Jan 31, 2012

[hjärta] och dålig attityd

Alla hjärtans dag närmar sig. Dagen då man får lov att göra någonting extra, kanske någonting smörigt för de man älskar, partner som vänner, utan att verka översentimental eller en romantisk fjant.

Folk med dålig attityd brukar påpeka att  dom minsann inte behöver en speciell dag på året för att gilla eller uppskatta sina vänner/sin partner, utan de gör det varenda dag på året. Really? Gör du verkligen det? Jag förstår inte poängen med att klanka ner på en dag som för med sig någonting positivt.  Lite sådär som bilfria dagen. Även om inte du uppskattar dagen, så tillåt andra att göra det utan att regna på deras parad. Sen är det ju förstås illa om Alla hjärtans dag mest börjar handla om konsumtion och orealistiska förväntningar. Där har ju kanske kritikerna faktiskt en poäng.

Själv är jag ganska dålig på att fira Alla hjärtans dag. Jag gillar ju nog att vara romantisk och ge presenter. Något år har jag tillverkat egna kort och gett till vännerna. Nåt romantiskt med partner brukar det sällan bli. Att fira olika sorts dagar är vi överlag väldigt dåliga på. Måste man vara så bra på det då? Ärligt talat så känns det ibland lite fånigt att man firar x-år tillsammans om man inte firar olika decennium eller dylikt. Det gäller dock främst nya förhållanden/samboskap och inte äktenskap av någon outgrundlig anledning. Jag vet inte varför jag tycker det. Helst skulle jag inte vilja tycka att det är fånigt, men jag har kanske lite dålig attityd när det kommer till firandet av årsdagar. Nå, jag behöver ju inte fnysa åt andras firande, utan istället gratulera.
Man ska alltid säga sanningen, men alla sanningar behöver inte sägas. - Drottning Kristina

Sen skulle jag gärna diskutera det här med tvåsamhet och singelskapets "skam". Mer om det sen!

Jan 30, 2012

Våldets offer

Hur långt får självfösvaret gå? Det sydafrikanska företaget Sonet Ehlers har utvecklat en "penisfälla". Den används ungefär som en tampong och är lite som en aggressiv kondom som biter sig fast i våldtäktsmannens penis. Utan läkare får man inte bort den, inte i alla fall på ett säkert icke-hälsovåndligt sätt.

Vissa menar ansvaret nu sätts på kvinnan för att hindra våldtäkt, lite som de där goda råden som ges till tjejer om var man ska röra sig och hur man ska klä sig. I skenet av statistiken som berättar att en kvinna eller ett barn blir våldtagen var 26:e sekund i Syd-Afrika (och då är det knappast ens hälften av våldtäkterna som anmäls) så anser jag nog att det finns skäl att marknadsföra den här grejen. Våldtäktsmännen blir i alla fall lättare att identifiera. Ansvaret för att skydda sig sätts igen på kvinnan, ja. Är det inte på vårt allas eget ansvar att skydda oss mot ont så gott vi kan? Man måste ju förstås skydda sig utan att kompromissa sin frihet eller personlighet. Lite medeltida tortyrvibbat får man ju, men kanske det är värt att ens en våldtäkt stoppas.

Sen finns det ju förstås en risk att kvinnorna och barnen får uthärda mera våld istället eftersom våldtäktsmannen inte vågar våldta eller vill straffa och hämnas för att de har utsatt mannen för denna pina. Svåra saker. Hemska saker. Ofattbara mäskliga beteende.

Det är ju egentligen en attitydförändring som behövs. Att bli uttnyttjad och utsatt för våldtäkt ska inte höra till den afrikanska kvinnans liv. Att ta i bruk denna mojäng kan ses som man accepterande att våldtäkt hör till vardagen. Attitydförändringar kommer dock långsam och inkluderar många små steg och mål på vägen. Kanske detta är ett steg på vägen? Eller orsakar det bara mera lidande? Ett annorlunda lidande?

Vad är det som driver en våldtäktsman? Är det makten som ligger bakom? Skulle ett mer jämställt samhället minska våldtäkterna? Varför ser de ner på kvinnor? Är det behovet att hävda sig eller visa sig överlägsen? Är det brist på närhet? Är de egentligen bara små rädda pojkar i behov av bekräftelse? Vad fasen är det som får en människa att våldföra sig på en annan?

Jan 29, 2012

Hurtbulle till frukost

Den här söndagen började farligt hurtbulligt. En skidtur före frukost. Oj, oj, hur ska detta sluta?

Vintern är fantastiskt vacker just nu!

Jan 28, 2012

Nötbullar igen

Det blev nötbullar igen och jag "hann" till och med fotografera dem före sluka-och-svälj inleddes. För att undvika att mixern körde fast så mixade jag först nötterna nästan till mjöl, tog ut nötmjölet, mixade lök och purjo med måttlig framgång och finhackade sedan löken, ruccolan och de soltorkade tomaterna. Då behövde man inte strida med mixern så länge (stavmixer vår är sönder).

Serverades med squasch med citronsaft och lite festaost.
Det skulle ha varit bättre med mozzarella ost, som är mildare och skulle balansera de starka nötsmakerna och citronsmaken. Lite lätt uppvärmning skulle också ha gjort gott, men jag var alldeles för hungrig för det.

Jag hann inte med en skidtur tyvärr. Tiden rann iväg ikapp med kvicksilvret.

För att kompensera den hälsosamma maten har jag titta druckit glögg och ätit en fastlagsbulle medan jag tittat på På spåret. Det kanske är etikettfel att blanda två godsaker som hör till helt olika sorters helger på det här viset, men jag bryr mig så här lite *kniper ihop tumme och pekfinger*.

Jan 27, 2012

Feelgood fridaypics

Bara för att det är fredag idag så bjuder jag på en suddig bild av kattmys på soffan:

Lurviga kattkompisar (vars päls skulle behöva borstas).
...och en bild på en vacker hemfärd igen.

Härligt att ljuset äntligen börjar återvända!
Nu ska jag försöka mig på rawfood nötbullar (igen) med "pasta" av zucchini. Sen kanske en skidtur om inte graderna gått allt för långt under -10 strecket. Lite självbevarelsedrift för man väl ändå ha.

Trevligt veckoslut!

Poledance rapport

Det var som jag misstänkte. Poledance-kursen var roligare nu den andra gången när jag kände att jag faktiskt snurrade runt stolpen, inte bara hängde eller skuttade. Men svårt är det, mycket svårare än vad det ser ut att vara.

Jag blir ibland lite småirriterad över att tjejen som leder kursen nu som då frågar om vi känner oss sexiga - igår frågade hon det när vi kravlade runt i kattliknande släpiga rörelser längs med golvet - eller när hon föreslår att vi ska öva på en rörelse medan vi t.ex. städar där hemma och att vår man nog säkert kommer att uppskatta den nya städstilen. För det första, jag är inte helt okej med den sexighet som förknippas med poledance och den eventuella objektifieringen som det innebär. Men jag förstår, kommentarerna tillför humor och lekfullhet till det som egentligen är en lektion i akrobatik. För det andra, hur kan hon vara så säker på att vi har en man där hemma. Hehe, jaa jag vet, det här är mera mitt problem än hennes!

