Jan 29, 2013

Sluta släng mat - rapport

Äsch, mitt deltagande i Micaelas "Sluta släng mat" går inte så bra. Förra veckan hittade jag en batat i grönsakslådan (som jag inte egentligen avänder så mycket, därav bortglömd batat) som hade möglat. Mögelostar som inte var goda har jag också slängt. En skvätt (kanske 2dl) ekomjölk hade hunnit surna och en suspekt kiwi fick också åka i komposten. Matrester från middagar och luncher har jag dock varit duktigt på att äta upp. Nåt i alla fall.

Jan 28, 2013

Dagens snackis

Förresten, om någon missat det, dagens snackis här i Svenskfinland är ju förstås Häxbrygdens inlägg om ett av de tävlande bidragen till Finlands representant i Eurovisionen.

Jag måste nog säga att även jag höjde på ögonbynet när jag hörde om "master and slave" och hur hon bönade och bad om att få bli gift. Men, det kändes mer som en parodi och rolig (oigenomtänkt) grej, än ett ställningstagande.

EDIT: Låten kan ni alltså kolla här.

Affirmations

Ni kanske tycker det här är lite fånigt, men må så vara. Strax innanför ytterdörren har jag en liten tyglåda fylld med lappar. På lapparna står affirmations, alltså bekräftelser eller bejakanden. Jag plockar upp några lappar som exempel och på dem står det:
I face failure or success with courage
I am a naturally lucky person; good luck seeks me out
I feel sympathy toward myself for all the time I have been afraid
I always find solutions that work; I am effective
My Affirmations positively influence my subconscious mind while I sleep
I give generously and receive graciously
Jag brukar plocka upp en lapp och läsa den före jag går ut eller när jag bara råkar gå förbi. Tanken är alltså att aktivera ett positivt tänkande, om än för bara en kort stund så har man i alla fall tänkt en god tanke om sig själv eller sitt agerande den dagen. Genom en positiv mental attityd har man också lättare att uppnå det man strävar efter. Affirmationen ska vara kärnfullt formulerad, positiv, personlig, specifik och framförallt i presens. Det handlar inte om vad jag kommer att vara eller ha, utan om vad jag är och har.

Det sägs ju att folk som har klart formulerade mål också uppnår dem bättre än såna som inte har siktet riktigt klart eller aldrig formulerat exakt vad hen vill. Nu kommer jag inte exakt ihåg varifrån jag har printat ut mina affirmations, men t.ex. här eller här kan man kolla.

Jan 26, 2013

Att kombinera mat rätt

Jag råkade stöta på en intressant teori om hur man ska undvika matsmältningsproblem: Food combining, alltså att kombinera matprodukter på rätt sätt. Tanken är alltså att man ska äta mat som tar ungefär lika länge att smälta och processeras av kroppen. Frukter kan passera genom kroppen på en halv timme medan råa grönsaker och kött kräver flera timmar.

Detoxinista har gjort upp ett schema där man kan äta ur en kolumn åt gången. Man ska t.ex. inte kombinera potatis eller ris med kött eller fisk, det vill säga proteiner och kolhydrater. Hellre ska man äta grönsaker (med lite stärkelse i) och sallad istället för kolhydraterna. Syrorna i köttet och potatisen neutraliserar nämligen varandra och gör att måltiden inte smälter på många timmar och ligger istället och jäser i magen. Mycket näring försvinner också på samma gång och det går mycket energi åt att bryta ner maten, så man blir trött och dåsig. Även kallad matkoma.

Att ångkoka blomkål, broccoli och morötter funkar t.ex. utmärkt istället för ris eller potatis. Låter lite jobbigt måste jag nog erkänna, men det är en vanesak.

Jan 25, 2013

Looking at stars is looking back in time

Stjärnhimlen 24.1.2013
Stjärnhimlen slutar aldrig att fascinera mig. Kalla, stjärnklara vinternätter kan jag stå där ute och stirra ut i rymden i långa stunder. Rymden som aldrig tar slut och som är större än vad man någonsin kommer att förstå. Det är samma stjärnor som även våra förfäder vandrade under och samtidigt ser vi ännu längre bakåt i tiden, flera tusen år har ljuset vandrat till oss. Så mäktigt och så mystiskt. Vi har gett dem namn, men så mycket mer vet vi inte om vad som finns där ute. Det ger mig perspektiv. Allt är så stort och jag är så liten. Ändå är jag betydelsefull. Vackert är det i alla fall. Väldigt vackert.

Läste på Smulans blogg att människan mår bra av att titta på stjärnorna. Vetenskapliga undersökningar har visat att människan bättre förstår sin plats i världen om hen får se stjärnhimlen. Så kosmiskt romantiskt på nåt vis.
 
Trevlig helg!

Köttguiden

Förresten, på tal om köttdebatten. Sveriges lantbruksuniversitet har kommit ut med en köttguide och lanserat en hemsida som på ett ganska nyanserat sätt berättar om köttets klimatpåverkan, utan att hytta med pekfingret allt för mycket.

Jan 24, 2013

Skräddarsytt



Det här var ju synnerligen intressant. Jag hittade klippet hos Husfadern som bloggar om sitt experiment att köpa mat endast direkt från producenten och bojkotta supermarketar helt och hållet. Nu, efter att han nyligen genomfört utmaningen som räckte ett helt år, har han tagit sig an klädindustrin. Iår kommer han inte att köpa ett enda plagg eller några skor från vanliga kläd- eller skobutiker. Istället är det skräddarsytt som gäller.

Delvis handlar det om att inte konsumera så mycket och bygga upp sin identitet med hjälp av prylar och delvis om att öppna ögonen och inse hur mycket vrickat det finns bakom klädindustrin. Dåliga arbetsförhållanden, slavlöner, miljöförstörelse, exploatering och konsumtionshets.

Smart?

*gäsp* Igår somnade jag på soffan efter maten. Jag sov och sov med programmen Min morgon, nyheterna, Magnus och Petskis sanning, 2020 (damn'it att jag missade det!) som brus i bakgrunden. Jag vet hur viktigt det är med sömn. Hur mycket piggare, effektivare, friskare jag är och bättre humör jag har om jag sover. Ändå går jag och lägger mig kring midnatt så gott som varje kväll och stiger upp där kring 7-tiden.

Jag har yogat ibland på morgonen, gått ut på promenader och rört på mig. Men inte varje dag, inte ens en halv timme varje dag. Delvis för att jag helt enkelt varit för trött. Jag har ätit mina smoothisar eller frukt till frukost, råa kålsallader i tusen olika versioner till lunch, men slarvat med middagen när jag kommit hem.

Tror minsann jag måste kolla lite i den här boken för att igen få inspiration att sköta mig.

Jan 23, 2013

(Upp)skattat kött

I Svergie har man tänkt införa en koldioxidskatt på kött. Svenskarna är en av de kötthungrigaste folken i Europa, tillsammans med Finland och Luxenburg. Enligt HBL åt finländarna 17 kg kött/person/år 1960 och 77,7 kg kött/person/år 2011 (jmf. Svergie 87kg/person/år). Ändå är vi i Finland inte redo för en skatt på kött. Det kan ju förstås ses som rätt så förmyndaraktigt att staten försöker begränsa vår kötthunger genom beskattning, dvs. berätta för oss hur vi borde leva. Dessutom skulle skatten drabba låginkomsttagar och klasskillnaderna skulle öka.

Förutom att köttätande är en belastning för miljön utgör det även en hälsorisk. Storkonsumtion av rött kött har kopplats samman med cancer i tarmarna och buken. Att producera kött kräver mer resurser än att producera spannmål och grönsaker. Visst kan och ska vi fortsätta äta kött, men inte i de här sjukliga mängderna som vi gör idag. Köttkonsumtionen har ökat lavinartat i västvärlden under de senaste decennierna på samma gång som köttkonsumtionen även ökat i fattigare länder.

Det fina i kråksången är ändå att av de som intervjuades (i papperstidningen) svarade typ fyra av fem att de äter kött några gånger i veckan och bara en svarade att hen åt kött varje dag. Jag trodde siffrorna skulle vara värre. Eller så tänkte de inte på att även lördagskorv är kött.

