Det går inte att tiga ihjäl troll

På tal om kvinnohat så kan den intresserade kolla på denna video av Anita Sarkeesian där hon förklara hur det gick när hon ville analysera hur kvinnorollen framställs i videospel.

 

Videons innehåll i korthet: För att finansiera sin forskning startade hon en crowd founding projekt där folk fick donera en slant om de ansåg att de ville stöda projektet och forskningen. Om ingen annan tyckte att det var en bra idé skulle hon alltså inte heller ha råd att undersöka saken. Då brakade helvetet löst och en hatkampanj mot henne lanserades. Manliga gamers (videospelspelare) och tonårspojkar attackerade henne med sexistiska hot om våldtäkt, mord och tortyr. Observera att medelåldern för gamers ligger kring 30 år, så det är inga valpar som inte fattar bättre som vi snackar om. Man försökte stänga ner hennes aktivitet och synlighet på internet genom överösa henne med sexistiska kommentarer och genom att sabotera och rapporterade hennes olika internetkanaler som spam, kränkande och terrorism.

Trakasserierna och försöken att tysta henne hade dock motsatt effekt. Folk blev upprörda och uppjagade över det som höll på att hända och visade sitt stöd bland annat genom att donera pengar till projektet. Det slutade med att hon fick in 25 gånger mer än vad hon bett om, vilket i sin tur resulterade i många fler videor och analyser än vad hon ursprungligen planerat. Videorna kommer att finnas tillgängliga gratis för alla. Hennes tidigare alster har använts t.ex. i skolundervisningen.

Sarkeesian menar att mobbarna ville behålla spelvärlden som en manligt dominerad plats på nätet, med alla de fördelar som en exklusiv herrklubb åtnjuter. (Hon specificerar dock inte vilka fördelar det handlar om, men jag antar att det är så att säga fullt medlemskap i klubben) Hon framhåller att hatkampanjen är en massiv uppvisning av misogyn ilska. Det handlar inte om "pojkar som är pojkar" eller "så som internet fungerar" och det kommer inte att försvinna av sig självt. (Med andra ord måste vi våga och orka prata om det här hatet.)

Vidare framhåller hon att vare sig det handlar om en hatkampanj av denna storlek eller om en handfull med elaka kommentarer så är slutmålet det samma: att upprätthålla, förstärka och normalisera en sexistisk kultur där män som trakasserar får stöd av sina gelikar och blir belönade för sina sexistiska attityder och beteende. Kvinnor tystas ned, marginaliseras och utesluts från att delta till 100% i herrklubben där kvinnor inte är tillåtna.

Oj, det blev inte så kortfattat.

Mina 2 cent då? Jag ser en hel del uppdämd ilska som kanaliseras till ett vidunderligt kvinnohat. Det har givetvis att göra med hur dagens samhälle ser ut idag och med könsrollerna. Det finns en snedvridenhet i hur män och kvinnor interagerar idag. Det jag plockade upp i Noorah Vincents bok Förklädd till man är att det finns en överlägsenhet i kärleksspelet från kvinnors sida och "toffelhjälte"-kultur som kan tänkas skapa en hel del bitterhet och ilska. Kvinnan fnyser lätt och rynkar på näsan när männen försöker imponera på henne. Hon spelar ett manipulativt spel där han får kräla i stoftet för att vinna hennes hjärta och senare för att behaga henne. Överdrivet visserligen, men ni kanske fattar vilka stereotyper jag syftar på. Han ska vara si och så för att vara en värdig (och riktig) man. (I och för sig ska även hon ska vara si och så för att vara en riktig kvinna.) Kan denna upplevda underlägsenhet i kärlek vara en orsak till ilskan gentemot kvinnor? Ett försök att kontrollera kvinnorna eftersom de ter sig okontrollerbara? Ett misslyckat försök att hantera kraven på hur en man "ska" vara?

Om det är så, är ironin stor. För de analyser som Sarkeesian gör befrämjar jämställdheten i samhället, vilket i sin tur gagnar båda könen. Med andra ord gagnas även de ilskna män som så förtvivlat försöker motarbeta henne.