Jan 26, 2012

Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli

Ikväll ska jag bänka mig framför FST5 kl. 21 och titta på Seportaget: Flicka Pojke. Man har ju gjort liknande jämställdhetsgranskningar i dagis i Sverige. Nu har Folkhälsan gjort det samma här. Ur programbeskrivningen:
Folkhälsans jämlikhetsprojekt på dagis har visat att både pojkar och flickor vinner på att få utveckla den personlighet de har, istället för att begränsas av sitt kön.

Jag tror att man trampar i många "fällor", upprepar stereotyper och formar barnen i onödiga roller trots att man tror sig vara genusmedveten och jämställd. Hmm, vågar man ens fundera på hur de gör som tycker att jämställdhet är tjafs... Each to their own, I guess.

Running away, eh??

Jag funderar på att flytta bloggen från Papper. Dels för att hela nedläggningen av Papper och den nuvarande skötseln av portalen är undermånlig och dels för att bloggen jämt och ständigt hackar och inte funkar som den ska.

Frågan är bara varthän ska jag flytta? Worldpress? Blogger? Tips eller rekommendationer tas emot. Det skulle vara kul med en community, men jag är inte så pigg på ratata för troligtvis läggs den väl också ned snart. Eller vad vet jag, men jag diggar inte riktigt bloggarnas layout där trots den intressanta startsidan. Kanske, kanske...

Jan 25, 2012

Feminister har bara fått för lite...

Inlägget nedan sporrades ju alltså av motståndet mot den feministiska kören Heleneholms systerskapskör i Sverige. Hatet, hotet och huvudlösheten lär ha frodats bland kommentarerna på deras Facebookgrupp.

Sen finns det ju en sådan här härlig grupp också...

Watch out!

Ibland finns det så himla mycket fördomar och missuppfattningar om vad feminism handlar om. Det enda man kan göra är väl att pedagogiskt och lugnt berätta om vad feminism INTE är: aborthetsande, håriga exetremister som hatar män och tror att all ondska i världen är männens fel.

"Som jag sagt förut, jämställdhet berör och gagnar även män.
Man kan väl t.ex. klä sig i rosa (se förra inlägget) och vara feminist på samma gång. Det är så tröttsamt med dessa roller, fack och mallar. Men jag förstår, det gör ju världen lättare att hantera, så funkar vi människor. För att förstå helheten spjälker vi upp det i mindre mer lätthanterliga delar. Helt okej, bara man inte får för sig att delarna på något sätt är statiska.

Trevlig onsdag på er!

P.S. Snart är det veckoslut igen och sambon kommer hem efter tre veckor på jobb!

Jan 24, 2012

Den hatade färgen ROSA


 


Till höger en bild av ett drömflickrum som Carolina Gynning vill inreda till sin blivande dotter. Högst troligen provocerar Gynning bara och vill ha många kommentarer på sitt inlägg.

Nu är det här i och för sig bara ett rum, men det händer sig att den "rosa effekten" fortsätter utanför rummet.  Jag stötte på en klok kommentar om Gynnings iver om att få inreda ett flickrum i rosa med fjälrilar och tyllkjolar:
"Min kompis klippte i och med en teaterroll lugg och färgade håret blont vilket får henne att se yngre och mjukare ut. Det är det enda hon har gjort. Och hon upplever att hon får ett HELT annat bemötande - att folk behandlar henne som yngre, dummare och i behov av hjälp och stöd. Även då människor som känner henne mycket väl. Det finns forskning på att småbarn som är klädda klassiskt flickigt får ett mer utseendebaserat bemötande och blir mer gullade med och hjälpta på olika sätt. Jag vill inte heller förbjuda rosa, men att uteslutande lämna sitt barn till den sortens bemötande känns för mig som ett problem, och någonting jag skulle försöka undvika. Sen att det ger en viss nedvärdering av färgen rosa, det lever jag hellre med än att en potentiell dotter nedvärderas, om du förstår hur jag menar..." (Eftersom jag inte vet om denna person vill bli citerad eller inte så skriver jag inte ut namnet)
Ett argument som t.ex. Medelmåttan Malin har använt är att "Jag upplever inte själv att man blir annorlunda bemött som vuxen om man klär sig kvinnligt" utgår ju bara från de egna upplevelserna och då lyssnar man ju inte på de som de facto har upplevt en skillnad och de forskningresultat som de facto visar att man blir annorlunda bemött beroende på klädseln - stora som små.

Jag önskar att rosa och ljusblått bara var en färg bland alla andra, men än så länge är den starkt förknippad med vissa typer av personlighetsdrag eller en image. Visste du att rosa var en pojkfärg och ljusblått en flickfärg i början av 1900-talet? Så snabbt kan saker ändras. För att neutralisera färgerna tror jag att det behövs lite strängare tag och medvetna val mot neutralare färger, det vill säga en viss genushysteri som vissa vill kalla det. Det är så tråkigt att det ska vara såhär och jag vill inte döma någon som klär sina barn konsekvent i rosa/ljusblått enligt kön, men jag kan inte låta bli att göra det lite grann i alla fall.

Det är bra att få komplimanger, även för sitt utseende, men det är fördelningen av komplimanger i förhållande till övriga komplinger som ofta blir skev när tyllen, spetsarna och hårspännena åker fram. Det blir helt enkelt för mycket "Du är söt" i förhållande till "Du kan" och "Du är smart".

Den som älskar rosa och spets på sin dotter eller mörka dinusaurietröjor på sin son ska så hjärtans gärna klä henne och honom i det (om ungen själv vill det), men då måste man också vara mer uppmärksam på hur man själv och omvärlden bemöter det lilla hjärtegrynet.

Efterlysning: kloker

Mellan slösurffandet på soffan, promenad till grannen för att köpa hönsägg och Våra vänners liv har jag försökt hittat information om hur farligt nitrater i spenat och rödbeta är samt om kålen salggutdrivande effekter. Jag har ännu ingenting vettigt att komma med. Någon som vet? En vän berättade nämligen att en dietist hade menat att det inte ”lönar” sig att äta kål, man förlorar mer nyttiga ämnen än vad man får av det eftersom kål är svår att bryta ner. Man använder ju tydligen kål även för att dämpa svullnad. Men jag är inte helt övertygad om att man kan räkna sådär, plusminus resultat, för det är ju inte samma ämnen som man får av kål som det går åt att bryta ner det. Hmm.

Källkritik av högsta betydelse för tyvärr finns det hundratals olika forskningar och artiklar, bättre och sämre och äldre och nyare, så det svårt att bilda sig en vettig uppfattning om det hela.

Att okokt spenat är hälsofarlig verkar vara en lite föråldrad föreställning, men jag återkommer när jag klokare.

Jan 23, 2012

H-Haavisto

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om hur jag inte hade velat föreställa mig att (även unga) människor prioriterar en presidentkandidats sexuella läggning framför hans åsikter, hur absurt det är att ange EN dag, det vill säga slottsbalen, som förvisso är en väldigt betydelsefull tillställning i Finland, som svepskäl att inte rösta på en homosexuell, hur stor roll en persons partner kan ha jämfört med de andra kandidaternas partners, hur en homosexuell inte anses vara "lämplig" som president men utan desto vidare förklaringar varför osv. osv. osv...

Men jag behöver inte skriva om det här, för Eva Fratz har skrivit ett utmärkt och underhållande inlägg som ni istället kan klicka er in på.