Ett gott råd är att se kött som en krydda: använd kött, men i små mängder.  

Tre goda flugor, nej, smällar

Igår var jag trött när jag kom hem. Det hade inte varit en speciellt lång eller händelserik arbetsdag, men ändå jag var inte direkt sprittande av energi eller som ett knyte av socialt umgängelust redo att spricka ut. Någon sorts självinsikt har jag ändå fått under åren som gått och jag vet att jag kanske drar mig för att ringa upp, ta kontakt och  komma iväg när jag skulle behöva sällskap som mest. Därför ska jag se till att ta mig utanför dörren trots att jag kanske känner mig lite hängig.

Därför tog jag mig iväg till Lotta på konsulentparty med underkläder av märket Evelace. Jag är som sagt inte vanligtvis någon stor vän av dylika partyn, men jag ville så gärna äntligen komma till skott med en träff som vi lite halvt om halvt planerat redan länge. Dessutom råkade jag behöva en ny bh också. På partyt råkade jag även stifta bekantskap med en jämnårig tjej som praktiskt taget bor granne med mig. Tre flugor i en smäll liksom. Smack, smack, smack!

Jan 22, 2013

Mindfullness, ett första försök

Idag har jag försökt praktisera lite mindfullness med Sofies inlägg i tankarna. På väg in till centrum på ett ännu ett möte försökte jag att bara acceptera min situation och det jag kände just då. Jag försökte att verkligen se gatan framför mig, solen som sken på de översta våningarna av de långa, vita höghusen, den blåa himlen och människorna jag mötte. Jag försökte att ersätta mina tankar som sprang iväg åt alla möjliga olika håll med olika scenarion samt mitt missnöje och min nedstämdhet med att tänka att nu är det så här och jag kan inte göra nåt mer åt saken just nu, inte i denna stund. Istället kunde jag njuta av det fina omkring mig och försöka vara tacksam över det jag hade och kände just då. Just där, på den gatan, i de skorna, i den kroppen. Det är vad jag försökte tänka.

Och vet ni vad? Det funkade. Istället för att önska mig bort och snurra tankarna kring saker som jag ändå inte kunde kontrollera just då, så var jag närvarande och kände mig lättare till sinnet. Jag kunde njuta av stunden genom att fokusera på var jag var just då och vad jag såg omkring mig. Det som är som det är, konstaterade jag. Inte resignerat, utan bara konstaterande.

När jag läste om att acceptera läget tyckte jag att det lät både svårt och flummigt att "bara acceptera" situationen. Det lät till och med omöjligt. Men när jag väl gjorde det så var det inte så svårt. Däremot är det svårt för mig att förklara. Sen var det ju inte speciellt lätt att hålla kvar den sinnestämningen tills slutet av dagen, men det kan man säkert jobba på.

Att läsa som en thailändare

Jaha, var ost det bästa jag kunde komma med idag? Nej, måste nog skriva nåt annat så ni inte blir hängade med en jäkla ostbit som första inlägg när man kommer in här.

I Peppes kommentarsfält läser folk böcker i tio- och hundratal per år. Själv kommer jag nog knappast upp till ett tvåsiffrigt tal. Jag har en lista i min telefon där jag skriver upp läsvärda böcker som jag stöter på i konversationer, rekommendationer och på nätet. Jag brukar försöka hitta dem på biblioteket eftersom jag tycker det är onödigt att köpa en bok förrän jag vet att den är bra och att jag kommer att vilja läsa (eller åtminstone se den) på nytt. Lite snålt, men kanske lite ekologiskt också på samma gång.

Hittills ser min lista ut så här:
  • Suljettu maa, Barbara Demick
  • Förklädd till man, Norah Vincent (har just läst ut den)
  • På Y-fronten inget nytt, Eriksson (har just öppnat den)
  • De är inte kloka, de där ryssarna, Anna-Lena Laurén (tandborstningsläsning)
  • Med uppenbar känsla för stil, Mendel-Ek
  • Smakernas återkomst: när maten följer årstiderna, Mats-Eric Nilsson
  • Äkta vara, Mats-Eric Nilsson
  • Lingon och läppstift, Noora Schingler (läser den lite on/off nu som då)
  • Tigermammans stridsrop, Amy Chua (läste 1/3, men tröttnade sen, ska eventuellt plocka upp den igen)
  • Digitalt entreprenörskap, Anna Karin Nyberg
  • Malin från Skaftnäs, Malin Wallin
  • Ancient futures, Helena Nordberg-Hodges
  • Wannabe, Sara Jungersten
  • Artighetsreglerna, Towles
  • Robots will steal your job, but that's OK, Federico Pistono 
Ni ser, inte så många deckare och skönlitterära verk. Påhittade historier är också mycket trevliga att läsa, men, tja, under den lilla tid jag sätter på läsning försöker jag lära mig nåt. Usch, det låter inte speciellt nöjesfullt, fast jag lovar, det är det nog. Det är dessutom lättare att lägga ner faktabok eller biografi än en spännande historia, där man bara måste få veta vad som händer till nästa. Det har ju som sagt hänt att jag sover alldeles för lite om jag är mitt inne i en berättelse.

(rubriken syftar alltså på Peppes inlägg)

Osttipset

Förresten, Oltermanni har börjat tillverka ekologisk gräddost. Mumsig. Och ungefär helt normalpris.

Jan 21, 2013

Veckans synder

Aj, aj, aj. Nu har jag syndat. Big time! Sluta släng mat-kampanjen snackar jag alltså om. Förra veckan har jag "omotiverat" slängt:

- en burk grynost (keso) som jag köpte i slutet av november/början av december och som har gömt sig bakom några andra burkar i månader nu. Ooops.
- kåldolmarna, som jag borde ha satt i frysen och inte bara lämnat åt sitt öde medan jag låg på soffan.
- de där rödbetsskruttarna, som angripits av mögel av några intill liggande morötter som också fick åka i komposten
- en misslyckad sats med början till surdeg
- piroger med ost som inte blev så lyckad. Här försökte jag faktiskt vara vettig och använda upp en kvark och margarin som jag hade i kylskåpet, men tyvärr föll allt på en misslyckad fyllning.

Det här var ett synnligen dåligt, näst intill katastrofalt, resultat. Nu får jag skämmas lite och ta nya tag!

Jobbar för vems nytta?

Vi jobbar, jobbar och jobbar. Största delen av vårt liv spenderar vi på en arbetsplats eller på väg till den. Förhoppningsvis gillar vi det vi gör. Tyvärr är det en överväldigande majoritet som inte gör det. Väldigt många anser sig ha för lite fritid. Vi tackar TGIF:ar och räknar ner dagarna till semestern.

Vi jobbar för att ha råd med grejer vi högst troligen inte behöver och för att bo i ett hus där vi knappt hinner spendera någon tid alls. Vi jobbar för att kunna ha ledigt sen senare. Konsumera mera för att hålla ekonomin igång. Helt värdelöst, om ni frågar mig.

Det finns de som jobbar för att vi inte ska jobba så som vi gör idag. The New Economic Foundation förespråkar t.ex. en 21h arbetsvecka. Det handlar om att tänka om och att ändra hur vi tror att världen måste fungera. Det handlar om "The Great Transition": tänka om angående bankväsendet, energiproduktion, hur vi reser, matproduktionen. Det här skulle innebära en ny sorts ekonomi, en ny era.

Kolla in videorna i Rules of Greens inlägg om det här temat. Det var här jag hittade trådändan som jag började nysta upp. Jag skulle så gärna göra någonting, hjälpa till att ändra världen, men jag saknar verktygen (just nu). Ett av de första stegen är nämligen att omstrukturera bankväsendet för att det ska kunna stödja en ny sorts ekonomi och i den processen vet jag inte riktigt var jag skulle platsa.

En annan sorts värld, än denna konsumerande och exploaterande, är dock möjlig. Det måste det vara. För vi har ingen plan(et) B.

