Kungen av krogen

OBS, det här inlägget har ingenting med bloggens tema att göra. Jag har bara fredagsfiilis.

Till fredagens ära ska jag berätta om en liten sinnesförvirring när jag var ute på krog på vappen. Där satt jag vid ett tillfälle så gott som ensam i ett bås invid dansgolvet och underhöll en liten fantasi. Tänk er scenariot: jag breder ut armen över soffryggen, korsar mina ben, lutar mig tillbaka och betraktar människorna som dansar och kråmar sig. Musiken dunkar i öronen stundvis näst intill smärtgränsen och lamporna blinkar i blått, rött och grönt. Vid DJ-båset puffar en rökmaskin ut en fluffig, vit dimridå med jämna mellanrum. Och ett förnöjt, snett leende finns på mina läppar.

Medan jag sitter där smuttande på mitt skumppaglas, utbredd i soffan och blickade ut över vad som kändes som mitt konungadöme, fantiserar jag att det var min klubb, att jag ägde stället och hängde där mina maffiapolare där varje veckoslut. När jag kommer in i krogen hälsar alla igenkännande på mig, servitören kommer direkt med ett glas av min favoritdryck - gin & tonic - och jag skakar hand eller kramar snabbt om de närmaste i familjen. Jag har stenkoll på klubben, vem som går där, vilka drinkar som är goda och jag kände mig som en kung. Kung av krogen. Kung av vappen. Eller så var det den där skumppan som talade.

Epilog:
Det knasiga är att jag i min fantasi var nåt sorts manligt väsen mer än vad jag var kvinna. Men det är väl så i underjorden. Att man är man om man har makt. Det skulle vara superintressant att leva en vecka eller två som man (jag tänker mig utklädd, don't worry)! Det är bara lite svårt att genomföra i praktiken...

Sådär, där for en minut av ert liv som ni aldrig får tillbaka.