Veckoslutets acroyoga

Yey, vilken rolig kurs acroyogan var! Lite bisarrt var nog att hänga och dingla från så gott som helt okända människor. Stämningen i gruppen var också väldigt fin och folk var så trevliga, öppna och avslappnade. Men jag antar att yogamänniskor är sådana, hehe. Visst det var nog svettigt och tungt också, speciellt lördagen då vi yogade från 12 till cirka 17.30 och ibland fasade jag nog för det som vi förväntades göra. Men sen tog man det lugnt och stegvis och så vips låg man där upp och ner i uppåtnerhängande fladdermus-ställningen.

Här är jag påväg mot något slags huvudstående. Typerna brevid är passare som ska ta emot ifall man tappar greppet eller balansen.
Man måste ju verkligen lita på personen som basade (är under). Det var kanske inte alltid så enkelt. Jag tror att det skulle vara en superbra kurs att gå som ett par för att öka tilliten för varann.

Min muskler värker nog idag och en del blåmärke har uppstått. Speciellt ont gör det i min högra arm, och jag hoppas att det inte är nåt allvarligare. Jag kände av smärtan redan i slutet av sessionen på lördagen och tog det lite lugnare under den senare delen av kursen.
Här slappnar Camilla av på instruktörens bas. Klicka på bilden för att komma till hennes blogg
Det gäller ju att lyssna på sin kropp. Det gjorde jag inte alltid, för det var svårt att säga "Stopp! Nu orkar jag inte mer". Dumt nog. Då vacklade man eller föll. Jag märkte nog att jag är väldigt otränad eller svag, jämfört med största delen av de andra deltagarna. Nå, det kommer med tiden.

Instruktörerna Marcel och Ritva
Jag var ju lite orolig att jag skulle vara för tung också. Det var jag också ibland, men det hängde mycket på teknik. Med rätt teknik kunde man lyfta eller basa för nästan vem som helst. Till exempel basade jag för den manliga instruktören, Marcel, som var en rätt så biffig typ.

Att man orkade mycket mer än vad man trodde och att andra orkade bära upp en mer än vad man trodde var en väldigt positiv upplevelse.

Många passare och en darrig Maggie
Det var sjukt svårt att fatta varåt ens egna ben lutade när man befann sig uppochner. Bilden här till höger är en en annan variant av huvudstående som jag försökte mig på. Det här var ett mycket darrigt och osäkert tillfälle. Jag minns att jag pep "Släpp inte!" och syftade på mina stigande ben.

Lördagskvällen avslutades med bastu och fantastiskt god mat i vänners sällskap. Roliga diskussioner som snuddade vid allvarliga ämnen som politik och genusuppfostran som blandades med mer lättsamma funderingar om Syd-Österbotten och katastorffilmer. Kolla Danielas snygga bilder!


Samtliga yogabilder är tjyvade från Wasa Yogacenters Facebooksida.

Jan 22, 2012

Min röst

Jag ska snart berätta om hur rolig och utmanande acroyogan var, men först ska jag gå och rösta på den här mannen.

Jaa-a, nu sviker jag kvinnorna. Eller? Jag hade ju först tänkt rösta på Biudet, men hon kändes lite enkelspårig och utsvävande/oklar i vissa frågor medan Haavisto har svarat relativt klart och tydligt. Nu måste jag faktiskt medge att jag inte har sett enda enda presidentvalsdebatt från början till slut, men jag tror ändå jag har bildat mig en något sånär skaplig bild av kandidaternas värderingar.

Sist och slutligen utför väl presidenten ändå mest representationsarbete, så makten ligger ju inte direkt i hans eller hennes händer. Makten påstås ju ligga hos folket i en demokrati. Jag har dock en känsla av att media spelar en ibland allt för stor roll i valdebatten. Alla gallupar som publiceras påverkar ju klart hur folk röstar, dvs. taktikröstar så som jag i princip gör. Om situationen vore omvänd, att Haavisto låg på bottnet av galluparna med föga chanser att gå vidare och Biudet tippades vara eventuell två i valet, så skulle jag förmodligen rösta på Biudet. Trots att man kanske inte borde taktikrösta...

Jan 21, 2012

Juicemorgonen

Idag är det kanske extra viktigt att börja dagen med egenpressad juice med uppiggande vitaminer eftersom den mer intensiva dagen med acroyogan fortsätter. Färgen på juice blir alltid den samma, röd, eftersom även den minsta lilla rödbetsbiten färgar hela saften. Så jag har inte några spännande bilder på olika sorters safter, fast jag nog varierar innehållet lite grann. Det här brukar jag juica:

Av den här mängden frukter och grönsaker (minus en apelsin, det skulle annars har blivit för mycket)


... blir det ungefär den här mängden juice (750ml).
Trevlig lördag!

Jan 19, 2012

Poledance träff

Poledancing var ju kanske inte riktigt min grej. Det var ju första lektionen idag, så inte kastar jag in handduken ännu! Det blir säkert bättre och roligare när det faktiskt känns som om man har kontroll och snurrar runt stolpen istället för att bara gå eller hoppa. Nog var det ju stundvis roligt! Dessutom får jag träffa en gammal studiekamrat minst en gång i veckan när vi går på kursen tillsamman. Att träffas en gång i veckan på en kurs var lite poängen med hela poledancing kursen. Vi är nämligen båda rätt så dåliga på att höra av oss så att boka in sig på det här viset så tappar man inte kontakten. Nästa gång ska jag komma lite tidigare än 4 minuter före kursen börjar, så vi faktiskt hinner prata lite också...

Inställd på bra fiilis

Eftersom jag kör omkring i ett elfel på hjul så har jag ingen fungerande radio i min bil. Det betyder att jag har minst 25 min x 2 varje dag av tystnad på väg till och från jobbet (eftersom jag sällan samåker, fy, fy!). Den tiden brukar jag, i alla fall på morgonen, använda till positivt tänkande och visualisering.

Det betyder att jag brukar börja med att tänka på de underbara människor (och saker) som jag har i mitt liv och som jag älskar. Det får man nämligen bra fiilis av. Sen kan man intala sig själv att det kommer att bli en trevlig, effektiv, kreativ, givande, rolig dag idag. Om jag inte är för trött brukar jag fortsätta med att tänka på saker/situationer som jag vill ha/uppleva och fylla den sinnesbilden med ljus, positivitet och goda tankar. Så ungefär. Inställningen till livet lär ju vara A och O.

Modiga Maggie

Not gonna happen! 

Jag beslöt mig för att våga och stiga ut ur min comfortzone lite grann.

Nu är frågan bara hur jag ska undvika att dimpa ner/tappa taget/klanta med knäna/rumpan/armbågarna i skallen/magen/smalbenet på min yogapartner...

Jag ska gå på fredagen och lördagens kursdagar och lämna söndagens thaimassage. Det skulle säkert vara intressant med thaimassagen också, men jag orkar och vill inte sätta ett helt veckoslut på yoga. Dessutom har jag kvällplaner på lördagen som involverar god mat och god dricka!

Jepp, du såg rätt, en till allitteration i rubriken! Töntfaktor är hög.



Men det är ju introduktionskurs, så jag tror nog att det mest blir bara kul! Bild från lajollayogacenter.com

Sträck upp händerna! Nej, tyvärr.