Jan 20, 2013

Åldersanpassad aktivitet

Det blev en väldigt skojig dag! Jag vet, man borde kanske inte tycka att pulkaåkning är så förfärligt skojigt mera när man är nästan 30 år. Tur man har kompisar som inte är så brydda i etiketter och åldersanpassade aktiviteter. Visst, först kändes det nog lite pinsamt nästan, men vad gör det. Det var glömt sen när man låg där i snödrivan och skrattade. Vi hittade en brant och ostörd backe i Gamla Vasa, vid vallarna.

Ibland slås jag av tanken av mina föräldrar i övre 20-års åldern. Kanske de var lika töntiga som vi är? Liknande samtalsämnen, liknande skämt, liknande fester. I och för sig hade de redan barn i min ålder. Ju äldre jag blir desto mer förstår jag dem och desto mänskligare blir de. Hrm, jag syftar alltså på den där supermänniskan som man trodde att föräldrarna var när man var liten. Då trodde man ju att de visste och kunde allt eller i alla fall det mesta. Visst tror man det fortfarande ibland, heh. Kanske de också kastade sig ut i pulkabacken och inte riktigt alltid visste hur det hela skulle sluta eller om det ens skulle gå bra?

Copyright JukkaBros.

Hurtbullen vaknar

En sån här vacker vinterdag får hurtbullen och friskusen i mig att gå på övervarv! Jag har sovit tills jag var helt utvilad, druckit kaffe och ätit frukost i lugn och ro. Men nu blir det andra bullar! Jag ska försöka aktivera gänget och åka iväg till Öjberget för lite pulkaskoj. Alla ut i solen nu! 
Ha det gött!

Jan 19, 2013

Mässan

Hälsomässan i Oravais var riktigt trevlig. Man fick en liten goodiebag som innehöll Dermosil produkter: en duschgel, peelande duschkräm och ansiktsserum. Jag plockade på mig en hel del olika visitkort om alternativ vård såsom akupunktur, beröringsterapi, bioresonans och homeopati. Jag möter fortfarande en del av de här vårdalternativen med en viss spontan skeptisism (t.ex. bioresonans), men jag försöker samtidigt att hålla sinnet öppet. Olika saker fungerar ju olika bra på olika människor. Inte för att jag testat nåt av de ovannämnda än. Akupunktur skulle nog vara sjukt (bokstavligen) intressant!

Där fanns även en hel del asdyra skönhetsprodukter som var biologiska, ekologiska, naturliga och whatnot. Jag föredrar emellertid att försöka använda så oförädlade produkter som möjligt, dvs. oljor, vax, örter, matprodukter m.m. som sådana, för att göra det så ekologiskt och kemikaliefritt som möjligt.

Tyvärr lämnade jag inte så mycket pengar efter mig utan fick bara med mig en handgjord lavendelsalva för bara fyra euro. Den består till största delen utav bivax och verkar ha många olika användingsområden. Om jag förstod rätt så kan den användas både på huden, i håret och på läder. Finemang!

Jag kan skriva några ord om föreläsningarna senare. Nu vin och film!

Hälsomässa i Oravais idag

Det här hade jag helt missat: en hälsomässa på Årvasgården i Oravais idag 10-15, med föreläsningar, produktförsäljningar, expertråd av PT, livscoach och kostrådgivare på plats, massörer, kosmetologer, zon-teratpi m.m. Inträde 5€.

Kanske man ska göra en roadtrip till Oravais idag! 


Jan 18, 2013

Kulturens vederkvickande effekt in action

På tal om kultur, ikväll har jag varit på teater. Vi kollade på genrepet av En handelsmans död på Wasa teater. Intensiv pjäs. Mycket saliv som flög i luften. Kul när jag nånstans där under andra akten kopplade ihop pjäsens titel med hur det hela måste sluta. Krhmm.

Jag kan ju i alla fall konstatera att kultur nog gör min hälsa - eller åtminstone mitt humör - toppen! Eller så var det sällskapet. På vägen hem diskuterade vi givetvis pjäsen, men gled så småningom in på en väldigt intressant diskussion och kvinnor och makt, hierarkier, den manliga blicken och hur den används av båda könen, hur utseendet spelar roll i allt det ovannämnda, hur otroligt snäv den manliga könsrollen är, hur man känner att man som kvinna måste kunna backa och parkera den där bilen med släp på första försöket där på Byggmax, hur man i föregående situationen slutar att vara mer individ än kön och plötsligt blir en representant för halva jordens befolkning som vi ju alla vet att inte är speciellt bra på att hantera fordon och ännu mindre fordon med släp. Ja, you get the point.

Men det är väl just det här som kultur i kombination med hälsa handlar om. Hur det väcker tankar och diskussioner, hur man genom upplevelsen tolkar sin egen verklighet om och om igen utan att man ens behöver försöka så förbaskat hårt.

Nu blir det inte detox á la hälsoblogg, utan mera intox. Jag har nämligen hällt upp ett glas vin, tänt ett ljus och ska nu läsa ikapp dagens internet.

Trevlig helg!

Kultur på recept

Att kultur gör människan gott är de flesta medvetna om. Oftast tänker man på pysiskt välbefinnande, men även den fysiska kroppen mår bra av kultur. Blodtrycket kan sänkas i och med att stressnivån i kroppen sänks.

I Vasa har man nu försökt köra igång "Kultur på recept", ett recept som alltså kan ordineras av läkare, liknande som det befintliga motionsreceptet. Yle skriver om det här på svenska och på finska här (lite olika info i vardera). I Åbo har man redan hållt på med det en tid i och med kulturhuvudstadsåret 2011. Idé kommer ursprungligen från Sverige.

När en människa är sjuk är det viktigt att man ser på sjukdomen från flera olika synvinklar. Kulturupplevelsers positiva effekt är en av synvinklarna. Förstås slogs jag ju nu av tanken, kan man ha en negativ kulturupplevelse? Kan kulturen öka stressen, nedstämdheten eller fysiska krämpor?

Jan 17, 2013

En viktig A3

Åhå hoppsan. Det blev inte så aktivt bloggande idag. Så kan det gå ibland. Efter jobbet blev jag bjuden på en utomordentligt smaskig bit lax med tillbehör som jag helt enkelt inte kunde tacka nej till. Ja, och sällskapet var det ju givetvis minst lika bra. Duh.

Jag har förresten nästan skrivit ner mina mål och beslut för de kommande åren. Det ser bara lite tråkigt ut just nu. Jag har bara listat grejer - förvisso med en lila penna - på en A3. Jag tror jag vill, ehehmm med risk att låta som en femåring, dekorera och färglägga den lite grann ännu. Sen ska jag sätta upp listan på inre sidan av min garderobsdörr, så att jag inte alltid ser den, bara ibland. Har jag den på väggen kan vem som helst som kommer på besök i mitt sovrum (oooja, ni skulle bara veta mängderna och massorna, nummerlapparna, kaoset) se den. Ser jag den själv hela tiden så blir jag nog också lite blind för den. Den där ännu tråkiga A3:n.

Önskar att jag hade Kreativa Karins flow för en stund. Jag slår vad om att hon har den mest awsome visionboard of all time! Om hon hade en alltså.

Jan 16, 2013

Kvällstipset

Förresten, om ni söker genomtänkta och filosofiska texter om att leva i nuet, mindfulness och hur huvudet är kopplat till kroppens hälsa så kan ni kika in hos Sofie Nuets nyanser. Intressant stuff!

Att resa på tv

Sjuuuhkt intressant program om resande och turism på Yle Teema nyss (skrev först nu, men programmet hann ju sluta före det här inlägget blev klart). Missade dock början av programmet, som förresten heter 2020 (SVT). Dagens program i den åttadelade serien ställer frågan om vi år 2020 kommer att flyga och resa såsom vi gör idag. Är det möjligt? Har tekniken kommit till vår undsättning?

En självklar aspekt i försöken att minska eller eliminera flygtrafikens miljöpåverkan är att byta ut det fossila bränslet mot ett miljövänligt alternativ. Vad ska man tillverka bräslet av? Av biomassa, men inte biomassa från världens matproduktion, eftersom det leder till höjda matpriser på basvaror. Man bör istället söka biomassa från restprodukter från jord- och skogsbruket. Forskningen är redan på god väg och resultat kan ses i flygtrafiken inom fyra år, om marknaden är villig.

