Maskrosens användning och innehåll


Älskade ogräs: maskrosen. Min favorit, näst efter nässlan. Man kan använda hela maskrosen. Både bladen, blommorna och rötterna är ätliga. Liksom många andra kraftiga ogräs så innehåller maskrosen en hel del vitaminer och mineraler - ofta mer än "vanliga" grönsaker eftersom de måste kämpa mer och sprider sig till för dem optimala växtplatser.

Maskrosen innhåller kalium och är därför ett nyttigt komplement till vår matkultur där vi äter mycket salt. Kroppen behöver alltså balans mellan natrium och kalium. Den är även vätskeutdrivande, en god källa för jod (om jorden är frisk) och innehåller en hel del järn - mer än spenat faktiskt. Maskrosen renar kroppen och speciellt lever och njuren mår bra av måttliga mängder maskros. Därutöver innehåller maskrosen bland annat C- och D-vitamin och betakaroten. 

Samtidigt vill jag påpeka att jag ju inte är någon näringsterapeut eller läkaren, men jag vill påminna att vilda örter ofta är renande och påverkar de inre organen, speciellt njurarna och levern. Därför ska man vara uppmärksam på om man kombinerar många olika starka vilda växter - såsom nässla, maskros, björk. Ta det måttligt och lugnt, speciellt i början. Känner du av en värk eller dylikt i magen eller ryggen så trappa ner eller ta en paus med de vilda örterna.

Det är lockande att sluka i sig hela gräsmattan på en gång när sommaren äntligen börjar grönska, jag vet det, men försök att sprida ut användningen över hela året genom att torka och frysa in. En del närningsämnen minskar eller försvinner ju, men en stor del av nyttan kvarstår ändå.

Plocka alltid på rena ställen, dvs. minst 100 meter från trafikerade vägar på grund av avgaser och damm. Aldrig heller vid besprutade åkrar eller där boskap eller hästar betar. Bakterier i deras avförning kan nämligen finnas kvar på växterna. Och så ska man alltid vara 110% säker på vad det är som man tänker sätta i sig. 


MASKROSBLAD

Bladen är som bäst på våren och försommaren innan midsommar. De minsta och nyaste bladen är mildaste i smaken. Blad som växt i skuggan kan vara mindre bittra än de som växt i solen. Det lär finnas hundratals olika maskrossorter så därför kan bladen smaka väldigt olika beroende på form och storlek. Vissa menar att de med rund topp är godare än de taggiga granliknande bladen, men mitt tips är att smaka själv och hitta den variant som du gillar bäst.

Bladen går utmärkt att använda i sallader då de påminner lite om rucola i sin konsistens och bittra och peppriga smak. Om du inte gillar smaken så kan man ändå ta del av maskrosens nyttigheter genom att smyga ner några blad i en smoothies eller som spenatersättning i pajer eller stuvningar. Pesto på maskrosblad är också en höjdare för den som gillar vitlök! Kanske någon även har testat att göra maskrosbladschips såsom man gör grönkålschips?

Bladen går att torka och göra till ett grönpulver mixat med andra vilda örter. Grönpulvret funkar som en multitabs eller vitaminpiller under vinterhalvåret. Man kan även göra te på både färska och torkade blad. Jag skulle dock rekommendera att man blandar det med någonting annat, för enbart maskrosbladste är inte en så spännande kulinarisk upplevelse kan jag säga. 


MASKROSBLOMMOR

Blommorna ska plockas soliga dagar då blommorna slagit ut och helst även mitt på dagen för att de ska innehålla som mest aktiva ämnen. Det är de gula kronbladen som man använder. De gröna delarna plockar man bort så gott det går eftersom de kan ge en besk smak. Av blommorna kan man göra saft, vin, sirap, marmelad och så kan man förstås äta dem som de är eller dekorera glass, tårtor och bakverk genom att använda de vackra, gula kronbladen som strössel. 

Ännu outslagna knoppar kan man steka i smör eller kokosolja (rekommenderas!) eller göra "kapris" av. Knopparna ska vara riktigt hårda och nya för att maskroskaprisen ska bli så knaprig och kaprislik som möjligt.

Midsommaren må vara firad och avslutad och maskrosen blommor har redan blommat ut  nu, men minns dessa tips tills nästa år!


MASKROSROT

Roten är som störst och saftigast om hösten. Den innehåller då som mest inulin som är ett ämne som stöder vår tarmflora. Man kan också plocka roten på våren och då är den som mildast och godast i sin smak. Smaken är nog ändå inte överlag nåt att hurra över. 

Det är främst för hälsoegenskaperna som man äter maskrosrot. Den lär nämligen få igång magen och är bra för matsmältningssystemet. Om man har svårigheter med gallan och att smälta fett eller vill stärka levern så kan man pröva med lite maskrosrot. 

Smakligaste sättet att äta maskrosrot är att torka rötterna och dricka som te. Jag föreställer mig att mer närning bevaras om jag torkar rötterna hela och först sedan delar dem, men jag har inga bevis för att det faktiskt skulle ligga till på det viset.

Bildkälla

Jag har skrivit ovan om hur, när och var man ska plocka, men viktigaste "regeln" är nog att plocka när du har tid och ork. Gör det inte för svårt utan huvudsaken är att det blir plockat. Lycka till!

Kommentarer