Ajajajajajajajaj  caramba! Så svag i armar jag är efter ashtanga yogan idag! Vi började med att öva "armhävningar", alltså när man går ner i "kobran".

Bild lånad från klyoga.com

Jag visste ju nog att mina armmuskler inte är dom bästa, men tusan vad jag fick kämpa med resten av "armhävningarna" sen, speciellt i slutet när man var riktigt trött. Att lyfta händerna ovanför huvudet för att sen hemma tvätta håret har sällan varit så besvärligt. Så svag, så svag. Jag blev smärtsamt nog även medveten om hur mycket man måste sträcka armarna uppåt när man rotar runt här hemma. Undrar hur det ska gå på den nya danskursen imorgon...

Jan 18, 2012

Klimatsmart boende

I veckan råkade jag se slutet på Yle Teemas nya program Ilmastodieetit, som verkar handla om hållbar utveckling och ekologiskt tänkande. Där togs det bland annat upp att bo i en stad kan vara mer ekologiskt än att bo på landet med tanke på användningen av bil och uppvärmningen av stora egnahemshus. Det verkade jätteintressant och jag ska kolla upp vad det handlar om på Areenan.

I en kommentar på Yle Teemas hemsidor ifrågasattes varför man inte ska äta nötkött, varifrån kommer ekomjölk, varför ekologisk mjölk har ett mindre koldioxidavtryck än vanlig mjölk, varför inte de olika roskisbilarnas ekoavtryck tas med i beräkningarna (de lär tydligen kanske finnas olika bilar för olika skräp = fler bilturer). Bra med kritiska röster också.

Acroyoga

Iiik, det verkar så svårt, men framförallt intimt med acroyoga. Jag skulle vilja vara modig och prova, men på samma gång känns det inte helt okej med så mycket beröring och tillit med någon som inte står en nära. Jag har ju aldrig varit den där tuchyfeely typen. Hmm, men man borde ju alltid tänja lite på gränserna och gå utanför sin comfortzone nu som då.... Aargh, what to do??? Dessutom misstänker jag att jag är för svag och tung för det som Googlepictures visar att man gör i acroyoga. Det skulle ju inte vara så kul att dimpa ner med knäna i skallen på nån man nyss mött...


Bild lånad av Camilla.

Att springa som Forrest Gump

Efter att inte ha varit så taggad på att gå ut i kylan begav mig iväg på en promenad trots allt. Jag började gå lite planlöst, men ändå med en fundering om att inte gå allt för långt hemifrån ifall jag skulle bli för uttråkad. Plötsligt vände jag kurs och började gå in mot byn, där finns mer intressant att se på. Jag närmade mig kyrkan och vände kurs igen och tänkte att jag likaväl kan gå runt den som att gå förbi den. Vid nästa vägskäl bakom kyrkan tänkte jag att jag lika bra fortsätta lite till och fara via huset (vårt renoveringsobjekt) när jag nu ändå var så nära. I det här skedet var jag redan längre hemifrån än vad jag tänkt och springande. Det var så skönt med all frisk luft, den mörka himlen och fotstegens jämna trummande. Jag insåg då att jag beter mig lite som Forrest Gump.

"That day, for no particular reason, I decided to go for a little run. So I ran to the end of the road. And when I got there, I thought maybe I'd run to the end of town. And when I got there, I thought maybe I'd just run across Greenbow County."


Nu sku man behöva Pöll-Johans photoshopskillls...

Jan 17, 2012

Marry me!

Jag förstår inte vad det heliga med äktenskapet är idag. Att skydda äktenskapets grunder och ramar genom lagstiftning, seems reasonable, right? Men det hela (se comic nedan) känns så skeheligt. Folk skiljer sig, är otrogna, gifter sig efter 5 minuters bekantskap ect. OBS, såklart ska man få ändra sig och skilja sig! Men de som hojtar om "sanctity of marriage" verkar ofta se äktenskapet i ett rosa skimmer med guldkant och fluff.



Jag misstänker att äktenskapet aldrig varit speciellt heligt, utan att folk alltid gift sig med halvbekanta (t.o.m. egna kusiner), varit otrogna, missbrukat makten som kommer med äktenskapet osv. Bra så, eller i alla fall okej, inte behöver äktenskapet vara så heligt eller så mycket mer än ett löfte om kärlek, respekt och att ta hand om varandra i nöd och lust. Vissa har bara valt att inte se de dåliga exemplen, utan hellre använt de goda exemplen på äktenskap som en orsak att exkludera. Inte är jag emot äktenskap, nej, det är en fin sak egentligen. Jag förstår bara inte varför det endast kan innefatta en man och en kvinna.


Å andra sidan förstår jag att "de" är övertygade om att äktenskapet är reserverade för man och kvinna. Det är så "deras" värld ser ut.  Det är svårt att ha förståelse för nåt man är så övertygad om att det är fel, bara för att det är fel. Så är det bara. Jag är ju precis lika enkelspårig när det kommer till exempelvis jämställdhet.

Så fel, fel, fel, smutsigt och hemskt för att det helt enkel är det.

Det blir ofta ett joho-nähä argumenterande när man är övertygad om en sak för att det helt enkelt är så. Såklart lönar det sig att diskutera ändå. Man kan lära sig nya saker både om den motsatta åsikten och fördjupa insikten om varför man själv tycker på ett visst sätt. Det skulle vara ett kul experiment att testa byta åsikter med varann och försöka argumentera för nåt man egentligen anser vara precis tvärtom. Jag tror det skulle vara nyttigt.

Jan 16, 2012

Magi Maggie

Jag får lite Harry Potter fiilis av de här bilderna som rör sig. I love it!

Det är härligt att fantisera om en värld med magi, med helt andra förutsättningar och regler än de vi har nu. Jag är en drömmare ibland, även om jag för det mesta är den mer praktiskt lagda typen. Varför skulle det inte finnas mer än vad ögat möter? Varför skulle vi inte kunna få till stånd mycket större och mer fantastiska saker än vad vi gör nu? Var öppen för ändlösa möjligheter. Vet vad du vill och visualisera det. Dröm om det. Tro på det. Ha mod att verkligen ta tag i det när det kommer. Varthän bär mina steg?


Angående rubriken, hur töntigt det än må vara så jag har en svaghet för ordlekar och allitteration.


Min egen LOLcat

I've got the moves like Jackson!

Jag har världens slöaste katt med mig i soffan just nu. Det där med att posera är kanske inte dens starkaste sida...

Förövrigt har det varit en effektiv, men rofylld söndag. Ingen yoga, skidning eller råkost under hela veckoslutet dock. Men det är helt okej. Veckoslut är väl till för vila och lathet. Jaa, fast dagens enchiladasmiddag var faktiskt råkost förutom tortillabladen och salsasåsen. Nu funderar jag på att se på filmen Melancholia, om jag vågar. Man lär tappa livslusten och tron på framtiden...

Jan 15, 2012

Ibland är vi vackra, ibland inte

Just nu längtar jag efter vackra saker, vackra ställen, vackra människor, ett vackert jag, vackra vyer, vackert, vackert, vackert! Mycket av det finns omkring mig redan, men inte allt. Hur ska vi hinna med allt i våra liv? Kan man inte få trycka på paus? För jag vill ha allt.