En annan aspekt är att helt enkelt minska flygandet. Flygtrafiken växer explosinsartat och om det fortsätter i samma spår skulle vi år 2020 resa dubbelt så mycket som idag. Försök hitta en orörd ö i Thailand då. En av männen i programmet som förespråkade minskad rörlighet hade en rätt så knasig idé: personliga koldioxidkort. Varje människa skulle alltså ha ett korts kontokort med personliga utsläppsrättigheter som man skulle använda varje gång man tankar bilen, betalar elräkningen, flyger osv. De totala tillgängliga utsläppen skulle krympa med 5% per år för att gradvis minska våra utsläpp. De som inte använder sina utsläppsrättigheter kan sälja dem till såna som behöver och/eller vill ha dem. Visst, så länge de som säljer verkligen får ersättning för sina rättigheter, men det finns ändå en stor risk att klassamhället blir allt mer tillspetsat.

De flesta miljömuppar och många andra dödliga kan gå med på att ändra sina vanor, byta till ekologisk mjölk, undvika farliga kemikalier i rengöringsprodukter, samåka eller åka kollektivt mer, men få är redo att ge upp sin kärlek för att resa, se nya kulturer, träffa nya människor, längtan efter sol. Jepps, även jag. 

Det här nu ganska långt samma frågor som jag tuggat på tidigare och som man kanske kan svara med att resa mer sällan och då vara borta i längre perioder istället. (Men riktigt klok på vad man borde göra blir jag inte, det finns inte bara ett rätt svar.) Det jag egentligen skulle skriva var hur fantastiskt det är att det produceras så här fina miljöprogram och att det pratas på alla möjliga olika håll om olika miljöaspekter! Roligt att miljösnack blir en allt mer naturlig del av våra diskussioner. Lite grann i alla fall.

Klant-Maggie

Saker Klant-Maggie gjort under den första halvan av jaunari:
  • Trodde mig köpa vischy. Visade sig vara läsk. Inte ens vanlig läsk, utan söt, söt, söt läsk. Refreshing my ass. Snål som jag är drack jag ändå upp den.
  • På väg till bilen letade jag igenom handväskan efter arbetsnycklarna. Hittade ej, så letade igenom i heeela huset. Det här första dagen på jobb efter julledigheten, just när jag började bli försenad, i full vintermundering med mössa, rock och skor på, lagom surmulen. Hittade nycklarna i bottnet av handväskan (i bilen). Föreställ er svärtan i blicken och de rödblossande kinderna. 
  • Mera nyckelhelvete. Ena hemnyckeln föll under trappan när nyckelringen brast. I mörkret. Där ligger den ännu.
  • Hade svårt att lägga ifrån mig boken jag håller på och läser. Sov cirka 5h per natt. Eller på förmiddagen. På tangentbordet. Nåneej, då får man ju märken i pannan och blir ertappad.
Jag vet, helt off topic. Sorry.

Jan 15, 2013

Sluta släng mat: veckan (-orna) som gått

Jag hade faktiskt lite glömt bort att rapportera angående Sluta släng mat-kampanjen. Halva januari har nu passerat och riktigt bra har det gått. Det var ganska nära att en bunt med rödbetor som var alldeles ihopskrumpnade skulle ha åkt i komposten, men jag har istället försökt skära bort skalet och använt skruttorna i bärsmoothie. En liten slirva grynost (keso) höll också på att hamna på komposten, men jag kom på bättre tankar när jag tog mig tiden att faktiskt lukta och smaka på osten om den ännu var okej, vilket den var.

Nu ligger dock kåldolmarna i riskzonen. Jag har ju inte direkt haft någon aptit de senaste dagarna och dolmarna tillreddes på lördagen. Aj, aj.

Bomullslock för förvaring

Ni kanske har hört att man inte ska förvara fet mat eller värma upp mat i plastbehållare, eftersom det finns en risk att plasten avger ämnen som man sen får i sig via maten. Helst ska man väl undvika plastbehållare, plastbestick, plastredskap och plastskålar helt och hållet och använda glas eller keramiska kärl istället. Speciellt med nya plastgrejer finns det en större risk att man får i sig kemikalier från tillverkningsprocessen eller från ytbeläggningen. Det är ju dock inte så himla praktiskt med massor av tunga glasburkar i kylskåpet...

För att minska mängden plast som man lindar in maten i har någon klurig människa hittat på lock av bomull. Bye bye färskfolie. Tanken är alltså att man kan tvätta de elastiska locken om och om igen. Helt såld är jag inte för jag tvivlar lite på deras praktiskhet, men ett helt bra initiativ ändå.


Ett grej om dagen

Ännu hemmabunden idag. Bättre att vila upp sig ordentligt än att vimsla halvtossig till jobbet.

En intressant dokumentär är på kommande, Tavarataivas, som har premiär på DocPoint-festivalen 23.1 och kommer till biosalongerna 1.2. Dokumentären handlar om Petri Luukkainen som är en 26-åring man som äger massor med grejer. Så mycket grejer så han började överväga att flytta till en större lägenhet för att få rum med allt. Då fick han nog, eller så slog det slint, och han förde alla sina ägodelar till en förvaringslokal. Under det följande året skulle han få hämta ett föremål per dag därifrån. 

Han ville ta reda på vilka grejer han faktiskt behöver. Han fortsatte sitt liv som kontorråtta och livet utan grejer gjorde faktiskt under åt hans sociala liv. En del grejer är en del av uppbyggandet av människans identitet. De berättar vad för slags människa det handlar om. Därför hämtade Luukkainen sina vinylskivor trots att han kunde ha fått musik från nätet.

Läs mer i Hesaris artikel (på finska).

EDIT: Nu har även HBL skrivit om dokumentären här (på svenska)

Jan 14, 2013

Våldtäktskultur

Eftersom jag inte orkar tänka så många egna tankar idag så tipsar jag er om att gå in på Genusfolket och läsa om våldtäktskultur.

Protesterna mot att det överhuvudtaget existerar en våldtäktskultur samtidigt med vår övriga kultur går ofta ut ungefär på att feministerna försöker få det att låta som om alla män är elaka våldtäktsmän och att våldtäkt är mer vanligt än det faktiskt är. Men som förklarat ovan är det inte antalet våldtäkter utan det ständiga Hotet om Våldtäkt, tillsammans med viktiga komponenter som slutshaming, victimblaming och en traditionell syn på manlighet och kvinnlighet, som är vad som menas med begreppet våldtäktskultur.

Överraskad

Oj då. Här sitter jag och är krasslig. När jag vaknade imorse och insåg att jag har stegring och mår lite illa var det med blandad förtjusning och oro som jag ringde upp jobbet och meddelande att jag inte kommer in idag. Skönt att slippa gå till jobbet och ta itu med alla halvfärdiga uppgifter och samtidigt en oro för hur jag nu ska hinna möta veckans deadlines. Skönt med en dag då jag får hänga på soffan hela dagen utan dåligt samvete, men samtidigt är jag inte så sjuk att jag inte skulle kunna diska och fixa lite, så jag har svårt att kasta mig raklång. Sen är det ju förstår inte så kul att vara sjuk och trött i kroppen.

Känns som om det var evigheter sen jag var så sjuk att jag måste vara hemma från jobbet. Det känns lite som en förlust varje gång man är sjuk. Som om man förlorat ett slag. Man har inte tagit hand om kroppen tillräckligt så att den kan värja sig mot infektioner och dylikt. Fast riktigt så enkelt är det ju inte. Ibland har man bara otur.

Jan 13, 2013

Idag: lite effektiv, lite ensam

Skön söndag. Även effektiv trots en lång sovmorgon. Gav mig ut på en lång skidtur någongång efter 12 efter frukosten. Vilka landskap! Världen är nästan svartvit med olika nyanser av vitt, grått och mörk, mörk grönt. Både deprimerande och vackert på samma gång.

