Skogens röda guld; lingon, lingon, lingon



Jag plockar ju allt möjligt som kan verka exotiskt och annorlunda, såsom maskros, nässla, rölleka, mjölkört, sprängticka och så vidare. Men just nu dignar ju skogarna av ett av våra mest vanliga bär; lingonet! 


Bästa stället att bonga lingon är på kalhyggen som avverkats för nåt eller några år sedan. Det ska vara öppet och ljust, gärna ganska torr mark. På sommaren växer där ofta hallon, men på höstkanten finns stora, saftiga dungar av lingon på kalhyggena. 

Moss- och lingonbeklädda stenar och stubbar har de största ansamlingar med bär. Längs med marken växer oftast mindre bär. Men storlek är ju inte allt här i världen, sägs det. 




Lingon innehåller en del mineraler och vitaminer (A, olika B-vitaminer, E, C, kalcium, järn, magnesium), men lägre halter C-vitamin än andra skogsbär. Lingon är alltså ett bra bär, men kan kanske inte riktigt mäta sig med Nordens superbär nr. 1: blåbäret som är en riktig antioxidantbomb.

Det lönar sig ändå att äta lingon. Det gör nämligen gott för immunförsvaret genom att lingonets fenoler och ellagssyror påverkar tarmens bakteristam på ett positivt sätt. Dessutom är dom lätta att plocka och finns i mängd och massor helt gratis ute i skogarna!


Vad ska man göra med lingonen då? Lättaste sättet är att slänga i 1/2-1 dl frusna lingon i morgongröten nu som då tycker jag. Lingonen smälter snabbt i den varma gröten. Blanda i en sked kokosolja, lite nässelfrön och lite houng eller granskottssirap och du har den perfekta morgongröten. En snabb växling från fruset till ofruset bevarar också mer vitaminer än en långsam upptidning. 

En barndomsfavorit är vispgröt gjort på lingon. Foodly.fi har goda recepet på just vispgröt med råsaft. Jag associerar vipsgröt speciellt mycket med min mormor. Jag och min syster sköttes nämligen dagtid av mormor när vi var små. Som den snälla mormor som hon är så kokade hon alltid vår favoritgröt till oss. Problemet var bara det att min systers favoritgröt var "vitgröt" (mannagrynsgröt eller maizenagröt, jag minns inte riktigt) och min favorit var "rödgröt" (vispgröt). Kalla oss bortskämda eller bara väldigt älskade, men ofta satt vi där med olika färgs gröt i våra tallrikar. 


Foto: Daniel Nissén

Kommentarer