Jag vill ha ett hus, ett hem, en gård, en trädgård, en familj, långa omfamningar, husdjur, gårdsfester, bastulördag, en vardag, kärleksfull blickar, födelsedagsfester, långa telefonsamtal, besök, ett eget hörn, semester, traditioner, barn, klingande skrattsalvor, vackra saker som har sin egen plats, romantik, slöa söndagar i sängen och livslång kärlek.

Jag vill också ha äventyr, nya upplevelser, vita stränder, höga bergsvandringar, roadtrips, söderhavsgrottor, seglatser, gamla tempel, stora hav, Kinamuren, konstiga och gömda och glömda platser, annorlunda människor, nya kulturer, vykort hem, inte veta exakt var på kartan jag finns, ledigt, långa tågresor, berusande vyer, en resekumpan, främmande människor och en ryggväska med allt man behöver.

Måste man välja? Eller är det försent redan?

Radikalt

Jag skulle vilja skriva någonting radikalt nu. Men det är sällan en bra idé. Så jag tänker istället lägga till en grej till mina nyårsmål:

Jag ska speak up och oftare säga vad jag anser om någon yttrar sig fjanttigt om kvinnor, mansroller, homosexualitet, utlänningar, finlandssvenskar, finskspråkiga osv. Alla strider bör man inte ta, utan lite taktkänsla får man väl ha i alla fall (ibland blir det fel i misstag). Ibland känns det som om världen aldrig skulle ändra sig. Tur vet jag bättre än det.

The Ark, "The most radical thing to do"

Jan 14, 2012

Grönsaksbullar


Ungefär en sådanhär juicepress har vi.

När man pressar juice så blir det en hel del kvar av frukterna och grönsakerna efter att vätskan pressats ut. Det känns som en terrible waste att slänga det så jag testade på att laga grönsaksbullar  av det.

Jag tog endast resterna från rödbetan, morötterna, kålen och en citron eftersom jag tänkte att apelsin och äppel inte skulle göra sig så bra i grönsaksbullar. Lite för sött misstänker jag att det skulle vara.

Så här i efterhand så skulle jag nog säga att även citronen ska lämnas bort eftersom det gav en alldeles för bitter smak.

Det är ju inte råkost, utan vegetariskt.
Jag blandade grönsaksresterna med några ägg, skorpmjöl, salt, peppar, spiskummin, vitlökpulver, mexicokrydda och eventuellt andra kryddor. Sen satte jag det hela i stekpannan och stekte i kokosfett. Kokosfettet ger dock inte en smak av kokos som jag kanske lite hade hoppats på. Stekning rätt så länge på låg värme, eventuellt under lock.

En del av grönsaksresterna blev till piroger. Jag hade kvar en burk med kvarg och gjorde en kvargdeg som blev till piroger med samma grönsaksfyllning som i bullarna. Jag kryddade dock grönsaksresterna lite annorlunda och lämnade bort spiskumminen. Likaså blandade jag lite riven ost med i blandningen. Det blev fantastiskt gott! Grönsaksbullarna hade ibland en bitter smak av citronen, men annars var de helt bra. Man kan ju lätt variera smaken på dem genom kryddning och med någon god sås till. Serverades med groddade mungobönor.

Int e he vakert, men noo smaka he för he!

Jan 13, 2012

Stormhjärta

Idag har stormat riktigt ordentligt. Det blåste 24 m/s vid Replotbron och snön bara yrde. Jag gillar att vara mitt i stormen. Det har jag alltid gjort. När vi var yngre brukade jag, min syster och min mamma koka te, vira in oss i filtar och gå ut på terrassen och titta på åskvädret. Ända tills det small till ordentligt och vips så var vi inomhus igen. Vi var som små upprymda hattifnattar.

Med risk för att dra en kliché, så känns det som om man blir mer medveten om naturen när det stormar. Man får känna på naturkrafterna, till skillnad från när man är ute och promenerar och allt ligger där så vackert, fint och passivt. Inte är det alls en negativ sak egentligen, men man är väl bara så van med vackert eller mediokert väder, så det är spännande med någonting avvikande kan jag tänka mig.

När stormen river och sliter och man till och med blir lite rädd så känner jag som en del i någonting större, det blir så konkret att det finns så mycket mer än de tankar som snurrar på i mitt huvud. Och så är det ju helt enkelt spännande (så länge inget allvarligt händer). Gärna skulle jag sitta och titta på vinden, snöyran och kaoset med en kopp te hela kvällen, men det finns vänner att träffa och filmer att se!

Så här såg det ut på väg ut till skärgården idag.
Trevligt veckoslut!

50-60 tsäänssi: ehkä olen, ehkä en

Hihihi, denna tyckte jag var rolig.



Spelar det egentligen någon roll om Gud verkligen finns eller inte? Tror man att Gud finns så antingen finns Gud eller så inte. Tror man inte att Gud finns, så antingen finns Gud eller så inte. Det finns liksom inte så mycket man kan göra åt saken. Man kan ju förstås försöka övertyga andra om vad man tycker och tror, men det ändrar inte det faktum att han kanske finns, kanske inte. Det vi i alla fall vet är att det snart kommer en serie om Matti Nykänen på tv-kanalen Jim. En sån fredag var det här.

P.S. Oj så jag kämpade med vilket personligt pronomen jag skulle sätta på Gud: han, hon, hen. Så det blev Gud.

P.P.S. Det kändes minst sagt märkligt att lägga etiketterna Gud och Matti Nykänen i samma blogginlägg...

Min inre norrman tittar fram

Plattlandet har blivit plattare igen. Det vill säga, min andra skidtur gick mycket bättre. De där skrämmande höga backarna kändes inte alls så skrämmande idag, utan det var mest roligt att susa ner. Men det beror nog på att jag vallat skidorna lite bättre den här gången och att snöföret var helt annorlunda med en massa nysnö.


Herrejumala så fint det var ute i skogen! Egentligen gillar jag mest att skida på åkern längs med skogsranden, men beger man sig ut i spåret efter klocka åtta på kvällen så håller man sig nog till upplysta banor.  På vägen hem började det snöa lite lätt och allting var så fantastiskt vackert! Så vackert så jag bara ville stanna till och njuta.  Njuta av tystnaden, de runda mjuka formerna, den krispigt friska luften, av snön som föll, den mörka himlen. Men sånt kan man ju inte göra om man vill hålla upp flåset. Bara lite grann...

        

Tyvärr är alla bilder tagna med mobiltelefonen. Kortläsaren till kameran har gått sönder. Å andra sidan far man knappast ut på (skid)tur med systemkameran i högsta hugg.

Jan 12, 2012

Önskebrunnen från det förflutna



Meeen, riktigt så här illa är det väl inte längre i dagens läge. Eller? Man får väl försöka skapa sin egen verklighet oavsett kön. Tyärr lär ett glastak komma emot i något skede och man måste vara stark för att krossa det. Ja okej, fortfarande är ju kvinnornas euro 85 cent och fortfarande står kvinnorna för största delen av hushållsarbetet (enligt undersökningar) så riktigt förflutet är det inte ännu...

Jag velar förresten inför presidentvalet. Helst skulle jag vilja förhandsrösta för att försäkra mig om att jag inte klantar med tidpunkter och datum och missar hela valdagen, men jag måste nog ännu vänta och fundera.