Väl hemma blev det hushållsarbete och så satte jag den sista satsen med äppelcidervinäger på flaska. Jag visste ju att det där vindrickande inte bara var för nöjets skull! Nu hade jag nämligen en hel del fina flaskor i förvar, perfekta för frätande vinäger som inte tål plastförvaring. Denna sats blev inte så stark, men det är okej. Det mesta använder jag ändå till hårtvätt. Några förvaringslådor har jag pysslat ihop ikväll. Skolådor tapetserade med utrivna bokblad. Nu ska jag ikväll ännu fundera lite på en visionboard eller i alla fall skriva ner nåt smart om vad och vart jag vill i livet.

Jag trivs med att pyssla på ensam med min egna grejer. Ibland behöver jag det till och med. Det är sällan jag hinner blir uttråkad. Men nu, efter snart tre månader ensam hemma börjar jag känna mig lite ensam. Nå, det är väl hälsosamt det också.

Äppelvinäger

Bodybuildning för tjejer - starkare än honom

Slötittade härom kvällen på ett program om engelska tonåringar som höll på med bodybuildning. I programmet siktade en 15-årig tjej in sig på att bli professionell bodybuildare och hon tränade aktivt mot sitt mål sedan några månader tillbaka.

Hon förklarade för TV-teamet att hon ville visa att muskler inte bara var reserverade för killar, att tjejer också kan vara starka och muskulösa. Hon tycker att muskulösa kvinnokropparna är vackra. Medan klasskamraterna strävade efter att efterlikna Hollywoods smala aktriser ville hon bli stor och stark, framförallt stor. Men det handlar inte bara om styrka och inte heller om att bli som en man. Vid sidan om musklerna gillade hon att de kvinnliga bodybuildarna ändå var "tjejiga"  med högklackar, smink och feminina drag.

Under en tjejkväll frågade hon sina kompisar om vad de tyckte om bodybuildning. En av hennes kompisar uttryckte väldigt starkt sin åsikt om att killar inte gillar starka tjejer: tjejer ska vara svagare än killen, men hon får nog gärna vara tränad, fast i kroppen och trimmad. Kompisarna rådde henne att träna, men bara så mycket att hon ännu såg "normal" ut. Inte bli en triangel av muskler på pinniga, smala ben. Nå, de var bara 15. I den åldern är normalitet ytterst eftersträvbart.

En av hennes killkompisar (eller potentiell pojkvän kanske det var) tyckte också att en flickvän inte får vara starkare än honom. Han kunde inte säga exakt varför, bara att det kändes fel.

Lyckligtvis verkade tjejen inte ta till sig vänners ord allt för mycket. Hon förklarade att hon inte tycker att det är fel att vara starkare än en kille. Hon antar att killarna tycker att det är fel för att de inte sett sånt förut, de är osäkra. De skulle vara avundsjuka på hennes muskler, funderar hon.

Hon besökte en av Englands toppbodybuildare som varnade henne för att folk kommer att tycka att hon är onormal. En muskulös och stark man beundras av både kvinnor och män, men en muskulös kvinna anses vara något av ett missfoster.

Väldigt fascinerande grejer tycker jag. Varför är en stark kvinna så hotande? Hon passar inte in i mallen och hon antar och utmanar ett typiskt manligt drag. På samma gång klär hon upp sig i högklackat, läppstift, lösnaglar och ögonfransar när hon svansar runt på scenen och spänner sina enorma muskler. Hon är både maskulin och feminin på samma gång. Ytterst farligt. Män som tycker om muskulösa brudar kan ju uppfattas som lite bögiga. Bäst att avvisa.

Få kan beskriva exakt vad som är så avtändande eller äckligt med muskulösa kvinnokroppar. De flesta tar till känslorna och förklara att det bara känns fel, man finner det inte attraktivt, utan kanske  rentav obehagligt. Varifrån kommer känslorna? Svaret har givetvis att göra med.... tamtadaa!... genus, normer och ideal!

Vi ju alla olika preferenser, men det här att vad en man eller kvinna kan, får och ska göra med sin kropp är fortfarande väldigt cementerat. Det gränsöverskridande har alltid upplevts som farligt. Bilden av hur en kvinnokropp ser ut inkluderar inte stora muskler eller kroppsbehåring. En stark kvinnokropp lär inte behaga (de flesta) män, eller kvinnor heller för den delen. Kvinnans kropp verkar ju finnas till för att behaga (och föda barn) i mycket högre grad än den manliga kroppen.

Förrän nån hinner tänka "jamen många dissar ju även manliga bodybuilders kroppar", ja så är det med personliga preferenser, men sällan hör man åsikter om att män inte ska vara starka och se muskulösa ut. Förutom i hipsterkvarteret kanske, höhö. Däremot kan man snabbt för höra att kvinnor inte ska vara starkare än männen. Män lär inte ju som sagt tycka om det. Dessutom är det onaturligt.

Vad tycker ni? Skulle du kunna vara starkare än din man? Är du det? Eller har du mindre muskler än din tjej? Jag antar att frågan inte är riktigt lika aktuell för samkönade par, men ge gärna synvinklar även på den aspekten om ni har några.

Gårdagen

Vackra Österbotten. Vackra vårt hus.
Fenomenalt bra julklapp! Jungfrufärden fångad på bild.
"Straandin" i Replot.

Jan 12, 2013

Maggies kåldolmar

I ett försök att äta säsongsmat experimenterade jag idag med vegetariska kåldolmar. Jag följde inte något recept utan tog lite av det jag hade i skåpet. Det här var också en del av "Släng ej mat"-projektet genom att försöka använda det jag har i skafferiet i form av konserver, ris, mjöl och whatnot.

Maggies vegetariska kåldolmar (ca. 12 stora)

1,5 dl pärlgryn av korn
3 medelstora morötter
1 liten/medelstor palsternacka
en halv purjo
en burk (285g) vita bönor (GoGreen använde jag)
3 vitlöksklyftor
1 cm ingefära
olja
Kryddor: salt, peppar, spiskummin, cayenne
Savojkål, ca. 12 blad

Gör så här:
Koka pärlgrynen i 4 dl vatten och en halv tsk salt. Riv morötter, palsternacka och finhacka purjon, vitlöken och ingefäran. Skölj bönorna i kallt vatten och hacka i mindre bitar. Blanda ihop allt och  krydda med salt, peppar och valfria kryddor. Låt gärna stå och dra en timme eller så. Koka upp vatten i en stor kastrull (kom ihåg att använda lock för att minska energikonsumtionen) och sänk ner de lösgjorda kålbladen i vattnet låt koka i max 5 miniuter. Tanken är att endast mjukna upp kålen lite grann, inte att koka ur alla näringsämnen. Man kan sära bort en triangel av kålbladet där roten är som tjockast för att lättare kunna vika ihop dem. Sätt 1-2 dl rotröra i varje blad och vik ihop.

Hur smakade det då? Riktigt bra, men någon stor kulinarisk upplevelse var det nog inte. Kryddningen kunde nog finjusteras lite och så skulle jag ha satt mera korngryn

Pärlgryn av korn är ett inhemskt alternativ till ris. Istället för att transportera ris tusentals kilometer från Asien kan man använda korn från Finland. Paketet bär en CO2e-mätare som visar hur stort koldioxidavtryck produkten har. I beräkningarna har man tagit i beaktande alla olika skeden från sådd till förädling tills det att produkten står i butikshyllan. På ekologia.fi kan man läsa mer om mätare. Pärlgrynen av korn ligger lägst ner på skala och påverkar alltså klimatet i mycket liten grad.

Olika sorter av kål är i säsong just nu. Savojkålen odlas i Skandinavien på hösten och i Nordeuropa under resten av året. Problemet med de flesta sorter kål är att de kräver väldigt mycket näring och därför används också mycket gödsel. Ekologiskt odlad kål har dock inte utsatts för konstgödsel.

Heureka!

Förutom att gårdagens yogapass var just så där utmanande, svettigt och avslappnande som jag hade hoppats på, gjorde jag även framsteg med mitt huvudstående. Jag har inte riktigt vågat ge mig hän, eftersom jag haft känningar i en väldigt viktigt och känslig del av kroppen, nämligen nacken.

Äntligen frågade jag instruktören att kolla på hur jag gör och berätta vad jag gör fel när jag inte lyckas hitta balansen. Nå det visade sig att jag hade huvudet helt på fel plats. Heh, eller nacken var alltså inte tillräckligt uträtad. Inte undra på att det inte lyckats tidigare! I det skedet räckte inte krafterna längre till att på allvar försöka lyfta föttterna från golvet, men jag är superivrig på att få försöka på nytt med fräscha krafter!

Helst skulle jag slänga mig på golvet nu direkt, men det är nog ingen bra idé att försöka sig på avancerad yoga ouppvärmd. Så, tålamod, tålamod.

Frukostmums

Chiafrön och bärsmoothie.
Det blev en riktig superfrukost idag. Bärsmoothie med svartvinbär, lingon, torkad nässla, baldselleri, ett äpple, krossade linfrön och lite chiafrön. Allt möjligt som innehåller både vitaminer, antioxidanter och nyttiga fetter. Wohoo! Chianfrön innehåller t.ex. omega-3, fiber och protein och linfröna innehåller både omega-3 och omega-6 plus protein, fibrer och mineraler.

Nu börjar solen också kika fram över trädtoppar. Det här blir en bra dag det här!

Jan 11, 2013

Resfebern

Peppe levererar igen. Här skriver hon om etiskt turism och tipsar om siten Schyst resande. Mycket intressant sida! Tack för tipset Pepito! En bra grundregel är att försöka konsumera så lokalt som möjligt på turistorten och undvika de stora kedjorna. Här finns fler tips om vad man kan tänka på när man vill resa etiskt.

Hitta katten del 16

Får man göra sådär med andras julklappar?
Jag vet, stökigt värre. Kameraväska, yllesockor, fårskinn, choklad, tidningar m.m. (samt en katt) som legat i hallen innan jag hunnit packa upp efter julledigheten. Ser ni missen?

Att racka ner

Nina Åkestam skriver om hur folk ofta har en tendens att racka ner på andra som är engagerade. Man är kvick att racka ner på feministen som inte alltid agerar jämställt, miljökämpen som tar flyget, vegetarianen som äter knackkorv på nyår och så vidare. Läs hennes text här: Akilleshälen. Peppe funderade ju på samma tema här i vintras.

Jag måste medge att jag ofta känner att jag borde och måste göra allting rätt och leva som jag lär för att ha rättigheten att förespråka ett ekologiskt liv. Om jag inte gör det så förlorar jag min trovärdighet.

Man måste komma ihåg att det inte går att ställa sig utanför strukturerna. Inte utan stora uppoffringar och omändringar av hur och var man lever. Vi lever i strukturer som gör det svårt att välja rätt varenda gång. Att man är medveten om strukturerna och sina val är ett steg på vägen till en förändring, eventuellt en större förändring. Åkestam menar att man bättre kan prata om det (som man är engagerad i) när man vet hur det är att inte göra rätt. Man är medveten om fallgroparna och har förhoppningsvis fått lite ödmjukhet med sig i bagaget.

Jan 10, 2013

Brev från Indien

Ett lustigt, småleende troll levererade brevet till dörren...
Jag fick brev från Indien här i juletider. Det var en julhälsning från barnhemmet som jag stöder via I-Aid. Ett av barnen hade ritat ett julkort. Jag tycker det är jättekul att få post därifrån! Låt vara att de kanske gör det som en plikt eller skoluppgift, men jag uppskattar i alla fall ett litet kort eller fotografi. Och låt vara att kortet ackompanjerades med en frivillig räkning. Det blir mera verkligt, man fattar att det faktiskt finns små barn dit långt borta i Indien. Hur fånigt det än må låta att man inte fattat det tidigare.

Har ni fadderbarn? Brukar ni i så fall skicka brev eller gåvor (t.ex. kritor) till barnhemmet?

Istället för mjölk

Trodde du att man måste äta mejeriprodukter för att få i sig tillräckligt med kalcium? Nej då, det finns massor med grönsaker och nötter som innehåller mängder med kalcium. Lättmjölk med 1,5% fetthalt innehåller cirka 120mg kalcium/100g, spenat 88mg, isbergssallat 56mg, broccoli 48mg, kinakål 55mg, apelsin 54mg, mandel 276mg och  nässla 594mg (!). På livsmedelsdatabasen Fineli kan man kolla in fler näringsvärden.

Internet är en miljöbov

Hörde idag i morgonradion att användningen av internet och IT kan ha lika stor miljöpåverkan som flygtrafiken. Att googla 100 gånger kräver lika mycket elektricitet som att stryka en skjorta (nå, det var en underlig jämförelse). Att skicka en Word fil istället för en PDF kräver mindre el, likaså komprimerade och nerpackade filer. Största boven är nedkylningen av elektroniken som upprätthåller Google, IMB m.m. Man kunde effektivera energianvändningen avsevärt och förmodligen kommer elektronikjättarna också att göra det, eftersom de på så sätt sparar pengar.

Jag måste erkänna att jag nog aldrig riktigt på allvar reflekterat över hur mycket elektricitet som går åt till alla datorer, modem och telefoner som man använder. Men nej, jag varken kan eller orkar ha dåligt samvete över det idag. Här är det inte konsumenten som bär det tyngsta oket. Att inte lämna grejer i standby och viloläge är förstås en sak som vi konsumenter kan tänka på.

Jan 9, 2013

Kickless loop

Det blev en skidtur ikväll. Men ingen kick, ingen spurt, inget spritt i benen. Kanske jag borde ha väntat lite längre med träningen efter maten. Jag blev omkörd av varenda en hurtbulle i spåret. Vi var cirka 6-7 personer som tvinnade runt på den 2,8 km långa loopen. Det här är ingen falsk blygsamhet, utan sanningen. De varvade mig allihop. Nå, det är ingen tävling och skogen var i alla fall fantastiskt vacker!

Solens gång... är kort

Idag är solen uppe hela 5 furstliga timmar och 22 minuter. Tänk, fem timmar av solsken och ljus. Happyjoyjoy. Wow. Nästan så jag hinner få ont i ögonen.

Jag har en liten glugg att titta ut genom på jobbet, men jag harmar mig att jag inte gick på en kort promenad efter lunchen. Hoppas det blir lika fint imorgon också. Då får vi njuta 5 timmar och 26 minuter och 10 sekunder av dagsljuset. Gaah! Jag behöver luft!

Så här vackert såg det ut i Vasa i morse.
Bilden är inte min, utan tjuvad av en kollega.

Jan 8, 2013

Endast 23 1/2h av stillasittande - stackars mig

Sitter just nu och hittar på undanflykter för att inte bege mig ut på en skidtur/länk/promenad. Hittills har jag försökt övertyga mig själv att jag inte behöver göra det för att jag är trött, jag kan göra det imorgon, det är synd om mig (orsaken är lite oklar ännu) och att jag ju faktiskt redan har gått från huset till bilen av och an och strosat runt i matbutiken idag.

Nu ska jag titta på den här videon igen och sen kasta mig ut i vinterlandskapet. Om ni inte orkar kolla hela videon så rekommenderar jag avsnittet vid cirka 5:00-5:20 och 8:40-8:45.




EDIT: Det blev en 15 minuters promenad och 20 minuters trööög länk.

Klimatsmartare sallad

Jag bara bubblar av tips tydligen. Istället för vanlig isbergssallad kan man med fördel använda kinakål som salladsbas. Krispig och fräsch, utan en stark kålsmak eller seghet.

Kinakål är i säsong just nu och därför ett klimatsmartare val än vanlig isbergssallad. Förutsatt att inte heller kinakålen importeras från Sydeuropa, såsom isbergssalladen görs om vintern. Läs mer om säsongsmat här på säsongsmat.nu.

Min kinakålssallad med avokado, paprika, soltorkad tomat, inlagd vitlök och cheddarost.
Även dagens lunch.
Nu!

Släng ej mat-kampanjen

Jag tänkte förresten hänga på Micaelas kampanj "Sluta slänga mat" nu i januari. Ibland är jag fruktansvärt dålig på att använda upp det jag har i kylskåpet. Förhoppningsvis leder mer medvetna val i jaunari till mer långtgående effekter även vidare under året.

Ofta har platspåsar varit roten till det onda och orsakat kondens och mögel i min mathåla. Därför har jag nu, enligt råd från Inner Strength om hur man förvarar sina grönsaker rätt, börjat förvara de flesta grönsakerna inlindade i fuktiga handdukar. Jag har redan märkt en stor skillnad!