Yogabear

Ach mein Gott så gott det gjorde med lite yoga! Jag tog inte i helt fullt eftersom jag ändå haft över två veckor paus. Vissa ryggvridningar kändes lätta, medan andra var så gott som lika styva från förut. Inget huvudstående än. Det är svårt att lita på sin egen kropp ibland.

Om jag någonsin hade inbillat mig att kropp är ganska lika proportionerad/mjuk på höger och vänster sida, så är den illusionen spräckt. Jag kan t.ex. inte sträcka min höger arm alls lika långt och mjukt bakom ryggen som min vänstra arm. Musklerna i min nedre rygg är tydligen mer thight på högra sidan än på vänstra sidan. Men bättre blir det hela tiden!

Jan 11, 2012

Väsande, suckande, yogande

Hit till Wasa Yoga Center vill jag gå idag. Blir lite uppprymd när jag tänker på att yoga igen efter julhelgens paus. Visseligen gjorde jag yoga en gång under mellandagarna, men det var lite halvhjärtat eftersom min 9-åriga lillasyster även ville pröva följa mina rörelser och jag försökte förklara lite grann på samma gång som jag praktiserade Ujjayi andning. *väääs, suuuck, väääs, suuuck och så sträcker vi upp armarna, väääs, suuck, och böjer oss ner, väääs, suuuck*

En vän berättade förresten att en yogapaus gör gott. Det händer massor i kroppen under vila från ashtanga yoga och att jag förmodeligen kommer att uppleva yogapasset lite annorlunda den här gången. Det ska bli intressant! Jag hoppas att jag klarar av att stå på huvudet snart.

En spikrak premiär!

Jag vallade mina nya skidor igår. Länge och grundligt (mest för att det gick lite snett första gången). Tydligen vallade jag även golvet lite grann. Jag har med andra ord en sorts skridskobana för sockfotade här hemma. Helt praktiskt när man snabbt som attan glider mot toaletten. Mindre praktiskt när man slirar fram med en butikskasse i var hand.

Nåväl, vidare till skidturens premiär.

Nu skulle jag vilja berätta att det överträffade alla förväntingar och att det var just sådär härligt, hurttigt och hälsosamt som skidturer bara är. Tyvärr är verkligheten en annan. Det började bra och jag pilade hurtiguttigt iväg som om jag skulle ha bott i Norge hela mitt liv. Sen kom den första lite större backen. Jag stod uppe på krönet och tvekade en liten stund, men beslöt mig ändå för att åka ner. Skidorna började glida allt snabbare och snabbare och jag kommer ihåg att jag tänkte för mig själv "Böj på knäna! Böj på knäna! Böj för helvete på knäna!!!" Men intet hände med mina knän. Istället flaxade jag med både armar och stavar och susade fram med ben lika raka som tallarna som passerade förbi i en allt mer skrämmande fart.

Förvånansvärt nog kom jag hela vägen ner utan att ramla. Jag andades konstigt fort och ytligt och mungiporna sökte sig allt längre upp mot öronen. Jag kastade hastigt en blick bakåt för att se om nån hade sett min fågelliknande nedkomst. Nope, ingen där. Sen genast upp för nästa backe och en liknande procedur följde. Gång efter gång efter gång. Det var minst 5 större backor! Plattlandet Österbotten. Jo, pyttsan!

Tillfredställelsen var nog ändå stor när jag kom hem. Lite mer hade jag vågat för varje backe, lite mer hade jag böjt på knäna för varje brant och ganska svettig var jag när jag kom hem. Success!

Jan 10, 2012

Sitter du ekologisk?

Sidu, nu finns det till och med ekologiska möbler också! Det ha säkert funnits länge redan, men jag har inte lagt märke till det tidigare. I och för sig är största delen av mina möbler ärvda eller fått gratis (förutom lite ikeahyllor), men när den dagen kommer då jag investerar i nya möbler så hoppas jag att har råd med någonting sånt här.

Det fins tydligen i fler färger än vitt också

Funny tuesdaymoring

Bara för att det är tisdag, för att jag igen har sovit alldeles för lite och för att det är roligt:

Jan 9, 2012

Dyrare mat, tack.

På veckoslutet handlade jag två (tyg)kassar med mat. Det blev cirka 50€ och innehöll cirka 2/3 grönsaker, 1/3 av ost, bröd, pålägg, en bit rökt lax (5e, det dyraste enskilda livsmedlet), salsasås, tortillablad ect. Och så påstår folk att det inte är dyrt med mat i Finland.

På en av Yles bloggar påstås att maten borde bli dyrare. Orsaken anges vara att det inte finns någonting som billig mat. Är det billigt så är det någon/någonting som lider för det, t.ex. miljön eller arbetarna som utsätts för farliga miljögifter. Är den billiga maten är den sämsta maten? Njaa, delvis är det tyvärr så, men om man kan kocka och planera sin meny lite grann så blir det garanterat billigare med hemlagad köttfärssoppa än en mikromiddag. Eller hemlagad makaronilåda istället för köpt, bara för att ta några exempel på färdigmat som går att man själv enkelt kan laga.

Matpriserna har gått upp med cirka 18% och lönerna cirka 40% under de senaste 10 åren (läste det i Pohjalainen förra veckan). Man kan ju fundera över varför vi gnäller så förfärligt mycket då! Tyvärr har köpkraften också försämrats och euron är inte lika mycket värd länge. Så trots att lönerna har gått upp betyder det inte att vi automatiskt har mer pengar att spendera. Komplicerade grejer det där med marknadsekonomi och sånt. Jag måste nog medge att jag är lite förvirrad. Poängen är i alla fall att man kan vrida och vända på sifforna om matpriser och köpkraft till du blir blå i ansiktet, men faktum består att vi är en av de länder som har dyraste maten i Europa.

Att maten - eller snarare våra matvanor? - automatiskt skulle bli bättre genom att höja priset på livsmedel håller jag inte med om. Så enkelt är det tyvärr inte. Det enda det förmodligen skulle resultera i är butikskedjorna får mera klirr i kassan och läget för de lokalproducerande småbruken skulle knappast ändra. Absolut borde ju lagstiftning, understöd, föredelningen av vinst och prisreglering (?) förändras så att även bättre och mer human djurhållning och mot jorden skonsamt jordbruk kunde bedrivas med vinst. Absolut. Men först behövs det politisk vilja. Finns den?

En sak hade skribenten Anna Bäck rätt i: vi borde fundera mera på matens ursprung och innehåll (tillsatsämnen) istället för att fundera på varför smöret är slut i hyllan.

Alla behöver inte bry sig, men...

För er som tycker att att debatten kring nyordet "tjejsamla" är tjafs och att det finns bättre och framförallt viktigare saker att tänka på kan läsa Hanna Fridéns inlägg.

Om ni inte orkar plöja igenom det så har jag plockat ut kärnan genom några citat av såväl Hanna Fridén som av en av kommentatorerna:
Ord man använder i vardagen påverkar oss, och om vi skapar ord som tydligare befäster könsnormer, så kommer det undermedvetet leda till att könsnormen blir med etablerad som norm. Hanna Fridén

Språket är bevisligen det konkreta ramverket för hur vi formulerar vår verklighetsuppfattning. Markus S.

Slutligen en liten tankeväckare:

Detta rör inte heller enbart kön, utan den här typen av prefix skulle absolut kunna användas med etniciteter och religiös tillhörighet. [...] Zigenarmoral – Vad tror ni att det skulle betyda, enligt människors fördomar? [...] Men vad gäller negativa saker som bekrivs med kön är i dagsläget helt okej, så frågan är, ska det verkligen vara så? Hanna Fridén

Man behöver ju inte gå i taket för en sådan här grej, men att erkänna att det vi säger, dvs. vårt språkbruk, spelar en roll, tar intet bort från dina andra hjärtefrågor, må det vara de svältande barnen i Afrika eller i hemkvarteren, det ekonomiska läget i landet eller på egna arbetsplatsen, bristfälliga sjukvård eller morgondagens lunchställe. Jag tror vårt hjärta och sinne räcker till för mycket och många. Å andra sidan behöver inte alla bry sig, men nedvärdera inte de som gör det.

Rawfood humor

Hihi, jag hittade en sida som har seriestrippar som handlar om en vegetarisk eller rawfoodisk diet. (En del fattade jag inte riktigt though...)



....kröhömm, den frågan har jag också ställt...

...och serien nedan instämmer jag med...

Den sociala ensamvargen promenerar

Den rofyllda dvalan som jag sjönk in i under julhelgen tycks dröja kvar. Det har varit ett avkopplande veckoslut med mycket soffliggande, trevliga TV-program och både spontana och planerade besök. Det känns som om jag inte har gjort någonting alls, men på samma gång gjort så mycket trevligt tillsammans med andra.

Helgens bästa: nya längdskidor! Vi bor bredvid ett skidspår så det bara spritter i skidbenen mina. Tyvärr delar inte min sambo eller mina vänner mitt intresse för skidning, men det är okej, då får jag pusta och frusta på i egen takt.

Helgens sämsta: disken står fortfarande odiskad och enda råkosten jag har ätit är broccolipeston. Sen misslyckades jag ganska duktigt i butiken också och missade helt att det fanns ekologisk citron, broccoli och blomkål och orkade sen inte mera tassa tillbaka och byta de varor jag redan plockat i korgen. Nåja, nu vet jag att titta där först nästa gång.

Eftersom min oseriösa och laid back dagbokssida inte verkar ge vika så publicerar jag några bilder från helgens promenader.

 


Så här finurlig kan man se ut när man promenerar i vackra vinterlandskap

Kollade in skidspåret på förhand. Looking good

Det är som att gatuplanerarna riktigt tänkt ut hur vackert skenet av lampan skulle göra sig mot det snöklädda grenverket när de satte den lyktstolpen i jorden.

Som ni ser är bilderna tagna med mobiltelefon, men det ger ett helt mysigt sken trots en lite grumligare bild än vanligt.

Jan 7, 2012

Kära dagbok,

Orkar inte skriva så seriöst eller ställningstagande idag. Detta blir ett mer dagboksliknande inlägg denna gång.

Idag har jag slöat på soffan största delen av dagen. Så skönt! Det blev en hel del choklad också. Som kompensation gick jag ut på en promenad i ett vacker snöfall och åt sedan, kröhömm, igen broccolipesto med pasta. Men skönt att köra igång med lite råkost igen. Snart ska jag ta mig i kragen och börja äta lite hälsosammare igen. Det blev en hel del mat över från nyåret som måste ätas upp först.

På tal om nyåret, jag kom hem från julfirandet i söder på nyårsdagen och det första katten gjorde var att krypa opp och in i min kappsäck. Kanske den saknat mig lite grann? Eller så diggar den bara kappsäckar...

Sambon ha åkt iväg igen för ett tre veckor långt arbetsprojekt. Det betyder att jag kan planera maten helt enligt mina smaklökar. Definitivt en fördel, men tråkigt att vara ensam hemma förstås. Men det är okej, jag är ganska bra på att underhålla mig själv och trivs bra med att pyssla på med mitt eget. På tal om att pyssla, min kompis föreslog att hon/vi skulle börja odla egen squasch ect. på vår gård sen i vår. Jag och sambon har alltså ett hus, ett renoveringsobjekt, med mycket åker och utrymme att plantera på. Givetvis blir det ekologisk odling.  Det kommer att bli ett skojigt projekt! Jag älskar squasch!

Jan 6, 2012

Nyårslöften och drömmar

Någon enstaka gång har jag avgett nyårslöften, men allt som oftast låter jag bli, glömmer bort eller planerar att göra det och glömmer sedan bort det. Jag tror inte det blir några löften heller detta år. Eller är det redan försent? Borde man göra det på nyårsaftonen?

Inom bloggvärlden verkar det vara nämligen lite ute med nyårslöften. Istället ska man tydligen sätta upp mål för 2012! Fast är det inte egentligen samma sak? Får lite Blondinbella fiilis av det,  men nåja, here goes: År 2012 ska jag...

  • yoga så mycket jag orkar och vill (tänkte först skriva en gång i vecka, men onödigt att sätta sådana mål eftersom jag ändå tröttnar på att göra precis samma saker vecka ut och vecka in). Aschtanga yoga är faktiskt toppen!

  • försöka att inte hetsa upp mig över små saker som i det långa loppet ändå inte spelar någon roll, t.ex. om man plockar undan och städar idag, imorgon eller nästa vecka. Ett annat bra exempel är att inte vara så hård och förvänta mig orimligheter av de som står mig närmast. Oftast är jag snäll, tålmodig och god som jungfru Maria, men ibland tror jag att saker måste göras på mitt sätt.

  • pyssla ihop en visionboard eller i alla fall skriva ner mina långsiktiga mål i livet och låta mig inspireras av starka människor i mitt liv. Inspiration är viktigt!

  • fortsätta inkludera råkost i min diet och sträva till ett allt mer ekologiskt liv. Det betyder i praktiken att livsmedel så långt som möjligt ska vara ekologiska, likaså fortsättningsvis tvättmedel, diskmedel, deodoranter och dylikt. Ett av mina största ekobrott är nog mitt bilkörande. Det är helt för mycket av det och jag samåkar alldeles för lite.

  • bli involverad i välgörenhet på något vis. Det tror jag skulle vara givande för båda parterna. Fråga är bara hur och vad? Att "bara" skänka pengar skulle i alla fall vara ett lätt alternativ, typ ett fadderbarn. Åh nej, det här låter ju nog bara för pretentiöst... Så vi avslutar med nåt lite självgodare:

  • göra det jag vill och det jag tycker om. Punkt slut.

Jan 5, 2012

Dagens bekännelse

Jag har svårt att behärska mig och gå lungt i trapporna från första våningen upp till tredje våningen till mitt kontorsrum. Halvspringer så gott som alltid. Spännande tider. Kanske jag är för otålig? Kanske man kan räkna det som microträning? Till kafferummet (i källaren) går jag dock lungt och sansat eftersom jag är bland folk då. Slutsats: jag rör på mig som om ingen skulle se mig, när ingen ser mig.