Återkommer med en rapport över förra veckans släng och synder.

Jan 7, 2013

Reselänken - vita, rika backpackers

Jag har ju funderat lite kring att resa, hur och varför vi västerlänningar reser och med vilka konsekvenser. Ponks på The grass is always greener on the other side skriver intressant om sina tankar och erfarenheter här och här.

Det som, eh, struck a chord* hos mig var den där arrogansen som en del backpackers besitter, som Ponks beskriver i en av kommentarerna. Äh, jag citerar istället för att sammanfatta.
Men grejen med backpackers är att de ofta predikar sånt där som att "we are all humans" och alla likadana, de utnyttjar såndäna klichéuttryck för att ha en orsak att i princip äga hela världen och få lov att känna sig hemma överallt, medan de helt på något sätt förbiser sitt eget privilegium, att de pga ras, pengar och klass-överlägsenhet har möjligheten att åka jorden runt och muka vara hemma överallt, göra vilken liten beach-plätt till sin egen. 
Medan jag grubblar börjar jag distansera mig och tänker i termer som de - jag, de där vita, rika backpackarna från väst som inte reflekterar över sin egen position. Men. Jag bär nog en del av det i mig. Så gör förmodligen också du. I alla fall om du är en vit, rik västerlänning som reser utomlands. Den där delen inombords, en önskan  att känna sig berättigad att vara där, att passa in, att ta en plats i besittning, hitta mönster när man är ute på vift i världen.

Vi ska inte behöver känna att vi hör hemma på en sandstrand i Puerto Rico, att vi är lika den vietnamesiska hostelreceptionisten, eller att vi har lika stor rätt att beträda buddisttemplet som alla andra. Oftast hör vi inte det, är vi inte det och har vi inte det. I och för sig är vi människor inte så förfärligt olika heller på en hel del plan.

Att kunna njuta av en plats och en stund ska inte vara samma sak som att göra den till egen och ta för sig. För just så känns det, att vi västerländska turister kommer och tar över och gör platsen/sevärdigheten till vår egen. Vi är inte bara främlingar på besök. Men, jag har en gnagande känsla av att det döljer sig nåt mer, nåt mer komplext bakom allt det här. Exakt vad jag menar vet jag inte ännu.

*Ursäkta svengelskan!

Avokadotipset

Måndagar kan upplevas som jobbiga. Därför ska jag underlätta er tillvaro med ett mattips som jag inte minns varifrån jag hört eller läst det. Så vi kan lika bra påstå att jag själv kommit på idén, visst?

Det kan vara lite jobbigt att tärna en avokado när man ska peta ut den ur skalet eller alternativt skala den. Därför kan kan lika så bra bara klyva avkadon itu och tärna den som den är i skalet. Sen lösgör man bara bitarna från skalet. Lätt som en plätt!

En fulbild för illustrera vad jag pratar om.

Jan 6, 2013

Kvällens glögg

Här hemma har julen ännu sin boning. Snart, snart ska jag städa ut den, men inte ännu. Ännu vill jag ha guldfärgade änglar i fönstren, ljusstakens sken om morgnarna och halmbockarna på byrån.

Detta glöggkoncentrat fick jag av en vän i julklapp. Hommanäs gårds julglögg är fri från tillsatsämnen och tillverkad av inhemska bär "enligt gammal tradition". Det sista är väl bara vackra marknadsföringsord. Väldigt god! Ganska söt, mycket smak och aromer, bärig.

Första för säsongen

Igår vallade jag skidorna och idag tog jag första åkturen. Så roligt och det kändes härligt att flyga, ehemm, skuffa sig fram i spåret! Jag föll inte i de där skyhöga backarna med elaka, snäva kurvor i slutet. Hjärtat var kanske i halsgropen, balansen vacklade, men i spåret hölls jag (nästan). Det här kommer att bli kul! Välkommen vinter!

Björksavens vin

Vinet av björksav testades igår. Låt mig säga såhär, tur att jag i alla fall inte gett bort någon flaska. Det smakade lite surt och starkt, men eftersmaken var behagligare. Där var nog nån alkoholprocent också misstänker jag. Resterande flaskor ska få vila ännu över vintern och så får vi se på nytt sen. Få se, få se.

Jan 5, 2013

Nyårsmål 2013

Kanske det här är sånt man borde göra på nyårsafton, men då hade jag fullt upp med att fira in det nya året med mina vänner så jag tar det nu istället. Förresten, fantastiskt roligt nyår! Dansade, dansade och skrattade på en hemmafest här i byn.

År 2013 tänker jag sträva efter att:
  • lyssna mer på magkänslan, intuitionen. Svårt, eftersom jag tycker det är svårt att höra vad den säger, den mumlar så. Eller så lyssnar jag inte.
  • göra en tydlig och klar visionboard som hjälper mig att fundera ut var jag vill lägga fokus, var jag vill vara både fysiskt och psykiskt. 
  • fortsätta på eko- och rawfoodlinjen. Jag strävar inte efter 100% eftersom det inte är möjligt, inte för mig i alla fall, men så mycket det går. Lite ansträngning är det värt! Man kan inte välja bort allt som kräver lite mer ansträngning (i början).
  • våga prata mer om ekolivsstilen. Kanske det skulle inspirera någon i min omgivning? Eller blir man bara uppfattad som tröttsam extremist eller wierdo? I dagsläget pratar jag om det om någon frågar, men försöker att inte kommentera (nedlåtande?) om folk gör andra val än jag. Men kanske de inte tänkt på konsekvenserna av deras val eller att man kan göra annorlunda. Å andra sidan "pratar" jag ju redan om eko via bloggen.
  •  undvika att använda mat som tröst när jag är stressad eller lessen. Jag ska göra nåt åt annat - promenera, ringa en vän, städa, aktivera mig - istället.   
  •  fortsätta yoga. Inga konstigheter där. Här skulle jag vilja tillägga att jag vill klara av att göra plankan i säg, uh, 8 minuter, men det känns inte så konstruktivt att sträva efter bara det. Hellre stryka i hela kroppen, men jag kan väl ge det ett försök. Hittills klarar jag av en och en halv minut eller nåt sånt. Måste kolla upp min maxgräns.
  •  be om hjälp när det behövs. Jag är rätt så usel på att fråga efter hjälp. Vanligtvis stretar jag på så långt det går själv. 
  •  Gå framåt i livet på ett eller annat sätt. Nu känns det som om jag trampat vatten ett tag.

Dagens dinner

Äntligen kom jag mig för att tillaga det där ekologiska köttet från Mörby. Det blev en helt vanlig maletköttsås med "spaghetti". Jag använde min spiralaizer för att göra strimlor av batat som sen marinerades i olja. Supergott! Färgen på köttsåsen ser inte så aptitlig ut, men jag lovar, det var super! Det är längesen jag har tillagat rött kött här hemma. Kanske därför det smakade så gott också.

En annan lite extra grej för ikväll är att jag äntligen tänkte testa på björksavsvinet som stått och gottat sig i källaren. Få se vad det smakar! De andra flaskorna kan gott få stå kvar ännu några månader, men nyfikenheten tog över.

Jan 4, 2013

Plastriot

Man borde haka på #plastriot. Definitivt. Läs mer här.

I medeltal används en plastpåse i 12 minuter (i USA). I Stilla havet finns så mycket plast så att det skulle täcka USAs yta med ett dubbelt lager plast. Därför dör tiotusentals djur, såsom sköldpaddor, varje år genom kvävning när de snärjar in sig i vårt plastavfall. Ecetera, ecetera, ecetera.

Använd tygkassar. Skräppåsar är lite svårare, eftersom de ekologiska är ganska sköra. Om man komposterar och återvinner glas, metall, batterier ect. minskar dock mängden sopor och således även mängden skräppåsar av plast.

Suck. Vi har så långt att gå. Så mycket som ännu är alldeles på tok.

Hitta katten del 15

Jag fick förresten en del "hjälp" när jag julpysslade. Här tar min hjälpreda en välbehövd paus. Inte alls i vägen, inte alls.