PS. Jag har ett nytt program på min telefon, Wellness Diary, som fungerar som stegmätare. Sen finns det en hel del andra häftiga funktioner också såsom att bokföra hur mycket man motionerar, mängden sömn, vikt m.m. Målet är att gå ca. 10 000 steg per dag. Yeah, det fixar man ju lätt i och med ett stillasittande jobb. Men det är sporrande att se hur mängden steg bara ökar, ökar och ökar!

Jan 4, 2012

These shoes weren't made for walking?

Att åka kollektivt är inte så ekologiskt som vi tror. Det menar i alla fall Bakpappan.

Visst stämmer det ju att de flesta bussarna åker folktomma största delen av dygnet och fylls upp endast under rusningstiderna. Problematiskt. Kanske samtliga bussar borde börja gå på naturvänligare bränsle för att bli mer ekologiska? En nedskärning av kollektivtrafiken kan inte vara ett vettigt alternativ. Om turerna bli färre blir kollektivtrafiken ännu mer inflexibel och oattraktiv. Hur lockar man fler människor att åka buss?

Mer flexibla arbetstider kunde jämna ut strömmen av folk på bussarna och således skulle trafiken löpa smidigare för både bussar och bilar och restiden skulle bli kortare. Vårt samhälle fungerar dock effektivast främst från 8-17 så mer flexibilitet i arbetslivet passar ju inte alla brascher. Annars också, för arbetshälsans skull, är flexibilitet i arbetstiden önskvärt. Folk som får flexa upplever ofta att de har bättre kontroll över sin arbetsplats, kan påverka sitt arbetsliv och trivs därför bättre. Oj, sidospår.

Mitt största problem med kollektivtrafiken är att det är så tidsödande. Ja, och sen förstås det faktum att den lokala busstrafiken är ungefär lika välutvecklad som språvagns- och metrotrafiken här i Vasa. Bakpappan har rätt i att tid är värt mer än pengar. När jag pendlade mellan Åbo och Kimito 4 dagar i veckan förra året (160km tur-retur) valde jag att köra istället för att ta bussen, för annars skulle jag ha satt minst 1h mer på att ta mig till och från arbetet. Nå, dessutom var det frutansvärt mycket dyrare för mig att ta bussen, trots den stränga kylan i vintras.

Ett annat kollektivt färdmedel är tåget, som ändå är mer ekologiskt än bil, i alla fall utsläppsmässigt sätt i förhållande till passagerarmängden. Tåget är dock ännu mer oflexibelt än bussen och för långa resor är det oändligt mer tidskrävande än t.ex. flyget. Men det är ändå ekologiskt och effektivt så till vida att man kan få mycket gjort medan man susar fram bland Finland 1000 sjöar. Tur är de lokala tågturerna ganska välutvecklade på sina håll i Hforsregionen.

Kanske vi alla bara borde stanna hemma. Nejdå, skoja bara.

Att promenera lite mer istället för att ta bilen precis överallt är i alla fall någonting som Vasaborna borde lära sig. Det är ju trots allt mer ekologiskt än både bil, buss och tåg. Så ta din barnvagn/portfölj/träningsväska och skuffa dig genom blöta snödrivor och aggressiva bilister några tiotals kilometer genom landsbygd och stad med matkassarna/barnen/sählyklubban dinglande på armen och bli en mer ekologisk människa! Ganska sannolikt att det händer, eller hur? No, these shoes weren't made for walking, they're made for driving.

 

Jan 3, 2012

[after lunch fun]

Hihi, fnissade åt bilden i Chillin's inlägg om strömavbrott. Roligaste ellinjerna någonsin!

Så mycket annat att komma med har jag inte. Peace out.

Härskarspiran och kvinnor

Att jag väljer att rösta på en kvinna framför en likvärdig manlig kandidat kan uppfattas som diskriminerande. Men det är det inte, för jag hoppas att det är del av ett längre tidsperspektiv. Det är mitt val, min röst, mitt sätt att påverka hur framtidens maktstrukturer fördelas. Vi har haft en kvinnlig president i 12 år nu och förhoppningsvis har attityden gentemot kvinnor och makt ändrats under den tiden. Det är kanske naivt att tro att en röst kan göra en skillnad i uppfattningen om makt och kvinnor, men det är i alla fall ett ställningstagande. Mer kvinnor som ges tillfällen att utöva makt, desto bättre har övriga kvinnor också att utöva makt. På ett jämställt sätt förstås, inte förtyckande. Nu menar jag inte att kvinnor inte skulle ha makt, nej det finns en hel del makt bland kvinnorna, men det finns rum för förbättring.

Att rösta på en kvinna för att hon är just kvinna är inte jämförbart med att rösta på en man för att han är en man. Det går inte att svänga om argumentet utan att det blir fel och diskriminerande.  Det beror på att förhållandet mellan män och makt är inte lika problematiskt som mellan kvinnor och makt. Män har inte genom tiderna behövt kämpa för makten på samma sätt som kvinnor. Det är en självklarhet att de män som ställer upp i valet klarar av makt, medan uppfattningen inte är lika självklar när det kommer till kvinnliga kandidater. Det är inte en självklarhet att det som män förväntas kunna hantera alltid är samma saker som förväntas av kvinnor. Kvinnorna har andra förutsättningar än män då de sträcker sig efter härskarspiran.

Men likväl tänker jag inte rösta på en kvinna enbart för att hon är en kvinna. Det är fortfarande befängt. Det måste finnas mer än könet i vågskålen, mycket mer.

Tips om en bra serie!

Om ni vill se en bra serie som inte är fylld med stereotyper om hur män tänker, vad de pratar om eller vad de är intresserade av så ska ni se den svenska serien Våra vänners liv (2010). Tusan så bra! Rollerna är så fräscha, den är både allvarlig och rolig på samma gång och framförallt är den snyggt filmad. Finns på Arenan.



 

Jan 2, 2012

Kvinnor och presidentval

Det börjar dra ihop sig till presidentval så småningom. Jag har hört och läst en hel del om att kvinnorna sviker de kvinnliga kandidaterna. Det pratas om att det redan hänt en gång tidigare då Elisabeth Rehn ställde upp mot Ahtisaari 1994. Det finns alltså åsikter om att kvinnor bör rösta på kvinnor.

Att rösta (eller inte rösta) på en presidentkandidat enbart på grund dess kön är befängt. Det är inte könet som ska avgöra, utan kandidatens värderingar och åsikter. Men, om jag står inför ett velande val där kandidaterna känns ganska jämna så låter jag faktiskt könet inverka för att jag vill se fler kvinnor på maktpositioner. Desto fler kvinnor med makt, desto jämlikare blir samhället, desto lättare har andra kvinnor att ta den plats i samhället som så länge varit reserverad för bastuklubbens herrar. Jag hoppas att man inte behöver diskutera denna sak i framtiden, eftersom det inte längre är uppseendeväckande eller någonting exeptionellt med kvinnor som har eller söker makt.

Jag kan tänka mig att ge min röst till Eva Biudet. Hon har stor erfarenhet och passion för jämställdhet, mänskliga rättigheter och rättvisa. Det låter som samma saker som även jag bryr mig om, vare sig det är en kvinnlig eller manlig kandidats hjärtefrågor. Men även Pekka Haavistos värderingar verkar vara väldigt vettiga och som person verkar han sympatisk (till skillnad från Niinistö). Jag är valet och kvalet och kanske könet får avgöra. Jag vet inte helt säkert ännu.


eller


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...