Trevlig fredag på er!

Jan 3, 2013

Julklapparna anno 2012

Iår koncentrerade jag mig på att göra vackra inpaketeringar av återvunnet material och hemgjorda gåvor blandat med köpta. Jag gav bland annat bort torkade äppel, hemgjord äppelcidervinäger...

...torkade nässlor/nässelfrön (bra mot värk, för lederna och matsmältningen, innehåller järn) och torkade klöverblommor som teinfusion (bra för lever, njurar och hudproblem samt innehåller kalcium, B- och C-vitamin och mineraler) som jag satte i glas- och konservburkar som jag sparat och diskat ut. Bandet hittade jag billigt på loppis för några år sen och det bruna pappret var inpaketeringsamterial som kom med en grej på posten. Hehe, jag börjar se paketeringsmaterial överallt. Idag hade jag svårt att slänga en konfektask. Ojdå.

Några välvalda böcker från både antikvariatet och bokaffären och andra gåvor paketerades in i reklamblad. Förra året såg paketen ut såhär.

Jag klädde in skokartonger i tyger och i boksidor. Det kändes nog lite fel att skända en bok genom att riva ut sidorna, men det kanske tröstar att veta att böckerna var gamla, cheesy kärleksnovellver gratis från loppis.

Jan 2, 2013

Skadeinsekterna på sandstranden

Många reser iväg på solsemester nu i vinterslasket. Låter skönt. Jag vill också. Men, så funderar jag på massturismen. Hur vi är så glada över att ha hittat ett eget lite paradis dit inga andra turister ännu hittat. Men, vi är ju turister själva. Turister som hittat dit, som sen följs av flera turister, som följs av ännu fler turister. Turister som hämtar med oss vår västerländska identitet - våra vanor och syn på livet - i bagaget som vi omöjligen kan skilja oss ifrån.

Även om man inte kräver den levnadsstandard och service som paketreseturisterna gör, så inkräktar man som turist på någon annans hem, land och kultur med kameran i högsta hugg. I mindre skala går det ju an och lokalbefolkningen vinner också på det, men när vi börjar tala om massturism går mycket förlorat när dollartecken börjar lysa i ögonen på både invånare och investerare.

Kulturen blir en marknadsvara som kan säljas till turisterna. Den frigörs delvis från kulturutövarna, förpackas och sätt in i lämpliga format för turisterna. Traditionella hantverk, sysslor, ritualer och dylikt görs inte längre (enbart?) av nödvändighet, utan för att säljas. Kulturen blir en kuliss, ett skådespel för bäst betalande, kom och titta på vårt världsarv! Vi blir som ett skadeinsektsangrepp. Borrar in oss, gräver glupskt små gångar rakt in till kärnan och äter upp det inifrån. Men jag kan inte peka finger och fördöma varken turisten eller lokalbefolkningen. Ingendera gör det dom gör av ondo.

Om man vill se det positiva kan man ju se att traditioner som annars skulle glömmas bort och dö ut upprättshålls av traditionsturismen. Se bara på vårt eget världarv i Kvarkens skärgård. Blir moränerna mindre värda om båtar fulla med turister kryssar runt i skärgårdslandskapet? Det gör det förresten inte i dagsläget. Blir det mindre värt om stigarna fylls med vandringsskor och blixtrande kameror? Går någonting förlorat? Känns det mindre autentiskt? Vi berättar om istiden, landhöjningen, fisketraditioner förr, hur man band nät, konserverade fisk, hur man rodde tiotals kilomter till närmaste kyrka på söndagar och så vidare. Samtidigt som vi delar med oss av vårt kulturarv till turisterna befäster traditionerna en del av vår historia, vi sätter in oss själva i ett sammanhang, en historisk kontinuitet. Vår plats i nuet förankras till det förflutna.

Men, det finns ett litet men. Det finns en skillnad mellan att bevara traditioner och att exploatera. Fiskarens traditionella liv i Kvarkens skärgården är vad jag skulle kalla döda traditioner. Sånt som varit och tillhör det förflutna. Hur går det när massturismen tar sig an så kallade levande traditioner? När bergsstammen i djungeln tillverkar föremål av säv, inte för eget behov, utan för att sälja till turisterna? När fiskaren slutar fiska för att istället kuska runt turistgrupper i sin båt för att visa upp den traditionella fiskebyn? När kloster måste stängas av för att turister kommer med sina kameror och fotar munkarnas bönestunder och ritualer? Hur går det då? Vi är själv en del av mekanismen som förstör det som vi vill bevara och upppleva. Hur går det ihop? Vad är ett hållbart sätt att resa och upptäcka nya sidor av världen?

Jag har funderat och jag kan inte tro att lösningen är att endast resa lokalt, trots att vi säkerligen har mycket mer att ta från vår egen eller grannländernas kultur. Ibland behövs mer exotik och annorlunda upplevelser än vad man kan få från den egna närmiljön. Sol och värme till exempel. Jag tror det gör människan gott att se och uppleva nya saker, att få en bättre förståelse för andra människor. Att resa är inte av ondo. Men som Cat kommenterade, att man åker ner till Thailand för att "slappna av" en vecka skorrar lite illa, även i mina öron.

Måste varje semester vara en upptäcktsfärd och djupdykning i det egna inret? Tänk om man bara vill ligga på beachen, dricka paraplydrinkar, festa till soluppgången, shoppa och så vidare? Om man inte är så intresserad av kulturen, utan helst bara vill slappna av på en varm plats, vart ska man ta vägen då? Då skulle jag nog vilja föreslå en plats i västvärlden. Men, nej, jag vet inte.

Kombucha


Förresten, jag har glömt att skriva om mitt lilla experiment med kombucha. Ila på Morotsliv delade med sig av en svamp på en av Rawfood-träffarna och "receptet" är också från hennes blogg.

Kombucha tillverkas alltså från en svamp som får jäsa i sötat te. Sockret äts upp av jästen så smaken blir en vinägersmakande dryck som påminner om mjöd, beroende på hur länge den får jäsa och hur mycket socker som äts upp. Tyvärr ingen alkoholhalt, höhöhö.

Kombucha innehåller antioxidanter, vitaminer, mineraler och enzymer samt goda bakterier för tarmfloran. Den lär vara avgiftande och bra många sätt vis. Läs mer om dess effekter här.

Den här satsen har jag druckit upp för länge sedan, men jag ska laga mera nu efter nyår. Första satsen hade jag att dra i nästan två veckor, vilket var lite för länge för min smak, eftersom kombuchan blev väldigt sur. Den andra satsen fick dra i 8 dagar, vilket funkade bättre för mina smaklökar.

Jan 1, 2013

Nyårsmål från 2012 - hur gick det?

Hej på er igen! Hoppas julhelgen har varit utvilande och skön. Själv har jag vilat, vilat och ätit. Superskönt!

Som så många andra blickar jag tillbaka
på det gångna året när nyåret närmar sig. Mina mål för 2012 var följande:
  • yoga så mycket jag orkar och vill. Visst, det har gått bra, ända tills slutet av året då jag tappat rutinen. Yogan ska jag definitivt fortsätta med.

  • försöka att inte hetsa upp mig över småsaker. Definitivt en sak som jag aktivt jobbat på, men som jag fortfarande har en bit kvar att gå.

  • pyssla ihop en visionboard. Jag borde göra en mer klar och konkret visionboard. Den jag nu gjorde är ganska abstrakt och inte direkt välutformad.

  • fortsätta inkludera råkost i min diet och sträva till ett allt mer ekologiskt liv.  Det har blivit mycket ekologiskt, periodvis råkost, men bättre kan jag! Vi har samåkat en hel del till jobbet, vilket är en förbättring av en av mina störta ekobrott, bilåkandet. 

  • bli involverad i välgörenhet på något vis. Jag har blivit fadder åt en barnhem i Indien och involverat mig i stödpersonsarbete med utvecklingsstörda.

  • göra det jag vill och det jag tycker om. Nåja, nåjo, till en viss del samt har jag försökt att stå upp för mig själv och andra mer.
Jag får återkomma med nyårsmålen för 2013. Måste fundera lite grann ännu.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...